Gästblogg: en dag i en kultursamordnares liv

Vilket ärofyllt uppdrag att få skriva ett blogginlägg denna vecka. Var ska man börja då? Hej Bloggen! Eller kanske Hi guys! Nä, jag säger bara: Hej!

Och jag det är Carina Nilsson, kultursamordnare i Katrineholms kommun. Fortfarande lite ny på jobbet med 54 arbetsdagar i ryggen. Gränsen går väl vid 100 dagar om man ska lyssna på vår kulturminister…

Med sju år i bagaget som kultursamordnare i Gnesta kommun har jag fördelen att kunna jämföra den lilla mot den stora kommunen. Likaså att se de olika förutsättningarna och utmaningarna som finns. Som kultursamordnare så ser ju dagarna olika ut. Om du inte vet hur en dag kan se ut så kommer här ett litet axplock:

  • Samtal med olika bolag angående artistbokning,
  • sammanställa programpunkter till konstutställningen Bygget,
  • samla in pressmaterial,
  • möte med föreningar,
  • skissa på en affisch till Kulturdagen för barn 2022,
  • programplanering gatufest nr 1,
  • ta fram remissvar på regionens kulturplan,
  • genomgång av inkomna bidragsansökningar,
  • planera en workshop om marknadsföring inför föreningsdagen,
  • sammanställa material till en sommarguide,
  • skriva ett blogginlägg,
  • och sist: ta en selfie (till blogginlägget).

Det kan uppfattas som en salig röra, men det är en j-la rolig röra.

I och med projektet Sörmländska Kulturtillgångar så har vi kultursamordnare äntligen kunnat träffas igen. Vi har under många år pratat om hur vi ska kunna samverka mer. Nu tror jag att vi är på god väg. Bara genom att träffas, prata om våra utmaningar och bolla bra idéer kommer vi långt. Trots våra olika förutsättningar så ska det inte vara så svårt att samverka över kommungränserna, tillsammans med alla våra fria aktörer och kulturskapare.

Viktigast är att kulturen får växa fritt och nå ut till ALLA sörmlänningar. Tack vare detta projekt så tror jag att det äntligen blir av!

Carina Nilsson

Hemmakontor hos Carina

Varför tar saker en sån evinnerlig tid?!

Ja, det kan man fråga sig. Vi hade ju arbetsgruppsprocessen för flera månader sedan och har efter det uppdaterat då och då om hur vi processar resultaten vidare. Men hur är det möjligt att det tar flera månader att sätta igång med idéer? Varför kan man inte bara göra någon gång? Varför ska allt bara planeras och planeras hela tiden?

För oss handlar det framförallt om att projektets syfte är att bygga långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Därför behöver vi titta på vad det är i alla resultaten som går att genomföra på lång sikt. Detta är särskilt viktigt i ett projekt där det finns tillskjutna medel. Visst skulle projektet kunna ägna tiden åt att skapa en massa olika aktiviteter och direkt börja arbeta i de lösningsförslag som vi har fått fram. Men vad skulle då hända efter projektslut? När projektmedlen och projektledningen inte finns kvar.

Man kan göra massa bra saker inom ett utvecklingsprojekt eftersom alla förutsättningarna finns på plats; tillskjutna medel, personal som bara har som arbetsuppgift att fokusera på projektet och projektresultaten. Dessutom hanterar projekten (oftast) spännande frågor av utforskande typ eller som ligger i framkant.

Men. Den stora utmaningen för utvecklingsprojekt är vad som händer efter projektet. Det är anledningen till att bidragsgivare som ESF-rådet kräver en projektlogik med tydliga långsiktiga effekter, att Kulturrådet har frågor i ansökan om hur resultaten ska implementeras eller varför Arvsfonden och Postkodsstiftelsen ställer frågan om vad som händer med projektet året efter det har slutat.

Vi vill jobba långsiktigt hållbart för att kunna bygga in resultaten i organisationen. Våra resultat och processer måste synkas med och förhålla sig till regionens årshjul och demokratiska beslutsprocesser. Sånt måste få ta sin tid. Så vi som gärna skulle önska att saker går lite snabbare får helt enkelt andas och fokusera på att förankring på riktigt och demokrati tar tid. Alternativet är kortsiktiga lösningar som inte har någon chans att bestå.

Får vi presentera…

Det har varit extra roligt att arbeta i projektet på sistone. Och utmanande. Vi arbetar nu fokuserat med att få fram ett tydligt och genomarbetat lösningsförslag som våra politiker kan fatta beslut om och som vi sedan kan testa i skarpt läge. Lösningsförslagen är organiserade under tre huvudrubriker: Stöd, Kunskap och Kontakt.

