Sörmländska kulturtillgångar presenterar: Kulturkluster Sörmland!

Så var det dags för vårens sista blogginlägg från vår sida. Vi har nått halvtid i projektet och det är bara ett och ett halvt år kvar. Jisses, vad tiden går fort!

Vi tänkte berätta lite om resultaten från vårens arbete och vad som planeras inför hösten. Man kan säga att våren har ägnats åt att sammanställa, planera och riskanalysera resultaten från den arbetsgruppsprocess som vi genomförde under hösten 2021. Resultaten från det arbetet är att vi från och med den 1 september kommer att genomföra en pilot av en funktion som vi kallar Kulturkluster Sörmland.

Piloten är ett testande av hur idéerna som vi arbetat fram under hösten och våren fungerar i praktiken. Utifrån resultaten kommer vi kunna föreslå en permanent lösning.

Så vad är då Kulturkluster Sörmland?

Vi tänker oss att Kulturkluster Sörmland har ett utvecklingsuppdrag hos Kultur & utbildning inom Region Sörmland och att det bemannas av ett antal utvecklingskoordinatorer med olika inriktning och kompetenser. Klusterpersonalen ska alltså vara anställda i regionen.

Vi tänker också att klustret ska arbeta kulturområdes- och organisationsöverskridande, vilket innebär att alla kulturaktörer i Sörmland oavsett vilket kulturområde de verkar inom kan vända sig till klustret, såväl fria som offentliga. Det kan exempelvis vara företagare, föreningar, professionella, semi-professionella, amatörer, nya, etablerade, kommuner, regionen eller andra aktörer som relaterar till eller jobbar med fria kulturaktörer. Kort och gott – alla.

Kulturkluster Sörmland har tre huvudsakliga fokusområden; Stöd (ej pengar), Kunskap och Kontakt.

Stöd arbetar med att på olika sätt lotsa kulturaktörer genom den kulturella infrastrukturen till exempelvis rätt svar, person, funktion, finansiering eller nätverk.

Kunskap innebär att klustret fångar upp behov av kunskapsutveckling och synliggör utbildningssatsningar som möter upp mot de behoven. Om det finns behov av att skapa eller samordna kunskapssatsningar så görs det också.

Kontakt arbetar med att skapa möten och mötesplatser för kulturaktörer i Sörmland. I piloten utvecklar vi konceptet Kulturfrukost och speed-dejting. Vi kikar också på möjliga årliga forum och på sörmländska arrangemang som klustret kan kroka arm med för att skapa mötesplatser.

Varför ska man vända sig till klustret?

Kulturkluster Sörmland kan ses som en nod i kultursörmland dit fria och offentliga kulturaktörer kan vända sig om man har frågor eller behöver hjälp med någonting som rör kulturen i Sörmland eller det egna kulturutövandet.

Det kan exempelvis vara att man behöver hitta en kulturaktör inom ett specifikt kulturområde, i en annan kommun eller att man vill veta vilken funktion inom kommun eller region man ska vända sig till i en viss fråga. Det kan också vara så att man vill veta var man kan söka pengar för sitt kulturprojekt eller så vill man ha hjälp att hitta sammanhang för sitt kulturutövande.

Genom det utforskande arbetet som vi gjort hittills så tror vi att vi har ett hum om vilka frågor som kommer att komma in men vi vet inte helt säkert och behöver testa detta i verkligheten. Därav piloten.

Men vad är det klustret ska göra konkret?

Konkret så kommer klustret i stora drag att skapa nätverk och arenor för kulturaktörer i Sörmland att mötas på, samverka och samordna kunskapssatsningar som görs och svara på, eller hjälpa till att lösa, de frågor som kommer in till klustret. I alla fall under piloten. Beroende på vilka frågor som kommer in, vem som ställer dem och hur vi kan hitta lösningar på dem så kan det se annorlunda ut i en implementerad version av klustret.

Klustrets verksamhet är både digital och analog, där vi gärna tar emot frågor digitalt som vi sedan kan hantera analogt. Fördelningen mellan det digitala och det analoga är inte klar än utan är något som vi kikar på i piloten.

Finns inte redan detta idag?

