Elin Selig

En slags vision om utvärdering

Precis som jag gillar enkäter (här kan du läsa om det) på gillar jag utvärdering. Missförstå mig rätt, jag tycker inte att allt ska utvärderas alltid men som princip tycker jag att utvärdering är en rätt bra grej. När den gör det den ska.

Framför allt så är utvärdering bra för olika typer av utvecklings- eller förändringsprojekt. Att få en extern blick på det man gör är toppen när man ska göra olika typer av vägval. Man blir ju nämligen rätt insyltad i själva ”görandet” av projektet som projektledare. Ibland behöver man då en mer objektiv bedömning på var projektet står i relation till de förväntade resultaten. När utvärderingen är bra så svarar den på:

  1. om projektet gör det som det ska,
  2. om detta i sin tur verkar skapa den förändring som man vill uppnå samt,
  3. (förhoppningsvis) vad som skapar förändringen.

Tidigare gjorde man ofta så att man genomförde ett projekt och sist så utvärderade man om det hade uppnått sina resultat. Supertrist om man lagt tre år på att utveckla något och kommer fram till att det inte alls har skapat förändring, när man inte längre har någon möjlighet att påverka. Också supertrist om man faktiskt har kommit på något som skapar förändring men som inte går att implementera i verksamheten på grund av att projekttiden är slut. 

Därför ägnar man sig numera ofta åt något som kallas lärande utvärdering (eller processutvärdering eller följeforskning eller genomförandeutvärdering… ”kärt barn…” osv). Som namnet indikerar så är detta en metod för utvärdera under hela projektet. På så sätt kan man tidigt se om något är på väg att gå åt skogen eller om någon oväntad insats verkar fungera så bra att man borde justera projektet åt det hållet. Man tar helt enkelt tillvara på projektets hela lärande och inte bara på slutresultatet. Eftersom projekt på många sätt är ett konstant testande och lärande skulle man kunna hävda att detta är ett bättre sätt att använda allmänna medel på*.

Jag gillar utvärdering. Därför att för mig är utvärdering lärande, och att ta tillvara på saker som kanske vid första ögonkastet inte hoppar på en och skriker ”Resultat!”. För att utvärdering är en tyst följeslagare som går vid ens sida och petar lite på en när man behöver vara uppmärksam. För att utvärdering påminner om att projektet är så mycket mer än bara de slutliga resultaten, det är också allt som händer på vägen dit. Jag gillar utvärdering som ser helheten.

*Eftersom Sörmländska kulturtillgångar är ett utvecklingsprojekt som dessutom vill skapa förändring kändes det också lämpligt att koppla på lärande utvärdering till projektet. Upphandlingen är precis i sitt slutskede och vi är glada för att kunna påbörja arbetet med utvärderarna i början av oktober.

Marie Anstadius

Anteckningar från en kulturfrukost

Den här veckan blir det ett lite längre och annorlunda inlägg då vi som utlovat delar med oss av det som sades på vår första kulturfrukost.

Fredagen den 10 september var det alltså dags för vår första digitala kulturfrukost. Efter att inbjudan gått ut hade det rasslat till ordentligt i både inkorg och Facebookevenemang – uppenbarligen fanns det ett intresse hos både fria kulturskapare och tjänstepersoner inom offentlig kulturverksamhet om att höra om och diskutera projektets enkätresultat.

Vi inledde med att presentera enkätresultaten i 20 minuter för att sedan öppna för diskussion i smågrupper i break out-rooms (du hittar enkätrapporten och vår sammanfattande PowerPoint här på sidan under ”Om projektet > Nedladdningsbara dokument”). Vi ställde två frågor för deltagarna att ta med i ut i grupperna att diskutera. Den första var om man kände igen sig i bilden som framkom i enkätsvaren. Den andra handlade om det resultat som förbryllat oss projektledare lite: Behovet av stöd kring finansiering är stort men efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer är låg. Vad ser man för orsaker till att det är på det viset?

