Arbetsgruppen utvärderar och idéer blir fokusområden

Govänner! Detta blir årets sista blogginlägg och därför lite längre. Med det vill jag summera arbetet i arbetsgruppen för stöttande strukturer och dess resultat – vad det blir av det, vad som händer här näst och vad deltagarna tyckte om arbetet och arbetsmetoden. 

Vi börjar med det sistnämnda. Vid arbetsgruppens sista träff den 1 december fick deltagarna utvärdera arbetsprocessen och metoden behovsdriven utveckling. Utvärderingen var förstås anonym och individuell. I den lät vi deltagarna gradera varje möte och hemuppgift för sig och gav dem utrymme att kommentera varje gradering. Sedan fick de svara på frågor om bland annat vad som varit mest givande och vad som hade kunnat göras annorlunda.

När det kom till upplägget av arbetet tyckte gruppen generellt att arbetsmetoden och uppgifterna var välstrukturerade och effektiva men att man skulle behövt mer tid på sig att förbereda sig inför hemuppgifterna som handlade om att intervjua kollegor och representanter inom ens verksamhetsområde. En och annan uppfattade också fem träffar på vardera tre timmar som alldeles för kort tid för att åstadkomma något på djupet. Att träffas och arbeta tillsammans har samtidigt varit en genomgående positiv upplevelse – de flesta uppger att de funnit det oerhört inspirerande och lustfyllt.

Av det mest givande har många uppgett möjligheten att mötas över verksamhetsgränser, ta del av andras perspektiv och på ett jämbördigt sätt diskutera och lösa problem. Flera tog upp det överraskande i att gruppen trots sina olika ingångar och förutsättningar i kulturlivet ändå uttryckt likartade behov och önskemål och varit så samstämmiga kring lösningar på dem.

Det som blivit så tydligt under den här processen är hur viktigt det är för kulturaktörer att få träffas och att få göra det på lika villkor. Precis som det framkommit i projektets olika enkäter och undersökningar är detta ett av kulturlivets starkaste önskemål – att kunna mötas, utbyta kunskap, kontakter och erfarenheter med varandra. Har vi gemensamma mål kan vi komma långt!

Utifrån frågan ”Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?” tog arbetsgruppen fram ca 60 idéer – både själva och via sina nätverk. Efter bearbetning trattades dessa 60 idéer till tre med arbetsnamnen ”Mötesplatser”, ”Kompetensutveckling” och ”Funktion utan pengapåse”. Dessa idéer arbetade gruppen vidare med och illustrerade genom att bygga enkla, fysiska prototyper.

Men vad hände med de övriga 57 idéerna undrar kanske du? Hamnade de i papperskorgen?

Nej, självklart inte. Först och främst var ju inte alla dessa idéer unika, flera var olika varianter på samma idé, vilket ju visar att behoven i det sörmländska kulturlivet är ganska samstämmiga. De idéer som inte föll in under de tre vinnarna är sparade för framtiden och kan mycket väl väckas till liv om behov skulle uppstå.

Så vad händer härnäst?

Jo, de tre idéerna är nu upp till oss projektledare att fördjupa oss i och konkretisera till en plan för 2022. För att förtydliga och förenkla kommunikationen i det fortsatta arbetet har vi valt att kalla idéerna fokusområden med rubrikerna Fokus Kontakt (mötesplatser) Fokus Kunskap (kompetensutveckling), Fokus Stöd (Funktion utan pengapåse). Dessa fokusområden blir alltså projektets fortsatta huvudspår och ni kommer att få höra mer om dem under nästa år.

Men först ska vi projektledare ta jullov. Och vi hoppas att ni hårt arbetande kulturarbetare där ute också får möjlighet att göra det! Bloggen är tillbaka 21 januari, till dess, med hela vårt hjärta, önskar vi er en GOD JUL och ett GOTT NYTT 2022 på er!

PS. Vill du läsa mer om arbetsgruppsprocessen och hur vi arbetat med metoden behovsdriven utveckling, eller tjänstedesign som det också kallas, hittar du en fullödig beskrivning om du klickar här. DS.

Bilden till detta inlägg är en detalj ur prototypen för mötesplatser, illustrerad av Nina Wande.

Lyckade resultat är roligt att sprida!

November är lätt den månad som känns längst och samtidigt brukar man (jag?) jobba så mycket att den flyger förbi. Inga förändringar så långt det här året. Gissar att en av anledningarna att det gått så fort just i år är den superspännande och intensiva arbetsgruppsprocessen som vi ägnat oss åt sedan oktober. Saker går helt enkelt fort när man har roligt. Nu är den i alla fall avslutad och det känns lite konstigt. Fast samtidigt är det ju nu arbetet med förverkligandet drar igång och det ser jag verkligen fram emot!