Ja och nej. Regionen har stöd för flera av kulturområdena och olika kommuner har olika stödfunktioner. Men det ser väldigt olika ut. Om man känner att man redan har stöd, då behöver man inte kontakta klustret men om man känner att det stöd som finns inte riktigt passar eller är tillräckligt. Då kan man kontakta klustret. Framförallt så kanske man ha frågor som gäller flera kulturområden eller som involverar flera olika aktörer och branscher.

Men jag har ju redan personer som jag kan kontakta med mina frågor..?

Toppen! Det är fantastiskt att du känner att du redan har ett stöd för ditt kulturutövande. Vi vet att vissa redan har allt de behöver idag och andra har det inte. Vi hoppas på att kunna hjälpa aktörer när de behöver stöd. Behovet av stöd kan också vara i olika utvecklingsfaser av kulturutövandet. Om du någon gång känner att du behöver stöd eller att du har andra frågor än idag där du inte vet vem du ska vända dig till så hör av dig så försöker vi hjälpa!

Vi behöver dina frågor

För att Kulturkluster Sörmland ska kunna blir så träffsäkert som möjligt så behöver vi få in frågor från er. Det handlar om att vi ska kunna rikta klustrets insatser och aktiviteter rätt.

Så. Skicka in era frågor till oss! Från och med den 1 september kommer projektpersonalen arbeta med att besvara och hantera de frågor som kommer in.

Men först kommer vi ha semester. Trevlig sommar och på återseende till hösten!

Vår första kulturfrukost live

…om vikten av att lyssna, våga mötas och anta nya perspektiv

Härom fredagen hade vi så äntligen vår första Live-frukost. Drygt 40 personer hade tagit sig till Idéfarmen i Dunker för att äta frukost tillsammans samt lyssna på och delta i ett samtal på temat ”Lära av varandra – konkurrens, samexistens eller samskapande i det sörmländska kulturlivet”.

De närvarande bestod till majoritet av fria kulturaktörer, därefter runt tio representanter från regionens kulturverksamheter inklusive två politiker samt två representanter från Länsbildningsförbundet Sörmland och ett par tjänstemän från kommunal verksamhet. Några deltog i frukosten på distans då vi webbsände och spelade in evenemanget. Vi hade tänkt dela filmen från frukosten för att de som inte var där skulle kunna ta del av den men tyvärr blev ljudkvaliteten inte riktigt som vi hade önskat. Därför återger vi valda delar i text här istället. Till nästa gång ska vi se till att den digitala dokumentationen blir bättre.

Så till frukosten. Efter att Marie hade hälsat alla välkomna, Nina och Martin Wande berättat om Idéfarmens verksamhet och Elin presenterat projektresultat (om vilka du kan läsa mer om i nästa blogginlägg) så var det dags för panelsamtalet. I panelen hade vi fyra personer med lika många perspektiv på temat.

  • Axel Hellby, författare och en av initiativtagarna till kulturtidskriften och föreningen Trakten,
  • Tamara Valiente, konstnär, pedagog och sakkunnig på mångfaldsfrågor inom kulturbranschen,
  • Carina Nilsson, nuvarande kultursamordnare i Katrineholm och tidigare kultursamordnare i Gnesta och
  • Hanna Rasmussen, chef för Biblioteksutveckling Sörmland.

Givetvis pratade panelen utifrån sina personliga erfarenheter även om vi tillfrågat dem utifrån att de representerade olika perspektiv. Panelsamtalet började med att de fick prata om vad temat innebar för dem och deras specifika verksamhet eller perspektiv.

Från vänster: Elin Selig, Carina Nilsson, Axel Hellby, Tamara Valiente och Hanna Rasmussen. Foto: Nina Wande, Idéfarmen

Axel inledde med att berätta om upprinnelsen till initiativet Trakten som i mångt och mycket sprang ur viljan att lära av varandra hos ett antal kulturaktörer. En sak som han och hans samarbetspartners såg var att Sörmland inte riktigt sitter ihop:

”Det är mycket ”Här är vår kommun, det här är vår kultur…” och att man ogärna blickar bortom kommungränsen. Med Trakten ville vi göra något som skulle vara för hela Sörmland, för det finns så mycket kultur här och vi har så mycket att lära av varandra om vi tänker mer regionalt.”