När vi åter sågs i storgrupp kom samtalet att röra sig kring just finansieringsfrågor och mötesplatser. Några av reflektionerna och kommentarer nedan kom till oss i chatten under själva mötet, några kom på mejlen i efterhand. Därför får man se nedanstående mer som ett underlag för fortsatta samtal än som rena minnesanteckningar. Jag har därför och för enkelhetens skull valt att anonymisera kommentarerna. Saknar du något inspel, hör av dig!

De flesta fann det föga förvånande att finansiering var en av de högst prioriterade frågorna i enkätsvaren. Man tog upp att de kommunala kulturbidragen i princip bara kan sökas av föreningar vilket utesluter många fria kulturskapare från systemet.

En deltagare med insyn i kulturbyråkratin menar att det är svårt för det offentliga att dela ut villkorslösa bidrag – så kallat autonoma stöd (som arbetsstipendium) som ofta delas ut på statlig nivå till konstutövare. Den typen av pengar finns sällan på kommunal och regional nivå. Eftersom regioner och kommuner har ett uttalat medborgarperspektiv är det här vanligare med instrumentellt stöd, dvs kulturskapare får bidrag eller uppdrag utifrån ens konstform, uppdrag som oftast har ett samhällsnyttigt syfte. Det kan vara utsmyckning, jobb med ungdomar, etc. Och denna stödform tilltalar inte alla och där kommer vi in på vår andra fråga på frukosten: varför efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer var låg enligt enkäten.

Deltagaren resonerar vidare kring detta: personer som har investerat mycket i sitt konstnärliga yrke genom hårt arbete och lång utbildning tar många gånger hellre ”brödjobb” inom t ex vården än jagar uppdrag inom sitt konstområde eftersom man upplever att uppdrag oftast är villkorade och därmed inskränker på den konstnärliga friheten. Att lägga tid på att besöka en mötesplats som anordnats i syfte att hitta finansiering är därför inte intressant. Särskilt inte om man i samband med detta använder ord som ”kund”.

Det var dock flera deltagare som inte kände igen sig i den bilden. En konstnär uttryckte att hen definitivt saknade den typen av mötesplats. Här gled vi in på nyttan över att skapa fler mötesplatser för kulturaktörer. En författare konstaterade att de olika kulturskaparna ofta har sina egna nätverk för att nå ut inom sin disciplin men ställde frågan vad skulle hända om kulturskapare träffas över disciplingränserna? Kanske innebär det nya och oväntade samarbeten eller ny inspiration i största allmänhet.

Flera deltagare nämner just inspiration och utbyte av idéer som en god anledning till att träffas på organiserade mötesplatser. Dessa nämns också som en möjlig arena för att lyfta och synliggöra enskilda kulturutövare. Att mötas verkar över lag vara efterfrågat hos de närvarande (vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att de valt att träffas på denna frukost). Någon lyfter vikten av att de idéer som uppkommer när kreativa människor möts tas till vara och leder till vidare utveckling för att det ska vara någon idé att mötas i längden. Vems uppgift är i så fall detta?

Samtidigt blir det tydligt att bara att mötas en så här kort stund leder till att kunskap och idéer byter ägare. Andra stödstrukturer än de rent finansiella blir synliga. En deltagare tipsar om Linda Kowalski Nordfors och hennes arbete i nystartade PUNKS (Passionsdriven Utveckling av Näringsliv Kultur och Samhälle), en nationell branschoberoende förening som bland annat hjälper KKN-aktörer med affärsutveckling. Just nu pågår ett samarbete med Eskilstuna kommun där PUNKS anordnar flera workshops och seminarier i KKN-frågor under hösten. Den intresserade kan läsa mer på punks.se.

Ett annat livskraftigt initiativ som nämns är Fri Scen Sörmland där Sörmlands fria teatergrupper går ihop och arrangerar en teaterfestival som i år går av stapeln i Gnesta 1-3 oktober. Festivalen fungerar som utbudsdagar där de olika sörmländska teatergrupperna visar sina aktuella föreställningar. Ett initiativ som stöttas både på kommunal och regional nivå. Att gå samman har många fördelar. Man kan läsa mer om festivalen på teaterfestivalen.se.