Nu ska vi ägna oss åt en del rapportering av det här första projektåret. Bland annat genom att träffa olika instanser och berätta om vad vi gjort och vart det har tagit oss. Vi börjar med att presentera projektets resultat för samkultur Sörmland nu på fredag. Samkultur Sörmland är ett forum där regionens och kommunernas kulturpolitiker och kulturchefer samverkar. Senast vi träffade dem var på kulturkonferensen i slutet av april så det ska bli jätteroligt att få berätta för dem om vad som hänt i projektet sedan dess.

Vi kommer också att träffa vår nämnd för att göra en likande presentation i nästa vecka. Du kan läsa mer om nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet genom att klicka på den här länken. I januari (yes, vi är nästan där nu) så kommer vi också att få chansen att berätta för Kulturrådet om projektet och det vi åstadkommit under 2021. 

Det är svårt att beskriva känslan av att få berätta om en process som det hänt så oerhört mycket i under så kort tid. Men det går kanske att sammanfatta i att det är väldigt, väldigt roligt! Det finns säkert flera anledningar till resultaten, där mycket givetvis beror på arbetsgruppens hängivna arbete. Jag gissar dock att vissa delar också beror på val av arbetssätt. Min ambition är att skriva mer om behovsdriven utveckling eller tjänstedesign och hur jag tänker att det har påverkat projektets process vid ett senare tillfälle men avvaktar tills alla funderingar kring detta har ramlat på plats.

Bild som visar ett urval av frågorna i kulturkartläggningen och färgglada symboler.

Hur ser förutsättningarna för kulturskapande ut i kommunerna?

Arbetsgrupperna tar upp det mesta av vår tid just nu, av förklarliga skäl kanske. Det är en rätt intensiv utvecklingsprocess vi ägnar oss åt med mycket funderingar, avvägningar och beslut. Oerhört spännande!

Men. Vi gör ändå en del andra saker också , bland annat en kultur-kartläggning. Man kan säga att den är ett försök till att skapa en sammanställning över förutsättningar för (framförallt) skapande av kultur i Sörmlands kommuner. Vi har ställt en mängd frågor om exempelvis vilka kulturaktörer som finns i kommunerna, vilka styrdokument som styr kulturen, hur upplägg ser ut för kulturbidrag, kulturbudgetar osv osv.

Vi är inte klara än men den bild som framträder är hur förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommunerna. Redan innan visste vi att kommunerna har olika förutsättningar men förhoppningen är att vi med hjälp av sammanställningen också ska kunna se vad det är som skiljer. Kanske kan vi också hitta likheter och områden där man kan lära av varandra i den dialog som vi kommer ha med kommunernas kultursamordnare nu på tisdag. Det ska bli intressant att se vad de tänker kring kulturkartläggningen och hur vi ska kunna använda oss av den framöver.

Jag tänker att vi kommer att presentera delar av kartläggningen här på bloggen så snart den finns i en mer presentabel form än en word-tabell.

Får vi presentera… Arbetsgruppens medlemmar!

Så här i väntan på den tredje arbetsgruppsträffen tänkte vi passa på att berätta vilka som sitter i arbetsgruppen för stöttande strukturer och hur vi tänkt när vi satte ihop den. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så är urvalet gjort med tanke på att gruppen i första hand ska representera ett tvärsnitt av det sörmländska kulturlivet i form av roller och erfarenheter, inte olika konstområden. Därför finns både representanter för yrkesverksamma kulturskapare, ideella kulturskapare/främjare och de som representerar de offentliga kulturuppdraget inom kommun och region. Detta för att vi vill ha så många vinklar på vad som är och skulle kunna vara stöttande strukturer för det sörmländska kulturlivet som möjligt.

Nedan är medlemmarna presenterade utifrån den roll/sammanhang som haft betydelse för urvalet. Flera har ytterligare roller, erfarenheter och yrkestitlar än de som nämns, men dessa kan betraktas som en bonus snarare än ett urvalskriterium.