Tanken med Trakten var att det skulle vara en professionell tidskrift, men som en arena där olika erfarenheter möts i skapandet, i lärandet, i publikmötet. Därför har Trakten såväl professionella som amatörer med som skribenter med i tidskriften.

Trakten har också blivit en kulturförening för att bredda möjligheterna för att möta dem man vill ta in i verksamheten, ett sätt att testa alla tänkbara metoder att mötas och lära av varandra. Under pandemin har Trakten behövt hitta sätt att mötas på digitalt. Bland annat har man byggt upp ett digitalt kursrum som använts för att hålla kurser, bland annat skrivarkurser, på så sätt har man lyckats behålla lärandet levande trots pandemin.

För Tamara handlar lärande mycket om byte av perspektiv:

”Det jag upplever idag är att det oftast handlar om att de nya kulturskaparna – nyutbildade eller invandrade professionella kulturskapare som jag arbetat med – förväntas lära av de etablerade. På så sätt blir lärandet väldigt enkelriktat, ”såhär funkar det, så här ska det gå till”. Då missar man allt det som nya kulturarbetare kan lära etablerade och kultursektorn går miste om den stora erfarenhet och de nya perspektiv som båda de här målgrupperna har. Vilket är dumt i en tid när både unga och utrikes födda är målgrupper som kultursektorn kämpar med att nå fram till men som man inte lyckas nå idag.

Tamara fortsätter sedan in i ett resonemang om vikten av samexistens som är en förutsättning för att samskapandet ska kunna ske. Samt vikten av att skapa förutsättningar för kulturskapare med olika erfarenheter och expertis att hitta fram till varandra:

”…för när det sker, föds nya uttryck och med nya uttryck föds också en ny publik. Samexistens är det enda sättet för nya kulturarbetare att få behålla hela sina identiteter. Om inte alla syns och om inte alla finns – hur ska vi då kunna lära av varandra? Hur kan man ha ett ömsesidigt lärande om bara en av två får synas, finnas? Problemet jag ser idag för många nyanlända kulturarbetare är att de försvinner in i ett (arbetsmarknads-) system där deras kunskap och erfarenheter inte förstås eller tas till vara och att många blir kvar i detta system utan möjlighet att komma till sin rätt och poppar inte upp igen på kulturscenerna för då skulle ju kulturlivet se helt annorlunda ut än vad det gör idag.”

Carina ger sitt perspektiv på att lära av varandra. Foto: Marie Anstadius

För Carina är ett av de viktigaste jobben för tjänstepersoner som hon själv att lyfta blicken och se vad som finns runt knuten i den egna kommunen, vilka kulturaktörer verkar där som man kan samverka med?

”Det som är ett hinder för oss tjänstepersoner är att var fjärde år kan allt vändas uppochner eftersom vi arbetar i politiskt styrda organisationer. Det kan för kulturskapare vara svårt att förstå den komplexiteten.”

Carina poängterar att hon som tjänsteperson många gånger önskar att hon bara kunde ösa pengar över alla fantastiska kulturskapare som finns i kommunen men att hon ju ständigt måste förhålla sig till politiskt och organisatoriskt satta ramar. Hon lyfter också att förutsättningarna för att stötta kultur ser väldigt olika ut i de sörmländska kommunerna. Några kommuner har inte en kulturnämnd eller en kulturchef medan andra har egen kulturnämnd, kulturchefer inom olika områden och flera tjänstepersoner inom kultur.

”Därför är det jätteviktigt att bakom allt det här samlas och lära av varandra och verkligen kroka arm, som vi till exempel gör här och nu, och inte uppfinna hjulet på nytt hela tiden. ”

Hanna utvecklar vikten av samverkan:

”Vi på Biblioteksutveckling skulle inte kunna göra någonting av vårt uppdrag om inte vi gjorde det i samverkan med andra. Vi är alldeles för få för det och vårt uppdrag bygger på det – att vi gör det tillsammans.  Och då måste vi lära av varandra.”

Hon menar vidare att det är i samtalet och görandet som ett lärande kan ske. Att det är svårt att lära av varandra om vi inte prata med varandra, men för att samtalet eller görandet ska uppstå måste alla parter känna att de får lov att vara där med hela sig själva och sin kunskap. Hanna håller med om det som Tamara sa om att det inte går att ha en tvåvägskommunikation om en part är osynliggjord.

