Vi kunskapar om kunskap

Sedan mitten av februari har Tamara Valiente arbetat på 30 procent i projektet med fokusområdet kunskap. Uppdraget är att samla upp vilka kunskapshöjande insatser och utbildningar som finns för kulturaktörer i Sörmland och hitta sätt att synliggöra dessa. Hon tittar också på vad som efterfrågas men saknas.

I det här blogginlägget har Marie intervjuat Tamara om hennes syn på uppdraget och på kunskapsbehoven i kulturlivet. Det blev snabbt ett samtal om så mycket mer, bland annat om hur vi skapar en mer tillgänglig och välkomnande kulturbransch, så det får bli ämnen för kommande blogginlägg.

Berätta Tamara, var befinner dig just nu i arbetet?

Just nu är jag uppe i att kartlägga och kategorisera upp kulturområdena och har börjat med att kontakta regionens konsulenter inom respektive område. Konsulenterna arbetar bland annat med olika kunskapshöjande insatser för personer som arbetar inom dessa områden. Vissa riktar också in sig på de som vill in i branschen.

Vad är det du vill veta av konsulenterna?

Jag vill veta hur de når deltagare, hur dessa anmäler sig och vilka krav ställs. Det verkar finnas vissa hinder för konsulenterna att nå de individer som man mest av allt vill nå, de som kanske mest behöver kunskapsinsatser men som står utanför de upparbetade nätverken och kommunikationsvägarna. Till exempel unga talanger som saknar det där kulturella kapitalet eller kulturarbetare som kommit hit från andra länder och inte har kunskap om hur deras bransch är uppbyggd i Sverige.

Men du har förstås inte bara stannat vid regionens konsulenter…

Nej, jag har börjat titta runt i Sörmland på övriga kurser och utbildningar, både privata, offentliga och ideella alternativ. Liksom vad studieförbunden erbjuder. Fokus är ju utbudet för yrkesverksamma och potentiellt yrkesverksamma.

Så en helgkurs med en konstnär som lär ut akvarellmålning för hobbymålare räknas inte?

Jag försöker dra en gräns där, men det är inte alltid självklart vad som är för hobbybruk och vad som är en språngbräda för den som vill vidare. Man måste titta på sammanhanget och vilka som är målgruppen.

Jag frågar också kulturskaparna själva – vad finns det för dig? Det går snabbt att konstatera att det finns få konstnärliga fortsättningsutbildningar. Men det saknas också den där hjälpen som kulturskapare inte alltid vet om att de behöver. Och där blir det svårare. Hur ska jag veta att jag behöver kunskap i bokföring om jag som nybliven konstnär inte vet att jag kanske behöver starta firma?

Det är väl en rätt stor utmaning, att identifiera behov som finns men som hen inte vet om att hen har?

Precis. Att inte veta vad man behöver för kunskap kan ju hindra dig från att gå vidare. Att satsa på sitt skapande kan innebära att det tar 10 år innan man hittat rätt och förstår hur saker funkar.

 Jag tycker att det är bra att till exempel Eskilstuna Folkhögskola sett det här behovet och arbetar med frågan sedan tre år tillbaka. De har utvecklat sin fördjupningskurs på konstlinjen där de får lära sig hur man lever som konstnär – var och hur man söker stipendier, hur man tar betalt, hur utlysningar och gestaltningsuppdrag går till, ja, hur branschen är uppbyggd helt enkelt. Innan dess gjorde man en liknande insats för utlandsfödda professionella kulturarbetare.  Men de finns betydligt fler som skulle behöva tillgång till den sortens smörgåsbord. Framför allt skulle det spara dig som kulturskapare fantastiskt mycket tid.

För tid är ju inte direkt en stapelvara i kultursektorn.

Nej precis. Alla vill höja sin kompetens men man lägger ofta den ambitionen åt sidan för man har inte tid. Så jag tänker att det genom att synliggöra, samordna och tillgängliggöra kunskap skulle inte bara höja kompetensnivån utan också spara kulturskaparna en hel del tid, tid de kan ägna sig åt det de vill.

Och det är ju målet.

Skrivet av

Marie Anstadius

Marie är en praktiker med lång erfarenhet av att få kultur att hända. Det senaste decenniet har hon arbetat som kulturkoordinator i Oxelösunds kommun men bakgrunden vilar i det fria kulturlivet där hon varit verksam som bland annat frilansande ljusdesigner och projektledare inom scenområdet sedan 90-talet. Marie härstammar från lika delar Blekinge och Skåne men bor i Nyköping sedan 2002 där hon vid sidan av arbetet alltid varit engagerad i diverse kulturföreningar och projekt.