Det är ett stort jobb och därför har vi valt att ta in en tredje kraft i projektet som ska arbeta med området Kunskap: Tamara Valiente.

Vi är verkligen jätteglada att ha med oss Tamara som har lång erfarenhet av utbildning, kunskapsutbyten och nätverksbyggande, både på internationell och lokal nivå.

Tamara är konstnären, pedagogen och projektledaren med rötter i Sverige, Egypten och Uruguay. Hon brinner för konstens roll som universellt språk och förenande demokratisk kraft. Hon har en gedigen pedagogisk och konstnärlig utbildning och har arbetat med såväl formellt som informellt kunskapsbyggande.

Det här blir hur spännande som helst!

Nu kan du titta!

Tjoho!

Tvärt om från vad vi sagt tidigare går det nu att se vårt programinslag från Folk och Kultur!

Så, låt oss presentera programpunkten ”Att bygga regional kulturell infrastruktur” med Sörmländska kulturtillgångar. Sänd live på Folk och Kultur onsdagen den 9 februari kl 13.45.

PS: Vi har inte riktigt lärt oss klippa film i youtube ännu så de första 7 sekunderna står bilden stilla.:) DS.

Vi träffar kulturrådet!

Precis när anspänningen efter förra veckans livesända programpunkt på Folk och kultur lagt sig är det åter dags att kamma luggen och skärpa till sig inför för nästa livesändning. På fredag ska vi nämligen möta Kulturrådet på distans för att berätta om projektets arbete så långt och de idéer vi har som ska ta projektet vidare in i nästa fas.

Det är ett viktigt möte som vi ser fram emot. Är vi nervösa? Både ja och nej. Med oss har vi hela styrgruppen samt chefen för Kultur och utbildning, så vi är inte ensamma och vi är rätt vana att prata om projektet vid det här laget. Vi tänker att vi nog kan få en annan typ av frågor på det här mötet dock. Och sedan kan man ju alltid oroa sig över tekniken på denna typ av hybridmöten (alltså ett möte med flera i samma rum och några på länk) – alla ska höras och synas och rätt version av PowerPoint-presentationen ska visas i bild. Så håll tummarna, hörni!

Men fredagen tar inte slut med Kulturrådet, nej nej. Hela eftermiddagen ska vi nämligen sitta i ett annat hybridmöte där vi kommer fortsätta att prata om förutsättningar för implementering och testning i skarpt läge. Detta genom att göra riskanalyser på de idéer som arbetsgruppen och vi projektledare arbetat fram under hösten och vintern. Efter det har vi förhoppningsvis en solid plan att jobba vidare med.

Det ni, det kallar jag en fredag det!

Att hantera nervositet i en virtuell studio

Vi startade vårt deltagande på Folk och Kultur med att medverka med en egen programpunkt. Originalplanen var att mycket kort prata om vad vi gjort i projektet och sedan ha en dialog om stöttande strukturer och regional kulturell infrastruktur. Vi hade tänkt testa någon av de övningarna som vi har använt.

Sen fattades beslut om att göra konventet digitalt. Och vi fick planerna om. Med teams-möten som inre bild av hur det hela skulle gå till i digital tappning så planerade vi således om vår programpunkt till att istället bli en digital dialog. Då fick vi info om hur plattformen som vi skulle använda fungerade. Inte alls som teams skulle det visa sig. Efter en snabb introduktion till plattformen och dess möjligheter så gjorde vi därför en tredje omplanering,

Sen var det dags. I en virtuell studio satt vi redo för att prata om hur vi jobbat i projektet och varför vi gjort de val som vi gjort. Halvtimmen flög iväg och innan vi hann säga ”kulturområdesöverskridande samordning” så var den slut. Så vad har jag lärt mig av medverkan i Folk och Kultur detta året?

  1. Jag älskar att få prata om projektet, sättet som vi jobbar på och om de resultat vi har.
  2. Kulturtanter i form av projektledare kan hantera teknik.
  3. Att kunna planera och planera om är en superkraft (om än en relativt tråkig sådan…)

Underbart är kort och även om det skulle vara roligt att medverka med fler programpunkter så tänker jag spendera de nästkommande två dagarna med att avnjuta det övriga (fantastiska) programmet på Folk och Kultur (det kan du hitta via denna länken).

Tyvärr går det inte att se vår programpunkt igen men det finns fortfarande möjlighet att uppdatera sig om det aktuella kulturpolitiska läget genom att köpa deltagarpass och titta på någon av de runt 90 andra programpunkterna. Det kan du göra via den här länken.

