bild på det filmade webbinariet som kulturrådet höll om återstartsbidraget

Kulturrådet utlyser återstartsbidrag till kulturen

Som ni märker så skriver vi inte bara om projektet här i bloggen utan delar även med oss av nyheter och tips. Ett sådant är att det har blivit dags för ytterligare en utlysningsomgång från Kulturrådet på grund av covid-19 pandemin. Men denna gång handlar det inte om krisstöd utan om ett återstartsbidrag. Detta kan sökas för:

”projekt som stöttar en återstart för kulturen och kulturlivet i Sverige till en följd av de effekter som covid-19 pandemin haft på kultursektorn. Bidraget kan sökas för framåtblickande projekt som medverkar till att säkra produktion, arbetstillfällen och kompetens inom kultursektorn.”

Jag lyssnade in på ett webbinarium om återstartsbidraget där Kulturrådet mycket pedagogiskt förklarade vad som gäller för ansökan, hur de kommer prioritera och vad som är viktigt att tänka på i ansökan. Du kan hitta webbinariet i sin helhet längst ner på denna sidan. Webbinariet är på ca en timme.

Som alltid när det gäller utlysningar så är det viktigt att läsa igenom hela utlysningstexten och prioriteringsgrunderna för ansökan. I dessa finns svaren på vad man kan få stöd för. Ett annat tips är att läsa frågorna i ansökningsformuläret noggrant och helt enkelt svara på dem. Det kan verka överflödigt men ibland dras man iväg av sin egen idé och då kan det finnas en poäng med att gå tillbaka till frågan och fundera på om man verkligen svarar på det som det som de frågar efter. Gör man bara det så har man kommit en bra bit på vägen med en bra ansökan.

Klicka på länkarna nedan för att komma till de olika stöden:

Återstartsbidrag till kulturen: bildkonst, museer, litteratur med mera, deadline 2 maj.

Återstartsbidrag till kulturen: scenkonst, deadline 3 maj.

Återstartsbidrag till kulturen: musik, deadline 4 maj.

LÄSTIPS! KONSTNÄRSNÄMNDEN REDER UT REGLER FÖR BIDRAG OCH STIPENDIER

Av olika skäl har jag försökt sätta mig in i skillnaderna mellan regelverket för bidrag och stipendier den senaste tiden. Fokus har framförallt varit vilka konsekvenser de olika har för den som är mottagare av stipendiet/bidraget. Ni som är kulturutövare vet givetvis redan att detta inte är helt tydligt.

Jag hade inte kommit särskilt långt när ett nyhetsmejl från Konstnärsnämnden dyker ner i min inkorg med huvudnyhet att de nu släpper handboken ”Om stipendier och bidrag för konstnärligt yrkesverksamma i förhållande till skatte- och trygghetssystem”. Som en skänk från ovan kan tyckas.

Handledningen beskriver i detalj hur olika typer av stipendier och bidrag ska hanteras i ett skatteperspektiv. Framförallt vilka stipendier och bidrag som är skattefria eller om man ska betala sociala avgifter (egenavgifter) för det. Handledningen tar också upp vilken påverkan detta i sin tur har på olika delar av trygghetssystemen för den enskilda konstnären.

Bland annat förtydligar texten att det är oviktigt vad man kallar ett bidrag eller stipendium i ett skatteperspektiv. Det är villkoren för pengarna som avgör vad som gäller skattemässigt.

Även om handledningen vänder sig till den utövande konstnären så är den värdefull att läsa för kulturbyråkrater som mig själv eftersom den ger en insyn i villkoren för utövande konstnärer. Jag kan varmt rekommendera att lägga lite tid på att fördjupa sig i handledningen, som du hittar här. Handledningen i sig är tydlig och lättläst.

Jag kan också rekommendera att kika runt på konstnärsnämndens sida ”Konstnärsguiden” som du hittar via denna länk. Där kan man fördjupa sig ytterligare i vad som gäller för yrkesverksamma konstnärer i relation till trygghetssystemen.

Vi tycker till i snabbutredningen Kreativa Sverige

I november förra året tillsatte regeringen snabbutredningen ”Kreativa Sverige”. Uppdraget är att ta fram ett förslag på hur en samlad nationell strategi för de kulturella och kreativa näringarna (KKN) ska kunna se ut. Anledningen till att man vill göra en utredning är att ett av de förslag på områden som rekommenderas av Återstartsutredningen ”Från kris till kraft” är just samordningen av KKN-frågan.