”Platserna för respektfulla samtal måste skapas hela tiden, i varje stund. Vi måste öva på det för att bli bättre på det, både på organisations- och individnivå och skapa strukturer som hjälper oss att hålla oss på banan.”

Sedan tillägger hon:

”Vi är duktiga att dela med oss av succéer men sämre på att dela med oss av misslyckanden. Och det riktiga lärandet sker ju oftast genom misstagen.”

Lär vi av varandra idag?

På frågan om vi lär av varandra inom kulturlivet i Sörmland idag svarar panelen både ja och nej. Axel menar att så länge som det finns arenor som denna kulturfrukost, privata initiativ som Idéfarmen eller Trakten, regionala verksamheter som Scenkonst Sörmland som både arrangerar kurser och ger uppdrag så uppstår lärande.

”…sedan är förstås frågan om det är tillräckligt.”

Carina tycker inte riktigt vi är där än, i alla fall inte på den kommunala tjänstesidan där hon menar att det kan uppstå prestige och konkurrenstänkande kring i vissa frågor och att öppenhet och transparens gentemot andra aktörer kan saknas.

”Det är så personbundet också, vilket är lite farligt. Viktigt arbete kan stå och falla med en person”

Axel menar att just faran med personbundenheten även gäller ideella verksamheter och enskilda aktörer. Ett kulturens dilemma.

”Det handlar väldigt mycket om att eldsjälshjärtan ska pumpa som fasen och till slut så orkar de kanske inte bulta mer, glöden falnar och då försvinner förutsättningarna för en verksamhet för att det hänger på en person.”

Tamara resonerar vidare på spåret om konkurrens:

”Jag tycker att det är viktigt att vi vågar bjuda in varandra. Konkurrens uppstår ju oftast ur en rädsla för att bli utbytt, att tvingas bort från scenen, men det är inte så. Jag tänker att vi måste utvidga scenen, att det finns luckor att fylla ut. Det finns plats!”

Hanna menar att det finns en berättelse om Sörmland om att vi är dåliga på att samarbeta, att det är mycket konkurrens mellan kommuner och att hon själv har bidragit till att reproducera den berättelsen, men att hon på senare tid försökt vända på perspektivet se styrkan med att Sörmland är som det är.

”Det är en styrka att vi är olika, att förutsättningarna är olika. Att det finns en bredd av perspektiv. Jag tänker att det finns en poäng i att prata om detta som en styrka. […] Sedan är maktanalysen skitviktig. Man kan inneha makt, man kan få den projicerad på sig, men den som uppfattas som stor och stark måste också vara snäll. Annars kan inte lärande eller förståelse uppstå.”

Här släppte vi in publikens att komma med perspektiv på att lära av varandra och det som sagts i panelen. Många valde att delta i samtalet och dela med sig av sina perspektiv men eftersom vi inte vet om vi har allas tillåtelse att återge vad de sa så kommer vi inte göra det här. Frågorna, funderingarna och åsikterna som framkom är alla noterade (och anonymiserade) för fortsatta samtal och diskussioner.

Tack alla ni som var med och bidrog till ett viktigt och givande samtal på frukosten!

Vi kommer att fortsätta föra samtal om kulturlivets villkor, utmaningar och styrkor på kommande kulturfrukostar. Nästa planerade frukost äger rum fredagen den 30 september på Teater Klämman utanför Mellösa i Flens kommun 08.30. Inbjudan kommer!

95 procent vill att vi fortsätter med professionell speed-dejting

Så blev det dags för ytterligare en enkät. Som vi längtat. Nä, skämt åsido. Vi har ju ett intresse av att utvärdera de aktiviteter som vi gör i projektet för att kunna styra om vi ska fortsätta med dem. Och om vi ska fortsätta med dem – hur vi ska utforma dem. Behovsstyrt arbete kort och gott.