En stunds ohämmad kreativitet

Nu när vi är inne på andra projektåret och kommit så långt att vi börjat utforma lösningar på projektets uppdrag så börjar jag och Elin allt mer dela upp oss och arbeta med separata spår, även om vi förstås är i ständig dialog med varandra om vad vi håller på med.

Den senaste tiden har jag fått dyka ner i ett favoritämne. I vårt utforskande av det sörmländska kulturlivets behov har detta ämne gång på gång kommit upp – att få kontakt. Man vill på olika sätt möta andra kulturaktörer över bransch- och rollgränser för att få inspiration, etablera nya samarbeten och skaffa sig en överblick av allt som händer i kulturlivet. Det finns också ett behov av att förstå varandras förutsättningar och uppdrag bättre och lättare kunna hitta till kunskap, kontakter och hjälp med stort och smått.  

Under rubriken Kontakt har vi samlat upp ett stort antal idéer och önskemål vi fått till oss i projektet och med dessa som utgångspunkt har jag börjat skissa på ett antal lösningar som succesivt kan börja testas skarpt under projekttiden. Om de faller väl ut ska de kunna leva vidare efter projektslut.

Det är förstås vansinnigt roligt att utveckla idéer, särskilt när det finns ett så bra grundmaterial från de sörmländska kulturaktörerna. Så jag har haft små lyckliga stunder med färgglada pennor och vår stora whiteboard. Ändå inte tillräckligt stor…

I övrigt är det hektiska dagar för projektet nu – vi har gått in i en intensiv fas där vi lägger grunden för förverkligandet av lösningarna, samtidigt som vi förbereder vår programpunkt på Folk och kultur (lite nervöst), ny ansökan till Kulturrådet och en hel massa annat.

Jag hoppas vi ses på Folk och kultur onsdag 9 februari kl 13.45! Här är länken till programmet igen: https://hypersay.events/e/folkochkultur

Nu ska jag gå till förrådet på museet i jakt på bortglömda whiteboards.

Fridens liljor!

Vi är med på Folk och Kultur!

Årets första blogginlägg!

…blir ett marknadsföringsinlägg för vår programpunkt på Folk och Kultur. Klockan 13.45-14.15 onsdagen den 9 februari är det dags! Till skillnad från förra året så kan man inte se samtalet i efterhand så missar man det, så missar man det. Gör inte det. Det kommer bli bra.

Vi håller för fullt på att förbereda workshopen som vi tänker ska vara ett samtal med de som deltar kring frågan om hur man kan bygga de där stabila kulturella infrastrukturerna i regionerna. Vi kommer ta avstamp i det arbetet som vi gjort under hösten. Förhoppningen är att det lägger en bra grund för en diskussion om samverkan och stöttande strukturer över organisations- och kulturområdesgränser.

Du hittar vår programpunkt (och övriga programmet) genom att klicka på den här länken.

På tal om arbetsgruppen så har vi också hunnit med att återse delar av arbetsgruppen vid ett tillfälle när vi fick chansen att ställa nya frågor kring flera av de områdena som vi arbetade med under hösten. Det var fantastiskt att se och prata med dem igen, vilken jäkla energi! Inte konstigt att det gick så bra under hösten.

Bild på en upplyst infrastruktur på en mörk bakgrund.

Arbetsgruppen utvärderar och idéer blir fokusområden

Govänner! Detta blir årets sista blogginlägg och därför lite längre. Med det vill jag summera arbetet i arbetsgruppen för stöttande strukturer och dess resultat – vad det blir av det, vad som händer här näst och vad deltagarna tyckte om arbetet och arbetsmetoden. 

Vi börjar med det sistnämnda. Vid arbetsgruppens sista träff den 1 december fick deltagarna utvärdera arbetsprocessen och metoden behovsdriven utveckling. Utvärderingen var förstås anonym och individuell. I den lät vi deltagarna gradera varje möte och hemuppgift för sig och gav dem utrymme att kommentera varje gradering. Sedan fick de svara på frågor om bland annat vad som varit mest givande och vad som hade kunnat göras annorlunda.

När det kom till upplägget av arbetet tyckte gruppen generellt att arbetsmetoden och uppgifterna var välstrukturerade och effektiva men att man skulle behövt mer tid på sig att förbereda sig inför hemuppgifterna som handlade om att intervjua kollegor och representanter inom ens verksamhetsområde. En och annan uppfattade också fem träffar på vardera tre timmar som alldeles för kort tid för att åstadkomma något på djupet. Att träffas och arbeta tillsammans har samtidigt varit en genomgående positiv upplevelse – de flesta uppger att de funnit det oerhört inspirerande och lustfyllt.