Vi kände att vi ville dela med oss av de erfarenheter som vi samlat på oss hittills i projektet för att öka kunskapen om kulturaktörerna och deras villkor. Vi tog helt enkelt fram ett underlag som vi mailade till utredarna. Bland annat så lyfte vi fram att de fria kulturaktörerna måste lägga orimligt mycket tid på att hantera administrativa system istället för att fokusera på den kreativa verksamheten och att KKN-frågan ofta hamnar mellan stolarna eftersom frågan ”ägs” av näringslivsenheter eller motsvarande medan kunskapen om dem finns hos kulturenheter eller förvaltningar.

I projektet vänder vi oss till fria kulturaktörer varav flera ingår i de kulturella och kreativa näringarna så utredningen är ju givetvis intressant för oss ett följa. Utredningar som beställs av regeringen tas vanligtvis fram under en lite längre tid men eftersom det är en snabbutredning så ska resultaten överlämnas till regeringen redan den 31 maj. Vi väntar med spänning på hur förslaget till nationell strategi kommer att se ut.

Länkar:

  • Pressmeddelandet om tillsättandet av snabbutredningen kan du läsa här (extern länk).
  • Du kan också hitta hela Återstartsutredningen via den här länken (extern länk).

Varför tar saker en sån evinnerlig tid?!

Ja, det kan man fråga sig. Vi hade ju arbetsgruppsprocessen för flera månader sedan och har efter det uppdaterat då och då om hur vi processar resultaten vidare. Men hur är det möjligt att det tar flera månader att sätta igång med idéer? Varför kan man inte bara göra någon gång? Varför ska allt bara planeras och planeras hela tiden?

För oss handlar det framförallt om att projektets syfte är att bygga långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Därför behöver vi titta på vad det är i alla resultaten som går att genomföra på lång sikt. Detta är särskilt viktigt i ett projekt där det finns tillskjutna medel. Visst skulle projektet kunna ägna tiden åt att skapa en massa olika aktiviteter och direkt börja arbeta i de lösningsförslag som vi har fått fram. Men vad skulle då hända efter projektslut? När projektmedlen och projektledningen inte finns kvar.

Man kan göra massa bra saker inom ett utvecklingsprojekt eftersom alla förutsättningarna finns på plats; tillskjutna medel, personal som bara har som arbetsuppgift att fokusera på projektet och projektresultaten. Dessutom hanterar projekten (oftast) spännande frågor av utforskande typ eller som ligger i framkant.

Men. Den stora utmaningen för utvecklingsprojekt är vad som händer efter projektet. Det är anledningen till att bidragsgivare som ESF-rådet kräver en projektlogik med tydliga långsiktiga effekter, att Kulturrådet har frågor i ansökan om hur resultaten ska implementeras eller varför Arvsfonden och Postkodsstiftelsen ställer frågan om vad som händer med projektet året efter det har slutat.

Vi vill jobba långsiktigt hållbart för att kunna bygga in resultaten i organisationen. Våra resultat och processer måste synkas med och förhålla sig till regionens årshjul och demokratiska beslutsprocesser. Sånt måste få ta sin tid. Så vi som gärna skulle önska att saker går lite snabbare får helt enkelt andas och fokusera på att förankring på riktigt och demokrati tar tid. Alternativet är kortsiktiga lösningar som inte har någon chans att bestå.

Att hantera nervositet i en virtuell studio

Vi startade vårt deltagande på Folk och Kultur med att medverka med en egen programpunkt. Originalplanen var att mycket kort prata om vad vi gjort i projektet och sedan ha en dialog om stöttande strukturer och regional kulturell infrastruktur. Vi hade tänkt testa någon av de övningarna som vi har använt.

Sen fattades beslut om att göra konventet digitalt. Och vi fick planerna om. Med teams-möten som inre bild av hur det hela skulle gå till i digital tappning så planerade vi således om vår programpunkt till att istället bli en digital dialog. Då fick vi info om hur plattformen som vi skulle använda fungerade. Inte alls som teams skulle det visa sig. Efter en snabb introduktion till plattformen och dess möjligheter så gjorde vi därför en tredje omplanering,

Sen var det dags. I en virtuell studio satt vi redo för att prata om hur vi jobbat i projektet och varför vi gjort de val som vi gjort. Halvtimmen flög iväg och innan vi hann säga ”kulturområdesöverskridande samordning” så var den slut. Så vad har jag lärt mig av medverkan i Folk och Kultur detta året?