Det är dessutom svårare att fånga upp vad ”folk tycker” om en aktivitet som är digital och där vi själva inte ser de som medverkar en stor del av tiden. Jag pratar så klart om vår speed-dejting, som varit digitala träffar där kulturlivet i Sörmland har fått ”dejta” två och två i korta möten i breakout rooms för att sedan kastats in i en ny ”dejt” under ungefär en timme. Vi har arrangerat professionell speed-dejting vid tre tillfällen sedan hösten 2021 och vi tyckte att det var hög tid att utvärdera för att se vad som anmält sig och medverkat har tyckt.

Kortfattat man kan sammanfatta resultaten i att de som medverkat framförallt har fått koll på andra kulturaktörer i regionen men också att de har knutit nya kontakter. Det som är bra med speed-dejtingen är att man på ett enkelt och effektivt sätt att möter flera olika kulturaktörer som man annars inte skulle ha mött. Det som varit dåligt har framförallt varit att tiden för de enskilda mötena (själva speed-dejtingen) har varit för kort och att tekniken strulat.

95 % av de som svarat på enkäten är dock överens om att speed-dejtingen ska fortsätta. Många vill att den kompletteras av fysiska träffar men påtalar också att just den digitala formen gör att de är enkelt att medverka. De som svarat vill ha samma blandning av medverkande som varit med hittills. Mångfalden bedöms vara en av de mest positiva sakerna med speed-dejtingen. När vi frågade hur ofta vi ska arrangera speed-dejting så vill flest att det ska ske två, fyra eller sex gånger per år (intressant är att nästan inga svarar ett ojämnt antal tillfällen).

Vi är supertacksamma för alla svar som vi fått in på enkäten och kommer givetvis att ta med oss resultaten från utvärderingen i planeringen av framtida tillfällen men speed-dejting.

Om du vill läsa utvärderingen i sin helhet så finns den här nedan. Om du klickar på de tre punkterna högst upp till höger så kan du spara eller skriva ut rapporten.

Kulturfrukost LIVE!

Nu kör vi igång med kulturfrukostar i verkliga livet för de Sörmländska kulturaktörerna!

Fredagen den 3 juni träffas vi på Idéfarmen i Dunker för frukost på temat ”Lära av varandra – konkurrens, samexistens eller samskapande i kulturlivet? Det blir ett samtal med en inbjuden panel där publiken kan delta med frågor och inspel. Dessutom får vi lära känna Idéfarmen och de möjligheter till arrangemang och samarbeten som finns där. En liten del av frukosten kommer också ägnas åt att presentera nästa steg i projektet Sörmländska Kulturtillgångar. Evenemanget är helt gratis och vi bjuder på macka och kaffe.

Har du inte möjlighet att ta dig till Dunker? Lugn! Programmet kommer att livesändas på webben och även gå att titta på i efterhand.

Program

(med reservation för mindre justeringar)

08:30 Frukostmingel
08:45 Sändningen startar.
08:55 Hej och välkomna!
– Nina Wande presenterar Idéfarmen.
– Projektledarna Elin Selig och Marie Anstadius presenterar kort projektresultaten.
09:15 Panelsamtal: Lära av varandra – konkurrens, samexistens eller samskapande i det Sörmländska kulturlivet?
09:45 Frågestund
10:00 Avslut (sändningen avslutas)
10:05 Rundvandring på Idéfarmen

I panelen sitter:

Tamara Valiente, konstnär, pedagog och sakkunnig i mångfaldsfrågor i kulturbranschen

Axel Hellby, författare och medgrundare till tidskriften och nätverket Trakten

Carina Nilsson, kultursamordnare i Katrineholm och tidigare i Gnesta

Hanna Rasmussen, verksamhetschef Biblioteksutveckling Sörmland.

Vem riktar sig evenemanget till?

Våra kulturfrukostar riktar sig till alla som arbetar med eller brinner för kultur i Sörmland, oavsett om man är en frilansansande kulturskapare, ideellt engagerad, tjänsteman inom offentlig kulturförvaltning eller kulturpolitiker. Projektets ambition med frukostarna är att skapa en mötesplats där det sörmländska kulturlivet kan dela kunskap, insikter, idéer och kontakter med varandra.

Anmälan

Om du vill vara med på plats och äta frukost med oss ska du mejla oss senast måndag 30/5 på skt@regionsormland.se. Om du deltar på distans går du in här på webbsidans startsida där du kommer att hitta webbsändningen.

Varmt välkommen!