Det var i princip det vi hann med denna frukosttimme. Vi är glada över att intresset var så stort och hoppas att det var givande för er som deltog. För några krånglade tekniken både innan och under mötet och vi märkte att det var lite lurigt för oss att vara 100% närvarande i mötet och samtidigt hålla koll l på talarordning, inkommande mejl och chattmeddelanden, så till nästa gång ska vi se till att ha en tredje person som sköter teknik och meddelanden.

Och på tal om nästa gång – vi kan ju passa på att berätta att det blir fredagen 22 oktober kl 8.30-9.30. Vad vi ska prata om då? Det vet vi inte än men vi är öppna för förslag.

Mejla oss tips på skt@regionsormland.se!

Elin Selig

Vi lär oss av andra regioner

När man jobbar i projekt, eller kanske med idéer överhuvudtaget, så är det lätt hänt att man tänker att den briljanta idé som man själv fått är den första i sitt slag. Ibland stämmer det men oftare gör det kanske inte det. Det verkar snarare vara så att idéer, projekt och initiativ inom samma område sammanfaller med varandra. I alla fall inom det offentliga. Det är inte heller helt ovanligt att grunden till sammanfallandet av idéer är olika typer av riktade statliga medel (men det är en annan diskussion som sparas till ett kommande blogginlägg).

Åter till detta inlägg. Alla regioners kulturverksamheter har någon form av samverkan med de fria kulturaktörerna och med kommunerna i regionen. Så vi tänkte helt enkelt prata med några av dem för att ta reda på hur deras samverkan ser ut. Framför allt ville vi se om vi kan undvika att testa samma sak som någon annan redan testat och förkastat som en dålig idé. Vi vill också se om det finns idéer som fungerat bra som vi kan låna direkt eller skruva på för att de ska kunna fungera i Sörmland.

Efter tre samtal kan vi konstatera att vi både gör samma och olika. Kultursamverkansmodellen (kolla på en kort film om modellen här) gör att samverkan mellan regioner, kommuner och fria kulturaktörer sker men hur och i vilken form skiljer sig åt. Exempelvis påverkar demografi och hur regionen ser ut geografiskt. Även vilken organisering som kulturverksamheterna i regionen har påverkar givetvis, där vissa har stor andel egna kulturverksamheter medan andra i princip inte har några. Istället ägs de av stiftelser, kommuner, ideella föreningar eller i ett blandat ägarskap. I korthet så verkar olikheterna bero på vilka förutsättningar som regionerna har.

Ambitionen med samtalen var att samla kunskap, vilket vi gjort och fortsätter att göra. Än har vi några samtal kvar. Utöver att samla kunskap så är det alltid inspirerande att sätta sin egen verksamhet i ljuset av någon annans för att få perspektiv på den.

I projektet jobbar vi med att gilla alla idéer i tio minuter. Detta för att ge alla idéer en chans och för att skapa ett kreativt samtalsklimat. Slutsatsen vi kan dra av samtalen med andra regioner så här långt är att även om vi fortfarande kan ha inställningen att vi ska gilla alla idéer i 10 minuter så måste vi fortsätta påminna oss om att alla idéer inte är originella i tio minuter. Eller ens en minut.

Sörmländska kulturtillgångar

Hur får man små frön att bli fantastisk frukt?

Den senaste veckan har erbjudit intensiv tankeverksamhet och flitigt mejlande. Vi är nämligen mitt uppe i planeringen av arbetet i projektets första arbetsgrupp samt rekryteringen till den samme. Gruppen ska hitta utvecklingsområden utifrån utmaningen ”Hur kan vi tillgängliggöra stöttande strukturer för det fria kulturlivet i Sörmland”, så nu handlar vårt arbete om att skapa bästa möjliga förutsättningar för att arbetet blir konstruktivt, kreativt och, inte att förglömma, lustfyllt!