  1. Jag älskar att få prata om projektet, sättet som vi jobbar på och om de resultat vi har.
  2. Kulturtanter i form av projektledare kan hantera teknik.
  3. Att kunna planera och planera om är en superkraft (om än en relativt tråkig sådan…)

Underbart är kort och även om det skulle vara roligt att medverka med fler programpunkter så tänker jag spendera de nästkommande två dagarna med att avnjuta det övriga (fantastiska) programmet på Folk och Kultur (det kan du hitta via denna länken).

Tyvärr går det inte att se vår programpunkt igen men det finns fortfarande möjlighet att uppdatera sig om det aktuella kulturpolitiska läget genom att köpa deltagarpass och titta på någon av de runt 90 andra programpunkterna. Det kan du göra via den här länken.

Vi är med på Folk och Kultur!

Årets första blogginlägg!

…blir ett marknadsföringsinlägg för vår programpunkt på Folk och Kultur. Klockan 13.45-14.15 onsdagen den 9 februari är det dags! Till skillnad från förra året så kan man inte se samtalet i efterhand så missar man det, så missar man det. Gör inte det. Det kommer bli bra.

Vi håller för fullt på att förbereda workshopen som vi tänker ska vara ett samtal med de som deltar kring frågan om hur man kan bygga de där stabila kulturella infrastrukturerna i regionerna. Vi kommer ta avstamp i det arbetet som vi gjort under hösten. Förhoppningen är att det lägger en bra grund för en diskussion om samverkan och stöttande strukturer över organisations- och kulturområdesgränser.

Du hittar vår programpunkt (och övriga programmet) genom att klicka på den här länken.

På tal om arbetsgruppen så har vi också hunnit med att återse delar av arbetsgruppen vid ett tillfälle när vi fick chansen att ställa nya frågor kring flera av de områdena som vi arbetade med under hösten. Det var fantastiskt att se och prata med dem igen, vilken jäkla energi! Inte konstigt att det gick så bra under hösten.

Bild på en upplyst infrastruktur på en mörk bakgrund.

Lyckade resultat är roligt att sprida!

November är lätt den månad som känns längst och samtidigt brukar man (jag?) jobba så mycket att den flyger förbi. Inga förändringar så långt det här året. Gissar att en av anledningarna att det gått så fort just i år är den superspännande och intensiva arbetsgruppsprocessen som vi ägnat oss åt sedan oktober. Saker går helt enkelt fort när man har roligt. Nu är den i alla fall avslutad och det känns lite konstigt. Fast samtidigt är det ju nu arbetet med förverkligandet drar igång och det ser jag verkligen fram emot!

Nu ska vi ägna oss åt en del rapportering av det här första projektåret. Bland annat genom att träffa olika instanser och berätta om vad vi gjort och vart det har tagit oss. Vi börjar med att presentera projektets resultat för samkultur Sörmland nu på fredag. Samkultur Sörmland är ett forum där regionens och kommunernas kulturpolitiker och kulturchefer samverkar. Senast vi träffade dem var på kulturkonferensen i slutet av april så det ska bli jätteroligt att få berätta för dem om vad som hänt i projektet sedan dess.

Vi kommer också att träffa vår nämnd för att göra en likande presentation i nästa vecka. Du kan läsa mer om nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet genom att klicka på den här länken. I januari (yes, vi är nästan där nu) så kommer vi också att få chansen att berätta för Kulturrådet om projektet och det vi åstadkommit under 2021. 

Det är svårt att beskriva känslan av att få berätta om en process som det hänt så oerhört mycket i under så kort tid. Men det går kanske att sammanfatta i att det är väldigt, väldigt roligt! Det finns säkert flera anledningar till resultaten, där mycket givetvis beror på arbetsgruppens hängivna arbete. Jag gissar dock att vissa delar också beror på val av arbetssätt. Min ambition är att skriva mer om behovsdriven utveckling eller tjänstedesign och hur jag tänker att det har påverkat projektets process vid ett senare tillfälle men avvaktar tills alla funderingar kring detta har ramlat på plats.

