Govänner! Detta blir årets sista blogginlägg och därför lite längre. Med det vill jag summera arbetet i arbetsgruppen för stöttande strukturer och dess resultat – vad det blir av det, vad som händer här näst och vad deltagarna tyckte om arbetet och arbetsmetoden.
Vi börjar med det sistnämnda. Vid arbetsgruppens sista träff den 1 december fick deltagarna utvärdera arbetsprocessen och metoden behovsdriven utveckling. Utvärderingen var förstås anonym och individuell. I den lät vi deltagarna gradera varje möte och hemuppgift för sig och gav dem utrymme att kommentera varje gradering. Sedan fick de svara på frågor om bland annat vad som varit mest givande och vad som hade kunnat göras annorlunda.
När det kom till upplägget av arbetet tyckte gruppen generellt att arbetsmetoden och uppgifterna var välstrukturerade och effektiva men att man skulle behövt mer tid på sig att förbereda sig inför hemuppgifterna som handlade om att intervjua kollegor och representanter inom ens verksamhetsområde. En och annan uppfattade också fem träffar på vardera tre timmar som alldeles för kort tid för att åstadkomma något på djupet. Att träffas och arbeta tillsammans har samtidigt varit en genomgående positiv upplevelse – de flesta uppger att de funnit det oerhört inspirerande och lustfyllt.
Av det mest givande har många uppgett möjligheten att mötas över verksamhetsgränser, ta del av andras perspektiv och på ett jämbördigt sätt diskutera och lösa problem. Flera tog upp det överraskande i att gruppen trots sina olika ingångar och förutsättningar i kulturlivet ändå uttryckt likartade behov och önskemål och varit så samstämmiga kring lösningar på dem.
Det som blivit så tydligt under den här processen är hur viktigt det är för kulturaktörer att få träffas och att få göra det på lika villkor. Precis som det framkommit i projektets olika enkäter och undersökningar är detta ett av kulturlivets starkaste önskemål – att kunna mötas, utbyta kunskap, kontakter och erfarenheter med varandra. Har vi gemensamma mål kan vi komma långt!
Utifrån frågan ”Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?” tog arbetsgruppen fram ca 60 idéer – både själva och via sina nätverk. Efter bearbetning trattades dessa 60 idéer till tre med arbetsnamnen ”Mötesplatser”, ”Kompetensutveckling” och ”Funktion utan pengapåse”. Dessa idéer arbetade gruppen vidare med och illustrerade genom att bygga enkla, fysiska prototyper.
Men vad hände med de övriga 57 idéerna undrar kanske du? Hamnade de i papperskorgen?
Nej, självklart inte. Först och främst var ju inte alla dessa idéer unika, flera var olika varianter på samma idé, vilket ju visar att behoven i det sörmländska kulturlivet är ganska samstämmiga. De idéer som inte föll in under de tre vinnarna är sparade för framtiden och kan mycket väl väckas till liv om behov skulle uppstå.
Så vad händer härnäst?
Jo, de tre idéerna är nu upp till oss projektledare att fördjupa oss i och konkretisera till en plan för 2022. För att förtydliga och förenkla kommunikationen i det fortsatta arbetet har vi valt att kalla idéerna fokusområden med rubrikerna Fokus Kontakt (mötesplatser) Fokus Kunskap (kompetensutveckling), Fokus Stöd (Funktion utan pengapåse). Dessa fokusområden blir alltså projektets fortsatta huvudspår och ni kommer att få höra mer om dem under nästa år.
Men först ska vi projektledare ta jullov. Och vi hoppas att ni hårt arbetande kulturarbetare där ute också får möjlighet att göra det! Bloggen är tillbaka 21 januari, till dess, med hela vårt hjärta, önskar vi er en GOD JUL och ett GOTT NYTT 2022 på er!
PS. Vill du läsa mer om arbetsgruppsprocessen och hur vi arbetat med metoden behovsdriven utveckling, eller tjänstedesign som det också kallas, hittar du en fullödig beskrivning om du klickar här. DS.
Bilden till detta inlägg är en detalj ur prototypen för mötesplatser, illustrerad av Nina Wande.
