Konsten att förklara så en förstår

För två veckor sedan intervjuades jag av Radio P4 Sörmland om projektet och vår enkät som riktade sig till det fria kulturlivet. Tyvärr sändes inslaget först i söndags då det bara var en dag kvar på enkätperioden, men kul var det att vi fick lite uppmärksamhet!

Det jag sa blev hårt nedklippt, trots att vi tog om intervjun ett par gånger för att journalisten tyckte mina svar var för långa och invecklade och jag själv tyckte jag att jag hade förenklat och förtydligat projektets syfte som om jag skulle förklara det för en Golden retriever. Men jag insåg i samma stund att jag under detta halvår vi varit igång aldrig beskrivit projektet för någon utomstående, alltså någon som inte är i kultursvängen och känner till kulturarbetarnas villkor eller kulturbyråkrat-lingot som vi frejdigt svänger oss med på möten och föredragningar.

Måste man förenkla allt till Golden retriever-nivå? Kan inte komplicerade ting få vara just komplicerade, förståeligt främst för den det berör? Som till exempel hur man bygger relevanta och hållbara stöttande strukturer för Sörmlands kulturaktörer. Jo, det måste man. Ibland. Framför allt för sig själv, för att påminna sig om varför man lägger ner tid och hårt arbete. Det är jag som är Golden retrievern.

På slutet av intervjun kommer jag ner till det:

Målet är ett välmående kulturliv i hela Sörmland. Punkt.

Här är inslaget: https://sverigesradio.se/artikel/kulturlivets-behov-ska-kartlaggas

Skrivet av

Marie Anstadius

Marie är en praktiker med lång erfarenhet av att få kultur att hända. Det senaste decenniet har hon arbetat som kulturkoordinator i Oxelösunds kommun men bakgrunden vilar i det fria kulturlivet där hon varit verksam som bland annat frilansande ljusdesigner och projektledare inom scenområdet sedan 90-talet. Marie härstammar från lika delar Blekinge och Skåne men bor i Nyköping sedan 2002 där hon vid sidan av arbetet alltid varit engagerad i diverse kulturföreningar och projekt.