Vi kunskapar om kunskap

Sedan mitten av februari har Tamara Valiente arbetat på 30 procent i projektet med fokusområdet kunskap. Uppdraget är att samla upp vilka kunskapshöjande insatser och utbildningar som finns för kulturaktörer i Sörmland och hitta sätt att synliggöra dessa. Hon tittar också på vad som efterfrågas men saknas.

I det här blogginlägget har Marie intervjuat Tamara om hennes syn på uppdraget och på kunskapsbehoven i kulturlivet. Det blev snabbt ett samtal om så mycket mer, bland annat om hur vi skapar en mer tillgänglig och välkomnande kulturbransch, så det får bli ämnen för kommande blogginlägg.

Berätta Tamara, var befinner dig just nu i arbetet?

Just nu är jag uppe i att kartlägga och kategorisera upp kulturområdena och har börjat med att kontakta regionens konsulenter inom respektive område. Konsulenterna arbetar bland annat med olika kunskapshöjande insatser för personer som arbetar inom dessa områden. Vissa riktar också in sig på de som vill in i branschen.

Vad är det du vill veta av konsulenterna?

Jag vill veta hur de når deltagare, hur dessa anmäler sig och vilka krav ställs. Det verkar finnas vissa hinder för konsulenterna att nå de individer som man mest av allt vill nå, de som kanske mest behöver kunskapsinsatser men som står utanför de upparbetade nätverken och kommunikationsvägarna. Till exempel unga talanger som saknar det där kulturella kapitalet eller kulturarbetare som kommit hit från andra länder och inte har kunskap om hur deras bransch är uppbyggd i Sverige.

Men du har förstås inte bara stannat vid regionens konsulenter…

Nej, jag har börjat titta runt i Sörmland på övriga kurser och utbildningar, både privata, offentliga och ideella alternativ. Liksom vad studieförbunden erbjuder. Fokus är ju utbudet för yrkesverksamma och potentiellt yrkesverksamma.

Så en helgkurs med en konstnär som lär ut akvarellmålning för hobbymålare räknas inte?

Jag försöker dra en gräns där, men det är inte alltid självklart vad som är för hobbybruk och vad som är en språngbräda för den som vill vidare. Man måste titta på sammanhanget och vilka som är målgruppen.

Jag frågar också kulturskaparna själva – vad finns det för dig? Det går snabbt att konstatera att det finns få konstnärliga fortsättningsutbildningar. Men det saknas också den där hjälpen som kulturskapare inte alltid vet om att de behöver. Och där blir det svårare. Hur ska jag veta att jag behöver kunskap i bokföring om jag som nybliven konstnär inte vet att jag kanske behöver starta firma?

Det är väl en rätt stor utmaning, att identifiera behov som finns men som hen inte vet om att hen har?

Precis. Att inte veta vad man behöver för kunskap kan ju hindra dig från att gå vidare. Att satsa på sitt skapande kan innebära att det tar 10 år innan man hittat rätt och förstår hur saker funkar.

 Jag tycker att det är bra att till exempel Eskilstuna Folkhögskola sett det här behovet och arbetar med frågan sedan tre år tillbaka. De har utvecklat sin fördjupningskurs på konstlinjen där de får lära sig hur man lever som konstnär – var och hur man söker stipendier, hur man tar betalt, hur utlysningar och gestaltningsuppdrag går till, ja, hur branschen är uppbyggd helt enkelt. Innan dess gjorde man en liknande insats för utlandsfödda professionella kulturarbetare.  Men de finns betydligt fler som skulle behöva tillgång till den sortens smörgåsbord. Framför allt skulle det spara dig som kulturskapare fantastiskt mycket tid.

För tid är ju inte direkt en stapelvara i kultursektorn.

Nej precis. Alla vill höja sin kompetens men man lägger ofta den ambitionen åt sidan för man har inte tid. Så jag tänker att det genom att synliggöra, samordna och tillgängliggöra kunskap skulle inte bara höja kompetensnivån utan också spara kulturskaparna en hel del tid, tid de kan ägna sig åt det de vill.

Och det är ju målet.

Gästblogg: en dag i en kultursamordnares liv

Vilket ärofyllt uppdrag att få skriva ett blogginlägg denna vecka. Var ska man börja då? Hej Bloggen! Eller kanske Hi guys! Nä, jag säger bara: Hej!

