Vår första kulturfrukost live

…om vikten av att lyssna, våga mötas och anta nya perspektiv

Härom fredagen hade vi så äntligen vår första Live-frukost. Drygt 40 personer hade tagit sig till Idéfarmen i Dunker för att äta frukost tillsammans samt lyssna på och delta i ett samtal på temat ”Lära av varandra – konkurrens, samexistens eller samskapande i det sörmländska kulturlivet”.

De närvarande bestod till majoritet av fria kulturaktörer, därefter runt tio representanter från regionens kulturverksamheter inklusive två politiker samt två representanter från Länsbildningsförbundet Sörmland och ett par tjänstemän från kommunal verksamhet. Några deltog i frukosten på distans då vi webbsände och spelade in evenemanget. Vi hade tänkt dela filmen från frukosten för att de som inte var där skulle kunna ta del av den men tyvärr blev ljudkvaliteten inte riktigt som vi hade önskat. Därför återger vi valda delar i text här istället. Till nästa gång ska vi se till att den digitala dokumentationen blir bättre.

Så till frukosten. Efter att Marie hade hälsat alla välkomna, Nina och Martin Wande berättat om Idéfarmens verksamhet och Elin presenterat projektresultat (om vilka du kan läsa mer om i nästa blogginlägg) så var det dags för panelsamtalet. I panelen hade vi fyra personer med lika många perspektiv på temat.

  • Axel Hellby, författare och en av initiativtagarna till kulturtidskriften och föreningen Trakten,
  • Tamara Valiente, konstnär, pedagog och sakkunnig på mångfaldsfrågor inom kulturbranschen,
  • Carina Nilsson, nuvarande kultursamordnare i Katrineholm och tidigare kultursamordnare i Gnesta och
  • Hanna Rasmussen, chef för Biblioteksutveckling Sörmland.

Givetvis pratade panelen utifrån sina personliga erfarenheter även om vi tillfrågat dem utifrån att de representerade olika perspektiv. Panelsamtalet började med att de fick prata om vad temat innebar för dem och deras specifika verksamhet eller perspektiv.

Från vänster: Elin Selig, Carina Nilsson, Axel Hellby, Tamara Valiente och Hanna Rasmussen. Foto: Nina Wande, Idéfarmen

Axel inledde med att berätta om upprinnelsen till initiativet Trakten som i mångt och mycket sprang ur viljan att lära av varandra hos ett antal kulturaktörer. En sak som han och hans samarbetspartners såg var att Sörmland inte riktigt sitter ihop:

”Det är mycket ”Här är vår kommun, det här är vår kultur…” och att man ogärna blickar bortom kommungränsen. Med Trakten ville vi göra något som skulle vara för hela Sörmland, för det finns så mycket kultur här och vi har så mycket att lära av varandra om vi tänker mer regionalt.”

Tanken med Trakten var att det skulle vara en professionell tidskrift, men som en arena där olika erfarenheter möts i skapandet, i lärandet, i publikmötet. Därför har Trakten såväl professionella som amatörer med som skribenter med i tidskriften.

Trakten har också blivit en kulturförening för att bredda möjligheterna för att möta dem man vill ta in i verksamheten, ett sätt att testa alla tänkbara metoder att mötas och lära av varandra. Under pandemin har Trakten behövt hitta sätt att mötas på digitalt. Bland annat har man byggt upp ett digitalt kursrum som använts för att hålla kurser, bland annat skrivarkurser, på så sätt har man lyckats behålla lärandet levande trots pandemin.

För Tamara handlar lärande mycket om byte av perspektiv:

”Det jag upplever idag är att det oftast handlar om att de nya kulturskaparna – nyutbildade eller invandrade professionella kulturskapare som jag arbetat med – förväntas lära av de etablerade. På så sätt blir lärandet väldigt enkelriktat, ”såhär funkar det, så här ska det gå till”. Då missar man allt det som nya kulturarbetare kan lära etablerade och kultursektorn går miste om den stora erfarenhet och de nya perspektiv som båda de här målgrupperna har. Vilket är dumt i en tid när både unga och utrikes födda är målgrupper som kultursektorn kämpar med att nå fram till men som man inte lyckas nå idag.