Arbetsgruppen består av:

Ewa Olsson Westin, Teater Sörmland och Fri Scen Sörmland

Stefan Seidel, Drömfabriken och Träffpunkten i Stallarholmen

Gabriela Salazar, frilansande produktionsledare för film och tv-drama 

Oksana Verkhola, kulturtidskriften och föreningen Trakten 

Tamara Dwidar Valiente, konstnär, sakkunnig om mångfaldsfrågor i kulturbranschen

Nina Wande, Idéfarmen i Dunker

Ulla Johansson, Sörmlands Bygdegårdsdistrikt

Bengt Sunesson, Länsbildningsförbundet

Karolina Zander, STUA, projektledare för ”Kultur och turism för ökad attraktionskraft”

Therése Jonasson, Kulturutvecklare, Eskilstuna kommun

Carina Nilsson, kultursamordnare, Gnesta kommun

Sanna Svanberg, Bild- och formkonsulent, Region Sörmland

Iréne Karlbom Häll, litteraturutvecklare, Region Sörmland

…och ibland behöver man bara säga ”hej, här är jag, vem är du?”

I ett stort och komplext utvecklingsprojekt som detta, med högt ställda ambitioner och förväntningar, fylls tiden snabbt med aktiviteter som ska undersöka, definiera, formulera, etablera, implementera, kontrollera, rapportera och utvärdera. Allt för att nå bästa möjliga resultat för dem projektet är till för.

I allt detta viktiga kan det vara lätt att glömma bort betydelsen av de där tillfälliga, många gånger oplanerade, samtalen. De som bara uppstår när man springer på någon ute på ett jobb eller under fikapausen på ett evenemang, den sortens möten som det knappast rått något överskott på de senaste åren på grund av… ja, ni vet vad.

Dessa tillfälliga möten gör en oftast upplivad i stunden – man får ett litet energipåslag och ett minne av en person som kanske sysslar med något intressant eller som bara var trevlig att prata med i största allmänhet. Men ibland kan dessa möten göra hela skillnaden för det man gör härnäst.  Man kanske får en helt ny idé, man kanske byter jobb, startar ett projekt ihop, gifter sig… Ja, saker kan hända helt enkelt.

Efter vår första kulturfrukost var det flera som nämnde att det hade varit roligt att veta vilka de andra på frukosten var, då många inte kände till varandra och vad man hade för roller i det sörmländska kulturlivet. Det fanns inte tid för någon presentationsrunda utan vi ångade på med enkätresultaten och sedan diskussioner på det. Ur feedbacken vi fick efteråt föddes idén att skapa ett tillfälle att bara träffas och lära känna varandra, så vi tänkte ägna nästa kulturfrukost fredagen den 22 oktober kl 8.30-9.30 åt…

(trumvirvel)

Speeddating för kulturaktörer!

Inga förväntningar på formulerade insikter, inga problem som ska lösas, bara vanligt ”Hej! Vem är du, vad pysslar du med? Jag gör det här och det här”.

För att så många som möjligt ska kunna vara med så träffas vi digitalt även denna gång. Vi ses i storgrupp först och sedan kommer vi slumpa in deltagarna i olika digitala mötesrum två och två. Här får man pratas vid i 3-4 minuter innan man slumpas in i nästa möte. Som deltagare behöver du inte tänka på några förberedelser (än möjligtvis kaffe och att inte ha ett alltför vresigt morgonhumör) – att bara ses, snacka och lära känna nya ansikten är målet denna gång.

För att veta hur många som kommer och kunna skicka ut möteslänken bör du anmäla dig till frukosten på skt@regionsormlan.se senast tisdag 19/10. Gör det redan nu vetja!

Anteckningar från en kulturfrukost

Den här veckan blir det ett lite längre och annorlunda inlägg då vi som utlovat delar med oss av det som sades på vår första kulturfrukost.

Fredagen den 10 september var det alltså dags för vår första digitala kulturfrukost. Efter att inbjudan gått ut hade det rasslat till ordentligt i både inkorg och Facebookevenemang – uppenbarligen fanns det ett intresse hos både fria kulturskapare och tjänstepersoner inom offentlig kulturverksamhet om att höra om och diskutera projektets enkätresultat.

Vi inledde med att presentera enkätresultaten i 20 minuter för att sedan öppna för diskussion i smågrupper i break out-rooms (du hittar enkätrapporten och vår sammanfattande PowerPoint här på sidan under ”Om projektet > Nedladdningsbara dokument”). Vi ställde två frågor för deltagarna att ta med i ut i grupperna att diskutera. Den första var om man kände igen sig i bilden som framkom i enkätsvaren. Den andra handlade om det resultat som förbryllat oss projektledare lite: Behovet av stöd kring finansiering är stort men efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer är låg. Vad ser man för orsaker till att det är på det viset?