Och jag det är Carina Nilsson, kultursamordnare i Katrineholms kommun. Fortfarande lite ny på jobbet med 54 arbetsdagar i ryggen. Gränsen går väl vid 100 dagar om man ska lyssna på vår kulturminister…

Med sju år i bagaget som kultursamordnare i Gnesta kommun har jag fördelen att kunna jämföra den lilla mot den stora kommunen. Likaså att se de olika förutsättningarna och utmaningarna som finns. Som kultursamordnare så ser ju dagarna olika ut. Om du inte vet hur en dag kan se ut så kommer här ett litet axplock:

  • Samtal med olika bolag angående artistbokning,
  • sammanställa programpunkter till konstutställningen Bygget,
  • samla in pressmaterial,
  • möte med föreningar,
  • skissa på en affisch till Kulturdagen för barn 2022,
  • programplanering gatufest nr 1,
  • ta fram remissvar på regionens kulturplan,
  • genomgång av inkomna bidragsansökningar,
  • planera en workshop om marknadsföring inför föreningsdagen,
  • sammanställa material till en sommarguide,
  • skriva ett blogginlägg,
  • och sist: ta en selfie (till blogginlägget).

Det kan uppfattas som en salig röra, men det är en j-la rolig röra.

I och med projektet Sörmländska Kulturtillgångar så har vi kultursamordnare äntligen kunnat träffas igen. Vi har under många år pratat om hur vi ska kunna samverka mer. Nu tror jag att vi är på god väg. Bara genom att träffas, prata om våra utmaningar och bolla bra idéer kommer vi långt. Trots våra olika förutsättningar så ska det inte vara så svårt att samverka över kommungränserna, tillsammans med alla våra fria aktörer och kulturskapare.

Viktigast är att kulturen får växa fritt och nå ut till ALLA sörmlänningar. Tack vare detta projekt så tror jag att det äntligen blir av!

Carina Nilsson

Hemmakontor hos Carina

Varför tar saker en sån evinnerlig tid?!

Ja, det kan man fråga sig. Vi hade ju arbetsgruppsprocessen för flera månader sedan och har efter det uppdaterat då och då om hur vi processar resultaten vidare. Men hur är det möjligt att det tar flera månader att sätta igång med idéer? Varför kan man inte bara göra någon gång? Varför ska allt bara planeras och planeras hela tiden?

För oss handlar det framförallt om att projektets syfte är att bygga långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Därför behöver vi titta på vad det är i alla resultaten som går att genomföra på lång sikt. Detta är särskilt viktigt i ett projekt där det finns tillskjutna medel. Visst skulle projektet kunna ägna tiden åt att skapa en massa olika aktiviteter och direkt börja arbeta i de lösningsförslag som vi har fått fram. Men vad skulle då hända efter projektslut? När projektmedlen och projektledningen inte finns kvar.

Man kan göra massa bra saker inom ett utvecklingsprojekt eftersom alla förutsättningarna finns på plats; tillskjutna medel, personal som bara har som arbetsuppgift att fokusera på projektet och projektresultaten. Dessutom hanterar projekten (oftast) spännande frågor av utforskande typ eller som ligger i framkant.

Men. Den stora utmaningen för utvecklingsprojekt är vad som händer efter projektet. Det är anledningen till att bidragsgivare som ESF-rådet kräver en projektlogik med tydliga långsiktiga effekter, att Kulturrådet har frågor i ansökan om hur resultaten ska implementeras eller varför Arvsfonden och Postkodsstiftelsen ställer frågan om vad som händer med projektet året efter det har slutat.

Vi vill jobba långsiktigt hållbart för att kunna bygga in resultaten i organisationen. Våra resultat och processer måste synkas med och förhålla sig till regionens årshjul och demokratiska beslutsprocesser. Sånt måste få ta sin tid. Så vi som gärna skulle önska att saker går lite snabbare får helt enkelt andas och fokusera på att förankring på riktigt och demokrati tar tid. Alternativet är kortsiktiga lösningar som inte har någon chans att bestå.

