Marie Anstadius

Får vi presentera…

Det har varit extra roligt att arbeta i projektet på sistone. Och utmanande. Vi arbetar nu fokuserat med att få fram ett tydligt och genomarbetat lösningsförslag som våra politiker kan fatta beslut om och som vi sedan kan testa i skarpt läge. Lösningsförslagen är organiserade under tre huvudrubriker: Stöd, Kunskap och Kontakt.

Det är ett stort jobb och därför har vi valt att ta in en tredje kraft i projektet som ska arbeta med området Kunskap: Tamara Valiente.

Vi är verkligen jätteglada att ha med oss Tamara som har lång erfarenhet av utbildning, kunskapsutbyten och nätverksbyggande, både på internationell och lokal nivå.

Tamara är konstnären, pedagogen och projektledaren med rötter i Sverige, Egypten och Uruguay. Hon brinner för konstens roll som universellt språk och förenande demokratisk kraft. Hon har en gedigen pedagogisk och konstnärlig utbildning och har arbetat med såväl formellt som informellt kunskapsbyggande.

Det här blir hur spännande som helst!

Marie Anstadius

Nu kan du titta!

Tjoho!

Tvärt om från vad vi sagt tidigare går det nu att se vårt programinslag från Folk och Kultur!

Så, låt oss presentera programpunkten ”Att bygga regional kulturell infrastruktur” med Sörmländska kulturtillgångar. Sänd live på Folk och Kultur onsdagen den 9 februari kl 13.45.

PS: Vi har inte riktigt lärt oss klippa film i youtube ännu så de första 7 sekunderna står bilden stilla.:) DS.

Elin Selig

Att hantera nervositet i en virtuell studio

Vi startade vårt deltagande på Folk och Kultur med att medverka med en egen programpunkt. Originalplanen var att mycket kort prata om vad vi gjort i projektet och sedan ha en dialog om stöttande strukturer och regional kulturell infrastruktur. Vi hade tänkt testa någon av de övningarna som vi har använt.

Sen fattades beslut om att göra konventet digitalt. Och vi fick planerna om. Med teams-möten som inre bild av hur det hela skulle gå till i digital tappning så planerade vi således om vår programpunkt till att istället bli en digital dialog. Då fick vi info om hur plattformen som vi skulle använda fungerade. Inte alls som teams skulle det visa sig. Efter en snabb introduktion till plattformen och dess möjligheter så gjorde vi därför en tredje omplanering,

Sen var det dags. I en virtuell studio satt vi redo för att prata om hur vi jobbat i projektet och varför vi gjort de val som vi gjort. Halvtimmen flög iväg och innan vi hann säga ”kulturområdesöverskridande samordning” så var den slut. Så vad har jag lärt mig av medverkan i Folk och Kultur detta året?

  1. Jag älskar att få prata om projektet, sättet som vi jobbar på och om de resultat vi har.
  2. Kulturtanter i form av projektledare kan hantera teknik.
  3. Att kunna planera och planera om är en superkraft (om än en relativt tråkig sådan…)

Underbart är kort och även om det skulle vara roligt att medverka med fler programpunkter så tänker jag spendera de nästkommande två dagarna med att avnjuta det övriga (fantastiska) programmet på Folk och Kultur (det kan du hitta via denna länken).

Tyvärr går det inte att se vår programpunkt igen men det finns fortfarande möjlighet att uppdatera sig om det aktuella kulturpolitiska läget genom att köpa deltagarpass och titta på någon av de runt 90 andra programpunkterna. Det kan du göra via den här länken.

Elin Selig

Vi är med på Folk och Kultur!

Årets första blogginlägg!

…blir ett marknadsföringsinlägg för vår programpunkt på Folk och Kultur. Klockan 13.45-14.15 onsdagen den 9 februari är det dags! Till skillnad från förra året så kan man inte se samtalet i efterhand så missar man det, så missar man det. Gör inte det. Det kommer bli bra.

Vi håller för fullt på att förbereda workshopen som vi tänker ska vara ett samtal med de som deltar kring frågan om hur man kan bygga de där stabila kulturella infrastrukturerna i regionerna. Vi kommer ta avstamp i det arbetet som vi gjort under hösten. Förhoppningen är att det lägger en bra grund för en diskussion om samverkan och stöttande strukturer över organisations- och kulturområdesgränser.

Du hittar vår programpunkt (och övriga programmet) genom att klicka på den här länken.

På tal om arbetsgruppen så har vi också hunnit med att återse delar av arbetsgruppen vid ett tillfälle när vi fick chansen att ställa nya frågor kring flera av de områdena som vi arbetade med under hösten. Det var fantastiskt att se och prata med dem igen, vilken jäkla energi! Inte konstigt att det gick så bra under hösten.

Bild på en upplyst infrastruktur på en mörk bakgrund.

Marie Anstadius

Arbetsgruppen utvärderar och idéer blir fokusområden

Govänner! Detta blir årets sista blogginlägg och därför lite längre. Med det vill jag summera arbetet i arbetsgruppen för stöttande strukturer och dess resultat – vad det blir av det, vad som händer här näst och vad deltagarna tyckte om arbetet och arbetsmetoden.

Vi börjar med det sistnämnda. Vid arbetsgruppens sista träff den 1 december fick deltagarna utvärdera arbetsprocessen och metoden behovsdriven utveckling. Utvärderingen var förstås anonym och individuell. I den lät vi deltagarna gradera varje möte och hemuppgift för sig och gav dem utrymme att kommentera varje gradering. Sedan fick de svara på frågor om bland annat vad som varit mest givande och vad som hade kunnat göras annorlunda.