I detta ingår det riktigt kluriga i att sätta ihop en grupp som på olika sätt blir ett tvärsnitt av det sörmländska kulturlivet. Vi tänker inte i första hand på olika konstformer och uttryck när vi pusslar ihop deltagare utan snarare på att omfatta så många olika erfarenheter och förutsättningar som möjligt. Vi efterfrågar erfarenheter av att vara verksam som arrangör, ideellt engagerad, ensamjobbande yrkesverksam, professionell utövare i grupp, drivande av nätverk/kluster för kulturliv, engagerad i en plats, ny i kulturbranschen/Sverige, folkbildare, kulturfrämjare inom offentlig verksamhet.

Och vad är det nu vi menar med ”stöttande strukturer”? Det kommer vi ägna minst ett (troligtvis fler) blogginlägg om så småningom, men kortfattat syftar vi på alla de former av stöd som en kulturskapare behöver vid något tillfälle i sin skapande livscykel. Inte bara uppenbara ting som bidragsmöjligheter, rådgivning och exponeringsytor utan även saker som informella forum, nätverk och gemenskaper. Allt som kan hjälpa mig som kulturskapare att nå dit jag vill.

Hur det ska gå till, det där tillgängliggörandet? Det vet bara arbetsgruppens deltagare. De har fröna, vi projektledare står för jorden och tillsammans ska vi försöka oss på konststycket att odla fram fantastisk frukt.

Önska oss lycka till!

Elin Selig

Gröt och Powerpoint

Vad är en frukost? Ett nödvändigt ont? Dagens höjdpunkt? Något att njuta av, hoppa över eller snabba sig igenom? Kanske byter du frukost varje morgon eller så föredrar du att äta samma. I projektet kommer vi under tre mornar i höst att skapa lite frukost-underhållning. Vi nämligen blivit med frukostmöte(n)!

Från flera av vårens alla workshops, samtal och enkäter så har det funnits önskemål om att få träffas under avslappnade former och diskutera saker som kan relatera till kulturutövande i Sörmland.

Kort och gott: det finns ett behov av att träffas och prata kultur. Företrädesvis analogt. Vi beslutade dock ganska snart att våra frukostmöten/morgonsoffor skulle få vara digitala. I alla fall nu under hösten. En av fördelarna med det digitala är ju tiden. Eftersom vi vill vara rädda om den tid som människor har till sitt förfogande på en dag så klipper vi helt enkelt bort restiden.

Fredagen den 10 september klockan 8.30-9.30 är det dags, och vad passar då bättre än att vi pratar om den stora enkäten som vi skickade ut och analyserade precis innan sommaren? Sen får ni som är med mingla i smågrupper och prata enkätresultat, favoritfrukost eller om något helt annat. Med eller utan frukost i munnen.

För att vi ska kunna förbereda lite så vill vi att ni anmäler att ni vill vara med senast den 8 september till mail: skt@regionsormland.se. Vi skickar ut länk till mötet till de som anmält att de kommer.

Vi kan tyvärr inte fixa distansfrukost, men å andra sidan innebär ju detta att du kan äta den frukost som du föredrar även denna fredag ;-).

Vi ses!

Marie Anstadius

…och nu blir det verkstad!

We’re back!
Semestern är avklarad i ett huj och det är nu dags att svinga sig upp på hästen och spränga iväg över de outforskade vidder som genomförandet av projektet än så länge är. Men! Innan jag börjar ge ledtrådar om vad vi har i kikaren tänkte jag summera projektets första 6 månader. Med tanke på att bloggen kom igång först i slutet av detta första halvår så kan det vara på sin plats med en kort återblick.

När jag och Elin kom in som projektledare i januari fanns en förstudie samt en idé om uppdraget som i korthet kan sammanfattas till ”att stärka den kulturella infrastrukturen i Sörmland”, eller, för att använda en ännu enklare formulering: göra det lättare för Sörmlands kulturliv att verka och växa.