När vi åter sågs i storgrupp kom samtalet att röra sig kring just finansieringsfrågor och mötesplatser. Några av reflektionerna och kommentarer nedan kom till oss i chatten under själva mötet, några kom på mejlen i efterhand. Därför får man se nedanstående mer som ett underlag för fortsatta samtal än som rena minnesanteckningar. Jag har därför och för enkelhetens skull valt att anonymisera kommentarerna. Saknar du något inspel, hör av dig!

De flesta fann det föga förvånande att finansiering var en av de högst prioriterade frågorna i enkätsvaren. Man tog upp att de kommunala kulturbidragen i princip bara kan sökas av föreningar vilket utesluter många fria kulturskapare från systemet.

En deltagare med insyn i kulturbyråkratin menar att det är svårt för det offentliga att dela ut villkorslösa bidrag – så kallat autonoma stöd (som arbetsstipendium) som ofta delas ut på statlig nivå till konstutövare. Den typen av pengar finns sällan på kommunal och regional nivå. Eftersom regioner och kommuner har ett uttalat medborgarperspektiv är det här vanligare med instrumentellt stöd, dvs kulturskapare får bidrag eller uppdrag utifrån ens konstform, uppdrag som oftast har ett samhällsnyttigt syfte. Det kan vara utsmyckning, jobb med ungdomar, etc. Och denna stödform tilltalar inte alla och där kommer vi in på vår andra fråga på frukosten: varför efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer var låg enligt enkäten.

Deltagaren resonerar vidare kring detta: personer som har investerat mycket i sitt konstnärliga yrke genom hårt arbete och lång utbildning tar många gånger hellre ”brödjobb” inom t ex vården än jagar uppdrag inom sitt konstområde eftersom man upplever att uppdrag oftast är villkorade och därmed inskränker på den konstnärliga friheten. Att lägga tid på att besöka en mötesplats som anordnats i syfte att hitta finansiering är därför inte intressant. Särskilt inte om man i samband med detta använder ord som ”kund”.

Det var dock flera deltagare som inte kände igen sig i den bilden. En konstnär uttryckte att hen definitivt saknade den typen av mötesplats. Här gled vi in på nyttan över att skapa fler mötesplatser för kulturaktörer. En författare konstaterade att de olika kulturskaparna ofta har sina egna nätverk för att nå ut inom sin disciplin men ställde frågan vad skulle hända om kulturskapare träffas över disciplingränserna? Kanske innebär det nya och oväntade samarbeten eller ny inspiration i största allmänhet.

Flera deltagare nämner just inspiration och utbyte av idéer som en god anledning till att träffas på organiserade mötesplatser. Dessa nämns också som en möjlig arena för att lyfta och synliggöra enskilda kulturutövare. Att mötas verkar över lag vara efterfrågat hos de närvarande (vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att de valt att träffas på denna frukost). Någon lyfter vikten av att de idéer som uppkommer när kreativa människor möts tas till vara och leder till vidare utveckling för att det ska vara någon idé att mötas i längden. Vems uppgift är i så fall detta?

Samtidigt blir det tydligt att bara att mötas en så här kort stund leder till att kunskap och idéer byter ägare. Andra stödstrukturer än de rent finansiella blir synliga. En deltagare tipsar om Linda Kowalski Nordfors och hennes arbete i nystartade PUNKS (Passionsdriven Utveckling av Näringsliv Kultur och Samhälle), en nationell branschoberoende förening som bland annat hjälper KKN-aktörer med affärsutveckling. Just nu pågår ett samarbete med Eskilstuna kommun där PUNKS anordnar flera workshops och seminarier i KKN-frågor under hösten. Den intresserade kan läsa mer på punks.se.

Ett annat livskraftigt initiativ som nämns är Fri Scen Sörmland där Sörmlands fria teatergrupper går ihop och arrangerar en teaterfestival som i år går av stapeln i Gnesta 1-3 oktober. Festivalen fungerar som utbudsdagar där de olika sörmländska teatergrupperna visar sina aktuella föreställningar. Ett initiativ som stöttas både på kommunal och regional nivå. Att gå samman har många fördelar. Man kan läsa mer om festivalen på teaterfestivalen.se.

Det var i princip det vi hann med denna frukosttimme. Vi är glada över att intresset var så stort och hoppas att det var givande för er som deltog. För några krånglade tekniken både innan och under mötet och vi märkte att det var lite lurigt för oss att vara 100% närvarande i mötet och samtidigt hålla koll l på talarordning, inkommande mejl och chattmeddelanden, så till nästa gång ska vi se till att ha en tredje person som sköter teknik och meddelanden.