Bild på delar av redovisningsblankett från Kulturrådets ansökningssystem.

Tråkdöden medelst redovisning, eller redovisningspoesi?

Det kan låta trist och tråkigt men redovisning av projektmedel är en del av att arbeta i projektform. Det kan vara ett nödvändigt ont eller så kan man se det som en möjlighet. Som den kulturbyråkrat jag är, så väljer jag det senare.

Saker rör på sig rätt fort i projekt och rätt vad det är så händer något som gör att man tänker annorlunda än vad man gjorde från början. Det finns inte alltid tid att vänta och reflektera utan man behöver ta sig vidare och följa med i processen. På ett sätt är man hela tiden mitt i ett nu.

Redovisning av ett projekt blir i ljuset av det här en tid för reflektion och omstrukturerande. För redovisningen hänger ju så klart ihop med planeringen av det som kommer framåt.

Om utvärdering är en möjlighet att få en extern blick på det man gjort (jag har tidigare skrivit om det här), så är redovisning möjligheten att själv titta på det man gjort. För hur ska vi kunna lära eller ta tillvara på erfarenheter från historien om vi inte vet hur den har sett ut?

Bild som visar ett urval av frågorna i kulturkartläggningen och färgglada symboler.

Hur ser förutsättningarna för kulturskapande ut i kommunerna?

Arbetsgrupperna tar upp det mesta av vår tid just nu, av förklarliga skäl kanske. Det är en rätt intensiv utvecklingsprocess vi ägnar oss åt med mycket funderingar, avvägningar och beslut. Oerhört spännande!

Men. Vi gör ändå en del andra saker också , bland annat en kultur-kartläggning. Man kan säga att den är ett försök till att skapa en sammanställning över förutsättningar för (framförallt) skapande av kultur i Sörmlands kommuner. Vi har ställt en mängd frågor om exempelvis vilka kulturaktörer som finns i kommunerna, vilka styrdokument som styr kulturen, hur upplägg ser ut för kulturbidrag, kulturbudgetar osv osv.

Vi är inte klara än men den bild som framträder är hur förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommunerna. Redan innan visste vi att kommunerna har olika förutsättningar men förhoppningen är att vi med hjälp av sammanställningen också ska kunna se vad det är som skiljer. Kanske kan vi också hitta likheter och områden där man kan lära av varandra i den dialog som vi kommer ha med kommunernas kultursamordnare nu på tisdag. Det ska bli intressant att se vad de tänker kring kulturkartläggningen och hur vi ska kunna använda oss av den framöver.

Jag tänker att vi kommer att presentera delar av kartläggningen här på bloggen så snart den finns i en mer presentabel form än en word-tabell.

Slutet är början?

Jisses, vad tiden går fort när man har roligt! Våra onsdagsträffar med arbetsgruppen går inte bara fort som vinden utan är också fantastiskt inspirerande och energigivande.

Efter varje tillfälle får vi återkoppling om att det inte finns tillräckligt med tid för att hinna med att lösa uppgifterna. Vilket tyvärr stämmer. Tre timmar som är minutiöst planerade, in i minsta detalj är alldeles för kort tid. I alla fall för att på djupet kunna diskutera allt det man skulle vilja prata om kring stöttande strukturer för det fria kulturlivet. Efter en pandemi.

Men. Jag tänker att fyra timmar inte heller hade varit tillräckligt. Eller fem. Eller åtta. Sakerna som vi diskuterar är inget som lämpar sig särskilt bra för att lösa på bara några få timmar. Kanske behöver vi snarare se det vi gör i arbetsgruppen som startskottet på något mer, något vidare. När vi avslutar arbetsgruppsprocessen så avslutas ju det uppdrag som arbetsgruppen  har haft men det är samtidigt början på resten av projektet.

En av deltagarna inflikade igår att hen lärt sig att den tiden som var avsatt var tillräckligt med tid. Och kanske är det så vi måste förhålla oss till tiden (i projektet). För ärligt talat. När vi har riktigt roligt så är ju slutet alltid väldigt långt borta. Och någonstans är ju förhoppningen att det som projektet påbörjar inte kommer att sluta, utan resultera i långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Som även de kommer att behöva diskuteras, omvandlas och följa med behoven i det fria kulturlivet.