Får vi presentera…

Det har varit extra roligt att arbeta i projektet på sistone. Och utmanande. Vi arbetar nu fokuserat med att få fram ett tydligt och genomarbetat lösningsförslag som våra politiker kan fatta beslut om och som vi sedan kan testa i skarpt läge. Lösningsförslagen är organiserade under tre huvudrubriker: Stöd, Kunskap och Kontakt.

Det är ett stort jobb och därför har vi valt att ta in en tredje kraft i projektet som ska arbeta med området Kunskap: Tamara Valiente.

Vi är verkligen jätteglada att ha med oss Tamara som har lång erfarenhet av utbildning, kunskapsutbyten och nätverksbyggande, både på internationell och lokal nivå.

Tamara är konstnären, pedagogen och projektledaren med rötter i Sverige, Egypten och Uruguay. Hon brinner för konstens roll som universellt språk och förenande demokratisk kraft. Hon har en gedigen pedagogisk och konstnärlig utbildning och har arbetat med såväl formellt som informellt kunskapsbyggande.

Det här blir hur spännande som helst!

En stunds ohämmad kreativitet

Nu när vi är inne på andra projektåret och kommit så långt att vi börjat utforma lösningar på projektets uppdrag så börjar jag och Elin allt mer dela upp oss och arbeta med separata spår, även om vi förstås är i ständig dialog med varandra om vad vi håller på med.

Den senaste tiden har jag fått dyka ner i ett favoritämne. I vårt utforskande av det sörmländska kulturlivets behov har detta ämne gång på gång kommit upp – att få kontakt. Man vill på olika sätt möta andra kulturaktörer över bransch- och rollgränser för att få inspiration, etablera nya samarbeten och skaffa sig en överblick av allt som händer i kulturlivet. Det finns också ett behov av att förstå varandras förutsättningar och uppdrag bättre och lättare kunna hitta till kunskap, kontakter och hjälp med stort och smått.  

Under rubriken Kontakt har vi samlat upp ett stort antal idéer och önskemål vi fått till oss i projektet och med dessa som utgångspunkt har jag börjat skissa på ett antal lösningar som succesivt kan börja testas skarpt under projekttiden. Om de faller väl ut ska de kunna leva vidare efter projektslut.

Det är förstås vansinnigt roligt att utveckla idéer, särskilt när det finns ett så bra grundmaterial från de sörmländska kulturaktörerna. Så jag har haft små lyckliga stunder med färgglada pennor och vår stora whiteboard. Ändå inte tillräckligt stor…

I övrigt är det hektiska dagar för projektet nu – vi har gått in i en intensiv fas där vi lägger grunden för förverkligandet av lösningarna, samtidigt som vi förbereder vår programpunkt på Folk och kultur (lite nervöst), ny ansökan till Kulturrådet och en hel massa annat.

Jag hoppas vi ses på Folk och kultur onsdag 9 februari kl 13.45! Här är länken till programmet igen: https://hypersay.events/e/folkochkultur

Nu ska jag gå till förrådet på museet i jakt på bortglömda whiteboards.

Fridens liljor!

Vi är med på Folk och Kultur!

Årets första blogginlägg!

…blir ett marknadsföringsinlägg för vår programpunkt på Folk och Kultur. Klockan 13.45-14.15 onsdagen den 9 februari är det dags! Till skillnad från förra året så kan man inte se samtalet i efterhand så missar man det, så missar man det. Gör inte det. Det kommer bli bra.

Vi håller för fullt på att förbereda workshopen som vi tänker ska vara ett samtal med de som deltar kring frågan om hur man kan bygga de där stabila kulturella infrastrukturerna i regionerna. Vi kommer ta avstamp i det arbetet som vi gjort under hösten. Förhoppningen är att det lägger en bra grund för en diskussion om samverkan och stöttande strukturer över organisations- och kulturområdesgränser.

Du hittar vår programpunkt (och övriga programmet) genom att klicka på den här länken.

På tal om arbetsgruppen så har vi också hunnit med att återse delar av arbetsgruppen vid ett tillfälle när vi fick chansen att ställa nya frågor kring flera av de områdena som vi arbetade med under hösten. Det var fantastiskt att se och prata med dem igen, vilken jäkla energi! Inte konstigt att det gick så bra under hösten.

Bild på en upplyst infrastruktur på en mörk bakgrund.