För att ett projekt ska göra skillnad även efter att det avslutats måste man ha en klar struktur på arbetet samt en fördjupad kunskap om behoven hos dem som projektet ska göra skillnad för, så vårt första halvår innehöll dessa parallella arbeten. Att skapa en struktur innebär att sammanfatta syfte, mål och metod i en utförlig projektplan, liksom att göra budget, tidsplan, kommunikationsstrategi, arbetsrutiner och mycket mer för att vi ska kunna jobba effektivt och transparent. Flera av dessa viktiga arbetsverktyg har vi valt att dela med oss av här på vår webbsida för den som är nyfiken.

Sedan har vi kärnan i projektet: kunskapen om problemen/hindren/behoven som projektet ska hitta lösningar på. Vi hade en förstudie att utgå ifrån men behövde gå djupare och få svar på ett antal frågor som den väckt. Vi genomförde workshops med representanter från det fria kulturlivet, politiker och tjänstemän, vi intervjuade ett stort antal personer som är en del av den kulturella infrastrukturen inom den offentliga sektorn idag och vi gjorde en rejäl enkät riktad till det fria kulturlivet. Resultatet från den sistnämnda kan du läsa om i tidigare blogginlägg. Är du riktigt hungrig kan du även tugga i dig analysen av enkäten som du finner här på sidan under ”Om projektet”/”Nedladdningsbara dokument”.

Så. Nu är vi som sagt framme vid det stora, avgörande genomförandet. Men det är ju inte vi två projektledare som ska hitta lösningarna på det sörmländska kulturlivets utmaningar, det ska kulturaktörerna själva göra. Vi ska bara se till att det sker.

I oktober drar vi igång en första arbetsgrupp bestående av fria kulturaktörer samt representanter från offentliga sektorns kulturverksamheter som tillsammans ska jobba med lösningar på de utmaningar projektet identifierat. Vi kommer också arrangera öppna frukostmöten där de fria kulturaktörerna ska kunna komma till tals och delta i diskussioner kring dessa utmaningar. Det första äger rum den 10 september. Håll utkik! Mer info kommer snart.

Hästen stampar otåligt, dimman lättar över vidderna. Nu börjar äventyret!

Elin Selig

Vi har ett resultat!

Jag är överväldigad. Vi fick in nästan 200 svar på enkäten. 199 för att vara exakt. Det är häftigt. Iaf för en sån som mig.  199 svar innebär dock en del analysarbete, så det är det jag har ägnat mig åt den senaste veckan eller så. Och. Vi har ett resultat!

Vi kan konstatera att projektet har lite att jobba med även framåt. Det hade ju på många sätt varit både skönt och lite trist om det visat sig att det inte fanns några behov av stöttande strukturer. Men enkäten visar att så inte riktigt är fallet. 

Det som lyfts som det undantagslöst största behovet är frågor kring finansiering. Hur man ska finansiera sin verksamhet, hur man ska hitta nya kunder och uppdragsgivare och hur man ska finansiera projekt. Behovet är lite olika stort beroende av kulturområde och roll i kultursektorn men är ändå ganska entydigt.

I ljuset av detta är det intressant att väldigt få efterfrågar mötesplatser med just potentiella kunder, uppdragsgivare eller finansiärer. Det är också få som menar att det finns mötesplatser med dem idag. Vi har hittat ett glapp (vilket delvis var syftet med att skicka ut enkäten, så det är vi nöjda med).

När man hittar glapp så kikar man på varför och sen börjar man bygga broar eller gjuta betong för att bygga över eller fylla i glappet. Frågan som vi behöver ställa oss är: Varför finns det här glappet och vilken är bästa strategin för att bygga bort det?

Och det ska vi ta tag i. Så snart vi är tillbaka från vår sommarledighet i augusti.