Tamara fortsätter sedan in i ett resonemang om vikten av samexistens som är en förutsättning för att samskapandet ska kunna ske. Samt vikten av att skapa förutsättningar för kulturskapare med olika erfarenheter och expertis att hitta fram till varandra:

”…för när det sker, föds nya uttryck och med nya uttryck föds också en ny publik. Samexistens är det enda sättet för nya kulturarbetare att få behålla hela sina identiteter. Om inte alla syns och om inte alla finns – hur ska vi då kunna lära av varandra? Hur kan man ha ett ömsesidigt lärande om bara en av två får synas, finnas? Problemet jag ser idag för många nyanlända kulturarbetare är att de försvinner in i ett (arbetsmarknads-) system där deras kunskap och erfarenheter inte förstås eller tas till vara och att många blir kvar i detta system utan möjlighet att komma till sin rätt och poppar inte upp igen på kulturscenerna för då skulle ju kulturlivet se helt annorlunda ut än vad det gör idag.”

Carina ger sitt perspektiv på att lära av varandra. Foto: Marie Anstadius

För Carina är ett av de viktigaste jobben för tjänstepersoner som hon själv att lyfta blicken och se vad som finns runt knuten i den egna kommunen, vilka kulturaktörer verkar där som man kan samverka med?

”Det som är ett hinder för oss tjänstepersoner är att var fjärde år kan allt vändas uppochner eftersom vi arbetar i politiskt styrda organisationer. Det kan för kulturskapare vara svårt att förstå den komplexiteten.”

Carina poängterar att hon som tjänsteperson många gånger önskar att hon bara kunde ösa pengar över alla fantastiska kulturskapare som finns i kommunen men att hon ju ständigt måste förhålla sig till politiskt och organisatoriskt satta ramar. Hon lyfter också att förutsättningarna för att stötta kultur ser väldigt olika ut i de sörmländska kommunerna. Några kommuner har inte en kulturnämnd eller en kulturchef medan andra har egen kulturnämnd, kulturchefer inom olika områden och flera tjänstepersoner inom kultur.

”Därför är det jätteviktigt att bakom allt det här samlas och lära av varandra och verkligen kroka arm, som vi till exempel gör här och nu, och inte uppfinna hjulet på nytt hela tiden. ”

Hanna utvecklar vikten av samverkan:

”Vi på Biblioteksutveckling skulle inte kunna göra någonting av vårt uppdrag om inte vi gjorde det i samverkan med andra. Vi är alldeles för få för det och vårt uppdrag bygger på det – att vi gör det tillsammans.  Och då måste vi lära av varandra.”

Hon menar vidare att det är i samtalet och görandet som ett lärande kan ske. Att det är svårt att lära av varandra om vi inte prata med varandra, men för att samtalet eller görandet ska uppstå måste alla parter känna att de får lov att vara där med hela sig själva och sin kunskap. Hanna håller med om det som Tamara sa om att det inte går att ha en tvåvägskommunikation om en part är osynliggjord.

”Platserna för respektfulla samtal måste skapas hela tiden, i varje stund. Vi måste öva på det för att bli bättre på det, både på organisations- och individnivå och skapa strukturer som hjälper oss att hålla oss på banan.”

Sedan tillägger hon:

”Vi är duktiga att dela med oss av succéer men sämre på att dela med oss av misslyckanden. Och det riktiga lärandet sker ju oftast genom misstagen.”

Lär vi av varandra idag?

På frågan om vi lär av varandra inom kulturlivet i Sörmland idag svarar panelen både ja och nej. Axel menar att så länge som det finns arenor som denna kulturfrukost, privata initiativ som Idéfarmen eller Trakten, regionala verksamheter som Scenkonst Sörmland som både arrangerar kurser och ger uppdrag så uppstår lärande.

”…sedan är förstås frågan om det är tillräckligt.”

Carina tycker inte riktigt vi är där än, i alla fall inte på den kommunala tjänstesidan där hon menar att det kan uppstå prestige och konkurrenstänkande kring i vissa frågor och att öppenhet och transparens gentemot andra aktörer kan saknas.