Och på tal om nästa gång – vi kan ju passa på att berätta att det blir fredagen 22 oktober kl 8.30-9.30. Vad vi ska prata om då? Det vet vi inte än men vi är öppna för förslag.

Mejla oss tips på skt@regionsormland.se!

Hur får man små frön att bli fantastisk frukt?

Den senaste veckan har erbjudit intensiv tankeverksamhet och flitigt mejlande. Vi är nämligen mitt uppe i planeringen av arbetet i projektets första arbetsgrupp samt rekryteringen till den samme. Gruppen ska hitta utvecklingsområden utifrån utmaningen ”Hur kan vi tillgängliggöra stöttande strukturer för det fria kulturlivet i Sörmland”, så nu handlar vårt arbete om att skapa bästa möjliga förutsättningar för att arbetet blir konstruktivt, kreativt och, inte att förglömma, lustfyllt!

I detta ingår det riktigt kluriga i att sätta ihop en grupp som på olika sätt blir ett tvärsnitt av det sörmländska kulturlivet. Vi tänker inte i första hand på olika konstformer och uttryck när vi pusslar ihop deltagare utan snarare på att omfatta så många olika erfarenheter och förutsättningar som möjligt. Vi efterfrågar erfarenheter av att vara verksam som arrangör, ideellt engagerad, ensamjobbande yrkesverksam, professionell utövare i grupp, drivande av nätverk/kluster för kulturliv, engagerad i en plats, ny i kulturbranschen/Sverige, folkbildare, kulturfrämjare inom offentlig verksamhet.

Och vad är det nu vi menar med ”stöttande strukturer”? Det kommer vi ägna minst ett (troligtvis fler) blogginlägg om så småningom, men kortfattat syftar vi på alla de former av stöd som en kulturskapare behöver vid något tillfälle i sin skapande livscykel. Inte bara uppenbara ting som bidragsmöjligheter, rådgivning och exponeringsytor utan även saker som informella forum, nätverk och gemenskaper. Allt som kan hjälpa mig som kulturskapare att nå dit jag vill.

Hur det ska gå till, det där tillgängliggörandet? Det vet bara arbetsgruppens deltagare. De har fröna, vi projektledare står för jorden och tillsammans ska vi försöka oss på konststycket att odla fram fantastisk frukt.

Önska oss lycka till!

Gröt och Powerpoint

Vad är en frukost? Ett nödvändigt ont? Dagens höjdpunkt? Något att njuta av, hoppa över eller snabba sig igenom? Kanske byter du frukost varje morgon eller så föredrar du att äta samma. I projektet kommer vi under tre mornar i höst att skapa lite frukost-underhållning. Vi nämligen blivit med frukostmöte(n)!

Från flera av vårens alla workshops, samtal och enkäter så har det funnits önskemål om att få träffas under avslappnade former och diskutera saker som kan relatera till kulturutövande i Sörmland.

Kort och gott: det finns ett behov av att träffas och prata kultur. Företrädesvis analogt. Vi beslutade dock ganska snart att våra frukostmöten/morgonsoffor skulle få vara digitala. I alla fall nu under hösten. En av fördelarna med det digitala är ju tiden. Eftersom vi vill vara rädda om den tid som människor har till sitt förfogande på en dag så klipper vi helt enkelt bort restiden.

Fredagen den 10 september klockan 8.30-9.30 är det dags, och vad passar då bättre än att vi pratar om den stora enkäten som vi skickade ut och analyserade precis innan sommaren? Sen får ni som är med mingla i smågrupper och prata enkätresultat, favoritfrukost eller om något helt annat. Med eller utan frukost i munnen.

För att vi ska kunna förbereda lite så vill vi att ni anmäler att ni vill vara med senast den 8 september till mail: skt@regionsormland.se. Vi skickar ut länk till mötet till de som anmält att de kommer.

Vi kan tyvärr inte fixa distansfrukost, men å andra sidan innebär ju detta att du kan äta den frukost som du föredrar även denna fredag ;-).

Vi ses!

…och nu blir det verkstad!

We’re back!
Semestern är avklarad i ett huj och det är nu dags att svinga sig upp på hästen och spränga iväg över de outforskade vidder som genomförandet av projektet än så länge är. Men! Innan jag börjar ge ledtrådar om vad vi har i kikaren tänkte jag summera projektets första 6 månader. Med tanke på att bloggen kom igång först i slutet av detta första halvår så kan det vara på sin plats med en kort återblick.