Av det mest givande har många uppgett möjligheten att mötas över verksamhetsgränser, ta del av andras perspektiv och på ett jämbördigt sätt diskutera och lösa problem. Flera tog upp det överraskande i att gruppen trots sina olika ingångar och förutsättningar i kulturlivet ändå uttryckt likartade behov och önskemål och varit så samstämmiga kring lösningar på dem.

Det som blivit så tydligt under den här processen är hur viktigt det är för kulturaktörer att få träffas och att få göra det på lika villkor. Precis som det framkommit i projektets olika enkäter och undersökningar är detta ett av kulturlivets starkaste önskemål – att kunna mötas, utbyta kunskap, kontakter och erfarenheter med varandra. Har vi gemensamma mål kan vi komma långt!

Utifrån frågan ”Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?” tog arbetsgruppen fram ca 60 idéer – både själva och via sina nätverk. Efter bearbetning trattades dessa 60 idéer till tre med arbetsnamnen ”Mötesplatser”, ”Kompetensutveckling” och ”Funktion utan pengapåse”. Dessa idéer arbetade gruppen vidare med och illustrerade genom att bygga enkla, fysiska prototyper.

Men vad hände med de övriga 57 idéerna undrar kanske du? Hamnade de i papperskorgen?

Nej, självklart inte. Först och främst var ju inte alla dessa idéer unika, flera var olika varianter på samma idé, vilket ju visar att behoven i det sörmländska kulturlivet är ganska samstämmiga. De idéer som inte föll in under de tre vinnarna är sparade för framtiden och kan mycket väl väckas till liv om behov skulle uppstå.

Så vad händer härnäst?

Jo, de tre idéerna är nu upp till oss projektledare att fördjupa oss i och konkretisera till en plan för 2022. För att förtydliga och förenkla kommunikationen i det fortsatta arbetet har vi valt att kalla idéerna fokusområden med rubrikerna Fokus Kontakt (mötesplatser) Fokus Kunskap (kompetensutveckling), Fokus Stöd (Funktion utan pengapåse). Dessa fokusområden blir alltså projektets fortsatta huvudspår och ni kommer att få höra mer om dem under nästa år.

Men först ska vi projektledare ta jullov. Och vi hoppas att ni hårt arbetande kulturarbetare där ute också får möjlighet att göra det! Bloggen är tillbaka 21 januari, till dess, med hela vårt hjärta, önskar vi er en GOD JUL och ett GOTT NYTT 2022 på er!

PS. Vill du läsa mer om arbetsgruppsprocessen och hur vi arbetat med metoden behovsdriven utveckling, eller tjänstedesign som det också kallas, hittar du en fullödig beskrivning om du klickar här. DS.

Bilden till detta inlägg är en detalj ur prototypen för mötesplatser, illustrerad av Nina Wande.

Ett stort, rungande TACK!

Efter åtta veckor, fem träffar och däremellan åtskilligt hem- och fotarbete knöt vi så ihop säcken i arbetsgruppen. Vi inledde vår sista träff med redovisning av reaktioner och tankar på arbetsgruppens prototyper som deltagarna samlat in som sista hemuppgift. Med oss denna sista träff hade vi två tredjedelar av projektets styrgrupp, Jörgen Lindvall – Scenkonst Sörmland och Hanna Rasmussen, Biblioteksutveckling Sörmland, för att lyssna in, svara på frågor och berätta om styrgruppens syn på projektets fortsättning. Därefter blev det tårta och utvärdering av arbetet.

Det kändes ärligt talat en smula vemodigt att nu avrunda ett arbete som engagerat 13 personer ur det sörmländska kulturlivet och som under dessa veckor gått in med liv och lust i ett av projektets viktigaste utvecklingssteg. Tiden har varit knapp och vi har hållit ett högt tempo som tyvärr inte lämnat så mycket utrymme att lära känna varandra och varandras verkligheter på ett djupare plan, vilket också flera lyft i sin utvärdering.

Det är förstås inte för sent för det och vi håller kontakten så att medlemmarna kan följa vart deras insamlade och utvecklade idéer tar vägen. I nästa inlägg tänker vi berätta mer utvärderingen av arbetssättet och vad som händer framöver med arbetsgruppens material men nu vill vi bara, med emfas, rikta ett stort och rungande TACK till alla i arbetsgruppen.

Ni har tamejtusan varit helt fantastiska!