”Det är så personbundet också, vilket är lite farligt. Viktigt arbete kan stå och falla med en person”

Axel menar att just faran med personbundenheten även gäller ideella verksamheter och enskilda aktörer. Ett kulturens dilemma.

”Det handlar väldigt mycket om att eldsjälshjärtan ska pumpa som fasen och till slut så orkar de kanske inte bulta mer, glöden falnar och då försvinner förutsättningarna för en verksamhet för att det hänger på en person.”

Tamara resonerar vidare på spåret om konkurrens:

”Jag tycker att det är viktigt att vi vågar bjuda in varandra. Konkurrens uppstår ju oftast ur en rädsla för att bli utbytt, att tvingas bort från scenen, men det är inte så. Jag tänker att vi måste utvidga scenen, att det finns luckor att fylla ut. Det finns plats!”

Hanna menar att det finns en berättelse om Sörmland om att vi är dåliga på att samarbeta, att det är mycket konkurrens mellan kommuner och att hon själv har bidragit till att reproducera den berättelsen, men att hon på senare tid försökt vända på perspektivet se styrkan med att Sörmland är som det är.

”Det är en styrka att vi är olika, att förutsättningarna är olika. Att det finns en bredd av perspektiv. Jag tänker att det finns en poäng i att prata om detta som en styrka. […] Sedan är maktanalysen skitviktig. Man kan inneha makt, man kan få den projicerad på sig, men den som uppfattas som stor och stark måste också vara snäll. Annars kan inte lärande eller förståelse uppstå.”

Här släppte vi in publikens att komma med perspektiv på att lära av varandra och det som sagts i panelen. Många valde att delta i samtalet och dela med sig av sina perspektiv men eftersom vi inte vet om vi har allas tillåtelse att återge vad de sa så kommer vi inte göra det här. Frågorna, funderingarna och åsikterna som framkom är alla noterade (och anonymiserade) för fortsatta samtal och diskussioner.

Tack alla ni som var med och bidrog till ett viktigt och givande samtal på frukosten!

Vi kommer att fortsätta föra samtal om kulturlivets villkor, utmaningar och styrkor på kommande kulturfrukostar. Nästa planerade frukost äger rum fredagen den 30 september på Teater Klämman utanför Mellösa i Flens kommun 08.30. Inbjudan kommer!

Kulturfrukost LIVE!

Nu kör vi igång med kulturfrukostar i verkliga livet för de Sörmländska kulturaktörerna!

Fredagen den 3 juni träffas vi på Idéfarmen i Dunker för frukost på temat ”Lära av varandra – konkurrens, samexistens eller samskapande i kulturlivet? Det blir ett samtal med en inbjuden panel där publiken kan delta med frågor och inspel. Dessutom får vi lära känna Idéfarmen och de möjligheter till arrangemang och samarbeten som finns där. En liten del av frukosten kommer också ägnas åt att presentera nästa steg i projektet Sörmländska Kulturtillgångar. Evenemanget är helt gratis och vi bjuder på macka och kaffe.

Har du inte möjlighet att ta dig till Dunker? Lugn! Programmet kommer att livesändas på webben och även gå att titta på i efterhand.

Program

(med reservation för mindre justeringar)

08:30 Frukostmingel
08:45 Sändningen startar.
08:55 Hej och välkomna!
– Nina Wande presenterar Idéfarmen.
– Projektledarna Elin Selig och Marie Anstadius presenterar kort projektresultaten.
09:15 Panelsamtal: Lära av varandra – konkurrens, samexistens eller samskapande i det Sörmländska kulturlivet?
09:45 Frågestund
10:00 Avslut (sändningen avslutas)
10:05 Rundvandring på Idéfarmen

I panelen sitter:

Tamara Valiente, konstnär, pedagog och sakkunnig i mångfaldsfrågor i kulturbranschen

Axel Hellby, författare och medgrundare till tidskriften och nätverket Trakten

Carina Nilsson, kultursamordnare i Katrineholm och tidigare i Gnesta

Hanna Rasmussen, verksamhetschef Biblioteksutveckling Sörmland.