Om du vill läsa mer om vad som framkom i enkäten så kommer den fullständiga rapporten inom kort finnas här på bloggen. Du kommer kunna hämta den under ”Om projektet” och fliken ”Nedladdningsbara dokument”. Vi behöver bara göra den tillgänglig och snygg innan den blir helt publik.

Marie Anstadius

Konsten att förklara så en förstår

För två veckor sedan intervjuades jag av Radio P4 Sörmland om projektet och vår enkät som riktade sig till det fria kulturlivet. Tyvärr sändes inslaget först i söndags då det bara var en dag kvar på enkätperioden, men kul var det att vi fick lite uppmärksamhet!

Det jag sa blev hårt nedklippt, trots att vi tog om intervjun ett par gånger för att journalisten tyckte mina svar var för långa och invecklade och jag själv tyckte jag att jag hade förenklat och förtydligat projektets syfte som om jag skulle förklara det för en Golden retriever. Men jag insåg i samma stund att jag under detta halvår vi varit igång aldrig beskrivit projektet för någon utomstående, alltså någon som inte är i kultursvängen och känner till kulturarbetarnas villkor eller kulturbyråkrat-lingot som vi frejdigt svänger oss med på möten och föredragningar.

Måste man förenkla allt till Golden retriever-nivå? Kan inte komplicerade ting få vara just komplicerade, förståeligt främst för den det berör? Som till exempel hur man bygger relevanta och hållbara stöttande strukturer för Sörmlands kulturaktörer. Jo, det måste man. Ibland. Framför allt för sig själv, för att påminna sig om varför man lägger ner tid och hårt arbete. Det är jag som är Golden retrievern.

På slutet av intervjun kommer jag ner till det:

Målet är ett välmående kulturliv i hela Sörmland. Punkt.

Här är inslaget: https://sverigesradio.se/artikel/kulturlivets-behov-ska-kartlaggas

Elin Selig

Och vi börjar med en… enkät!

Så. Mitt första inlägg på den här bloggen blev om enkäter*. Personer som träffat mig i sammanhang kring Sörmländska kulturtillgångar skulle nog hävda att detta inte är helt oväntat. Möjligtvis skulle man till och med kunna hävda att merparten av projektets möten med kulturaktörer i Sörmland har varit i enkät-form hittills. Tanken med projektet Sörmländska kulturtillgångar är att bygga stabila och hållbara stöttande strukturer för kulturlivet i Sörmland. För att kunna bygga strukturer som gör skillnad på riktigt så måste vi veta att vi gör rätt saker. För att kunna göra rätt saker behöver vi ha en korrekt bild av behoven. För att få en korrekt bild av behoven måste vi fråga de som är verksamma i kultursektorn på ett eller annat sätt.

Att kulturaktörer delar med sig av sina erfarenheter och uppfattningar av hur det är att verka inom kultursektorn i Sörmland är helt avgörande för om projektet ska lyckas nå sina mål. Och det vill vi. Så klart.

För att vi ska kunna komma vidare i vår projektprocess föll därför valet på att genomföra ytterligare en enkät. Med den nådde vi 195 kulturaktörer som valde att svara på enkäten. Vi kommer nu att analysera svaren för att få en djupare inblick i vilka behov av stöttande strukturer som kultur-Sörmland uttrycker. Resultaten kommer sedan ligga till grund för det arbetet som vi ska dra igång till hösten.

Enkätens ypperlighet till trots så ser vi ändå fram emot att få träffa kulturaktörerna i Sörmland utan inblandning av olika typer av skärmar. Vår ambition är att detta ska kunna ske under höstens arbete.

* I det här sammanhanget känns det viktigt att vara tydlig med är vi inte pratar om att göra kvantitativa analyser när vi pratar om enkäter. Vi ser istället enkäter som ett sätt att göra en slags snabbintervjuer. Det är svårt att nå så många som vi vill nå på något annat sätt. Särskilt i en pandemi. Enkäter är helt enkelt ett alldeles fenomenalt verktyg för att snabbt göra temperaturmätningar på olika fenomen.