När jag och Elin kom in som projektledare i januari fanns en förstudie samt en idé om uppdraget som i korthet kan sammanfattas till ”att stärka den kulturella infrastrukturen i Sörmland”, eller, för att använda en ännu enklare formulering: göra det lättare för Sörmlands kulturliv att verka och växa.

För att ett projekt ska göra skillnad även efter att det avslutats måste man ha en klar struktur på arbetet samt en fördjupad kunskap om behoven hos dem som projektet ska göra skillnad för, så vårt första halvår innehöll dessa parallella arbeten. Att skapa en struktur innebär att sammanfatta syfte, mål och metod i en utförlig projektplan, liksom att göra budget, tidsplan, kommunikationsstrategi, arbetsrutiner och mycket mer för att vi ska kunna jobba effektivt och transparent. Flera av dessa viktiga arbetsverktyg har vi valt att dela med oss av här på vår webbsida för den som är nyfiken.

Sedan har vi kärnan i projektet: kunskapen om problemen/hindren/behoven som projektet ska hitta lösningar på. Vi hade en förstudie att utgå ifrån men behövde gå djupare och få svar på ett antal frågor som den väckt. Vi genomförde workshops med representanter från det fria kulturlivet, politiker och tjänstemän, vi intervjuade ett stort antal personer som är en del av den kulturella infrastrukturen inom den offentliga sektorn idag och vi gjorde en rejäl enkät riktad till det fria kulturlivet. Resultatet från den sistnämnda kan du läsa om i tidigare blogginlägg. Är du riktigt hungrig kan du även tugga i dig analysen av enkäten som du finner här på sidan under ”Om projektet”/”Nedladdningsbara dokument”.

Så. Nu är vi som sagt framme vid det stora, avgörande genomförandet. Men det är ju inte vi två projektledare som ska hitta lösningarna på det sörmländska kulturlivets utmaningar, det ska kulturaktörerna själva göra. Vi ska bara se till att det sker.

I oktober drar vi igång en första arbetsgrupp bestående av fria kulturaktörer samt representanter från offentliga sektorns kulturverksamheter som tillsammans ska jobba med lösningar på de utmaningar projektet identifierat. Vi kommer också arrangera öppna frukostmöten där de fria kulturaktörerna ska kunna komma till tals och delta i diskussioner kring dessa utmaningar. Det första äger rum den 10 september. Håll utkik! Mer info kommer snart.

Hästen stampar otåligt, dimman lättar över vidderna. Nu börjar äventyret!

Vi har ett resultat!

Jag är överväldigad. Vi fick in nästan 200 svar på enkäten. 199 för att vara exakt. Det är häftigt. Iaf för en sån som mig.  199 svar innebär dock en del analysarbete, så det är det jag har ägnat mig åt den senaste veckan eller så. Och. Vi har ett resultat!

Vi kan konstatera att projektet har lite att jobba med även framåt. Det hade ju på många sätt varit både skönt och lite trist om det visat sig att det inte fanns några behov av stöttande strukturer. Men enkäten visar att så inte riktigt är fallet. 

Det som lyfts som det undantagslöst största behovet är frågor kring finansiering. Hur man ska finansiera sin verksamhet, hur man ska hitta nya kunder och uppdragsgivare och hur man ska finansiera projekt. Behovet är lite olika stort beroende av kulturområde och roll i kultursektorn men är ändå ganska entydigt.

I ljuset av detta är det intressant att väldigt få efterfrågar mötesplatser med just potentiella kunder, uppdragsgivare eller finansiärer. Det är också få som menar att det finns mötesplatser med dem idag. Vi har hittat ett glapp (vilket delvis var syftet med att skicka ut enkäten, så det är vi nöjda med).

När man hittar glapp så kikar man på varför och sen börjar man bygga broar eller gjuta betong för att bygga över eller fylla i glappet. Frågan som vi behöver ställa oss är: Varför finns det här glappet och vilken är bästa strategin för att bygga bort det?

Och det ska vi ta tag i. Så snart vi är tillbaka från vår sommarledighet i augusti.

Om du vill läsa mer om vad som framkom i enkäten så kommer den fullständiga rapporten inom kort finnas här på bloggen. Du kommer kunna hämta den under ”Om projektet” och fliken ”Nedladdningsbara dokument”. Vi behöver bara göra den tillgänglig och snygg innan den blir helt publik.