Vem riktar sig evenemanget till?

Våra kulturfrukostar riktar sig till alla som arbetar med eller brinner för kultur i Sörmland, oavsett om man är en frilansansande kulturskapare, ideellt engagerad, tjänsteman inom offentlig kulturförvaltning eller kulturpolitiker. Projektets ambition med frukostarna är att skapa en mötesplats där det sörmländska kulturlivet kan dela kunskap, insikter, idéer och kontakter med varandra.

Anmälan

Om du vill vara med på plats och äta frukost med oss ska du mejla oss senast måndag 30/5 på skt@regionsormland.se. Om du deltar på distans går du in här på webbsidans startsida där du kommer att hitta webbsändningen.

Varmt välkommen!

Dejta kultursörmland!

Projektet Sörmländska kulturtillgångar erbjuder ett tillfälle för de sörmländska kulturaktörerna att träffas i den lättillgängliga, opretentiösa form som speed-dejtingformatet erbjuder. Digitalt förstås. Ett ypperligt tillfälle att ses, knyta nya kontakter och få ansikten på folk man kanske bara hört talas om. Alla sörmländska kulturaktörer är välkomna, oavsett om man är yrkesverksam kulturskapare, ideellt engagerad dito, kulturbyråkrat eller kulturpolitiker.

Nästa tillfälle äger rum fredagen den 6 maj kl 08:30-09:30.

Hur går det till?
Jo, du anmäler dig till skt@regionsormland.se senast onsdagen den 4 maj. Torsdag den 5 maj får du en länk till ett Teams-möte mejlad till dig. Tryck på länken en sisådär fem-tio minuter innan mötet startar så att du hinner se att tekniken fungerar. Vi moderatorer hälsar välkomna och sedan skickas deltagarna in i korta, slumpvisa möten två och två för att efter några minuter skickas vidare in i ett nytt möte med en ny samtalspartner.

Varmt välkommen!

…och ibland behöver man bara säga ”hej, här är jag, vem är du?”

I ett stort och komplext utvecklingsprojekt som detta, med högt ställda ambitioner och förväntningar, fylls tiden snabbt med aktiviteter som ska undersöka, definiera, formulera, etablera, implementera, kontrollera, rapportera och utvärdera. Allt för att nå bästa möjliga resultat för dem projektet är till för.

I allt detta viktiga kan det vara lätt att glömma bort betydelsen av de där tillfälliga, många gånger oplanerade, samtalen. De som bara uppstår när man springer på någon ute på ett jobb eller under fikapausen på ett evenemang, den sortens möten som det knappast rått något överskott på de senaste åren på grund av… ja, ni vet vad.

Dessa tillfälliga möten gör en oftast upplivad i stunden – man får ett litet energipåslag och ett minne av en person som kanske sysslar med något intressant eller som bara var trevlig att prata med i största allmänhet. Men ibland kan dessa möten göra hela skillnaden för det man gör härnäst.  Man kanske får en helt ny idé, man kanske byter jobb, startar ett projekt ihop, gifter sig… Ja, saker kan hända helt enkelt.

Efter vår första kulturfrukost var det flera som nämnde att det hade varit roligt att veta vilka de andra på frukosten var, då många inte kände till varandra och vad man hade för roller i det sörmländska kulturlivet. Det fanns inte tid för någon presentationsrunda utan vi ångade på med enkätresultaten och sedan diskussioner på det. Ur feedbacken vi fick efteråt föddes idén att skapa ett tillfälle att bara träffas och lära känna varandra, så vi tänkte ägna nästa kulturfrukost fredagen den 22 oktober kl 8.30-9.30 åt…

(trumvirvel)

Speeddating för kulturaktörer!

Inga förväntningar på formulerade insikter, inga problem som ska lösas, bara vanligt ”Hej! Vem är du, vad pysslar du med? Jag gör det här och det här”.

För att så många som möjligt ska kunna vara med så träffas vi digitalt även denna gång. Vi ses i storgrupp först och sedan kommer vi slumpa in deltagarna i olika digitala mötesrum två och två. Här får man pratas vid i 3-4 minuter innan man slumpas in i nästa möte. Som deltagare behöver du inte tänka på några förberedelser (än möjligtvis kaffe och att inte ha ett alltför vresigt morgonhumör) – att bara ses, snacka och lära känna nya ansikten är målet denna gång.

För att veta hur många som kommer och kunna skicka ut möteslänken bör du anmäla dig till frukosten på skt@regionsormlan.se senast tisdag 19/10. Gör det redan nu vetja!

Anteckningar från en kulturfrukost

Den här veckan blir det ett lite längre och annorlunda inlägg då vi som utlovat delar med oss av det som sades på vår första kulturfrukost.

Fredagen den 10 september var det alltså dags för vår första digitala kulturfrukost. Efter att inbjudan gått ut hade det rasslat till ordentligt i både inkorg och Facebookevenemang – uppenbarligen fanns det ett intresse hos både fria kulturskapare och tjänstepersoner inom offentlig kulturverksamhet om att höra om och diskutera projektets enkätresultat.

Vi inledde med att presentera enkätresultaten i 20 minuter för att sedan öppna för diskussion i smågrupper i break out-rooms (du hittar enkätrapporten och vår sammanfattande PowerPoint här på sidan under ”Om projektet > Nedladdningsbara dokument”). Vi ställde två frågor för deltagarna att ta med i ut i grupperna att diskutera. Den första var om man kände igen sig i bilden som framkom i enkätsvaren. Den andra handlade om det resultat som förbryllat oss projektledare lite: Behovet av stöd kring finansiering är stort men efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer är låg. Vad ser man för orsaker till att det är på det viset?

När vi åter sågs i storgrupp kom samtalet att röra sig kring just finansieringsfrågor och mötesplatser. Några av reflektionerna och kommentarer nedan kom till oss i chatten under själva mötet, några kom på mejlen i efterhand. Därför får man se nedanstående mer som ett underlag för fortsatta samtal än som rena minnesanteckningar. Jag har därför och för enkelhetens skull valt att anonymisera kommentarerna. Saknar du något inspel, hör av dig!

De flesta fann det föga förvånande att finansiering var en av de högst prioriterade frågorna i enkätsvaren. Man tog upp att de kommunala kulturbidragen i princip bara kan sökas av föreningar vilket utesluter många fria kulturskapare från systemet.

En deltagare med insyn i kulturbyråkratin menar att det är svårt för det offentliga att dela ut villkorslösa bidrag – så kallat autonoma stöd (som arbetsstipendium) som ofta delas ut på statlig nivå till konstutövare. Den typen av pengar finns sällan på kommunal och regional nivå. Eftersom regioner och kommuner har ett uttalat medborgarperspektiv är det här vanligare med instrumentellt stöd, dvs kulturskapare får bidrag eller uppdrag utifrån ens konstform, uppdrag som oftast har ett samhällsnyttigt syfte. Det kan vara utsmyckning, jobb med ungdomar, etc. Och denna stödform tilltalar inte alla och där kommer vi in på vår andra fråga på frukosten: varför efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer var låg enligt enkäten.

Deltagaren resonerar vidare kring detta: personer som har investerat mycket i sitt konstnärliga yrke genom hårt arbete och lång utbildning tar många gånger hellre ”brödjobb” inom t ex vården än jagar uppdrag inom sitt konstområde eftersom man upplever att uppdrag oftast är villkorade och därmed inskränker på den konstnärliga friheten. Att lägga tid på att besöka en mötesplats som anordnats i syfte att hitta finansiering är därför inte intressant. Särskilt inte om man i samband med detta använder ord som ”kund”.

Det var dock flera deltagare som inte kände igen sig i den bilden. En konstnär uttryckte att hen definitivt saknade den typen av mötesplats. Här gled vi in på nyttan över att skapa fler mötesplatser för kulturaktörer. En författare konstaterade att de olika kulturskaparna ofta har sina egna nätverk för att nå ut inom sin disciplin men ställde frågan vad skulle hända om kulturskapare träffas över disciplingränserna? Kanske innebär det nya och oväntade samarbeten eller ny inspiration i största allmänhet.

Flera deltagare nämner just inspiration och utbyte av idéer som en god anledning till att träffas på organiserade mötesplatser. Dessa nämns också som en möjlig arena för att lyfta och synliggöra enskilda kulturutövare. Att mötas verkar över lag vara efterfrågat hos de närvarande (vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att de valt att träffas på denna frukost). Någon lyfter vikten av att de idéer som uppkommer när kreativa människor möts tas till vara och leder till vidare utveckling för att det ska vara någon idé att mötas i längden. Vems uppgift är i så fall detta?

Samtidigt blir det tydligt att bara att mötas en så här kort stund leder till att kunskap och idéer byter ägare. Andra stödstrukturer än de rent finansiella blir synliga. En deltagare tipsar om Linda Kowalski Nordfors och hennes arbete i nystartade PUNKS (Passionsdriven Utveckling av Näringsliv Kultur och Samhälle), en nationell branschoberoende förening som bland annat hjälper KKN-aktörer med affärsutveckling. Just nu pågår ett samarbete med Eskilstuna kommun där PUNKS anordnar flera workshops och seminarier i KKN-frågor under hösten. Den intresserade kan läsa mer på punks.se.

Ett annat livskraftigt initiativ som nämns är Fri Scen Sörmland där Sörmlands fria teatergrupper går ihop och arrangerar en teaterfestival som i år går av stapeln i Gnesta 1-3 oktober. Festivalen fungerar som utbudsdagar där de olika sörmländska teatergrupperna visar sina aktuella föreställningar. Ett initiativ som stöttas både på kommunal och regional nivå. Att gå samman har många fördelar. Man kan läsa mer om festivalen på teaterfestivalen.se.

Det var i princip det vi hann med denna frukosttimme. Vi är glada över att intresset var så stort och hoppas att det var givande för er som deltog. För några krånglade tekniken både innan och under mötet och vi märkte att det var lite lurigt för oss att vara 100% närvarande i mötet och samtidigt hålla koll l på talarordning, inkommande mejl och chattmeddelanden, så till nästa gång ska vi se till att ha en tredje person som sköter teknik och meddelanden.

Och på tal om nästa gång – vi kan ju passa på att berätta att det blir fredagen 22 oktober kl 8.30-9.30. Vad vi ska prata om då? Det vet vi inte än men vi är öppna för förslag.

Mejla oss tips på skt@regionsormland.se!

Gröt och Powerpoint

Vad är en frukost? Ett nödvändigt ont? Dagens höjdpunkt? Något att njuta av, hoppa över eller snabba sig igenom? Kanske byter du frukost varje morgon eller så föredrar du att äta samma. I projektet kommer vi under tre mornar i höst att skapa lite frukost-underhållning. Vi nämligen blivit med frukostmöte(n)!

Från flera av vårens alla workshops, samtal och enkäter så har det funnits önskemål om att få träffas under avslappnade former och diskutera saker som kan relatera till kulturutövande i Sörmland.

Kort och gott: det finns ett behov av att träffas och prata kultur. Företrädesvis analogt. Vi beslutade dock ganska snart att våra frukostmöten/morgonsoffor skulle få vara digitala. I alla fall nu under hösten. En av fördelarna med det digitala är ju tiden. Eftersom vi vill vara rädda om den tid som människor har till sitt förfogande på en dag så klipper vi helt enkelt bort restiden.

Fredagen den 10 september klockan 8.30-9.30 är det dags, och vad passar då bättre än att vi pratar om den stora enkäten som vi skickade ut och analyserade precis innan sommaren? Sen får ni som är med mingla i smågrupper och prata enkätresultat, favoritfrukost eller om något helt annat. Med eller utan frukost i munnen.

För att vi ska kunna förbereda lite så vill vi att ni anmäler att ni vill vara med senast den 8 september till mail: skt@regionsormland.se. Vi skickar ut länk till mötet till de som anmält att de kommer.

Vi kan tyvärr inte fixa distansfrukost, men å andra sidan innebär ju detta att du kan äta den frukost som du föredrar även denna fredag ;-).

Vi ses!