När det kom till upplägget av arbetet tyckte gruppen generellt att arbetsmetoden och uppgifterna var välstrukturerade och effektiva men att man skulle behövt mer tid på sig att förbereda sig inför hemuppgifterna som handlade om att intervjua kollegor och representanter inom ens verksamhetsområde. En och annan uppfattade också fem träffar på vardera tre timmar som alldeles för kort tid för att åstadkomma något på djupet. Att träffas och arbeta tillsammans har samtidigt varit en genomgående positiv upplevelse – de flesta uppger att de funnit det oerhört inspirerande och lustfyllt.

Av det mest givande har många uppgett möjligheten att mötas över verksamhetsgränser, ta del av andras perspektiv och på ett jämbördigt sätt diskutera och lösa problem. Flera tog upp det överraskande i att gruppen trots sina olika ingångar och förutsättningar i kulturlivet ändå uttryckt likartade behov och önskemål och varit så samstämmiga kring lösningar på dem.

Det som blivit så tydligt under den här processen är hur viktigt det är för kulturaktörer att få träffas och att få göra det på lika villkor. Precis som det framkommit i projektets olika enkäter och undersökningar är detta ett av kulturlivets starkaste önskemål – att kunna mötas, utbyta kunskap, kontakter och erfarenheter med varandra. Har vi gemensamma mål kan vi komma långt!

Utifrån frågan ”Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?” tog arbetsgruppen fram ca 60 idéer – både själva och via sina nätverk. Efter bearbetning trattades dessa 60 idéer till tre med arbetsnamnen ”Mötesplatser”, ”Kompetensutveckling” och ”Funktion utan pengapåse”. Dessa idéer arbetade gruppen vidare med och illustrerade genom att bygga enkla, fysiska prototyper.

Men vad hände med de övriga 57 idéerna undrar kanske du? Hamnade de i papperskorgen?

Nej, självklart inte. Först och främst var ju inte alla dessa idéer unika, flera var olika varianter på samma idé, vilket ju visar att behoven i det sörmländska kulturlivet är ganska samstämmiga. De idéer som inte föll in under de tre vinnarna är sparade för framtiden och kan mycket väl väckas till liv om behov skulle uppstå.

Så vad händer härnäst?

Jo, de tre idéerna är nu upp till oss projektledare att fördjupa oss i och konkretisera till en plan för 2022. För att förtydliga och förenkla kommunikationen i det fortsatta arbetet har vi valt att kalla idéerna fokusområden med rubrikerna Fokus Kontakt (mötesplatser) Fokus Kunskap (kompetensutveckling), Fokus Stöd (Funktion utan pengapåse). Dessa fokusområden blir alltså projektets fortsatta huvudspår och ni kommer att få höra mer om dem under nästa år.

Men först ska vi projektledare ta jullov. Och vi hoppas att ni hårt arbetande kulturarbetare där ute också får möjlighet att göra det! Bloggen är tillbaka 21 januari, till dess, med hela vårt hjärta, önskar vi er en GOD JUL och ett GOTT NYTT 2022 på er!

PS. Vill du läsa mer om arbetsgruppsprocessen och hur vi arbetat med metoden behovsdriven utveckling, eller tjänstedesign som det också kallas, hittar du en fullödig beskrivning om du klickar här. DS.

Bilden till detta inlägg är en detalj ur prototypen för mötesplatser, illustrerad av Nina Wande.

Marie Anstadius

Ett stort, rungande TACK!

Efter åtta veckor, fem träffar och däremellan åtskilligt hem- och fotarbete knöt vi så ihop säcken i arbetsgruppen. Vi inledde vår sista träff med redovisning av reaktioner och tankar på arbetsgruppens prototyper som deltagarna samlat in som sista hemuppgift. Med oss denna sista träff hade vi två tredjedelar av projektets styrgrupp, Jörgen Lindvall – Scenkonst Sörmland och Hanna Rasmussen, Biblioteksutveckling Sörmland, för att lyssna in, svara på frågor och berätta om styrgruppens syn på projektets fortsättning. Därefter blev det tårta och utvärdering av arbetet.

Det kändes ärligt talat en smula vemodigt att nu avrunda ett arbete som engagerat 13 personer ur det sörmländska kulturlivet och som under dessa veckor gått in med liv och lust i ett av projektets viktigaste utvecklingssteg. Tiden har varit knapp och vi har hållit ett högt tempo som tyvärr inte lämnat så mycket utrymme att lära känna varandra och varandras verkligheter på ett djupare plan, vilket också flera lyft i sin utvärdering.

Det är förstås inte för sent för det och vi håller kontakten så att medlemmarna kan följa vart deras insamlade och utvecklade idéer tar vägen. I nästa inlägg tänker vi berätta mer utvärderingen av arbetssättet och vad som händer framöver med arbetsgruppens material men nu vill vi bara, med emfas, rikta ett stort och rungande TACK till alla i arbetsgruppen.

Ni har tamejtusan varit helt fantastiska!

Elin Selig

Lyckade resultat är roligt att sprida!

November är lätt den månad som känns längst och samtidigt brukar man (jag?) jobba så mycket att den flyger förbi. Inga förändringar så långt det här året. Gissar att en av anledningarna att det gått så fort just i år är den superspännande och intensiva arbetsgruppsprocessen som vi ägnat oss åt sedan oktober. Saker går helt enkelt fort när man har roligt. Nu är den i alla fall avslutad och det känns lite konstigt. Fast samtidigt är det ju nu arbetet med förverkligandet drar igång och det ser jag verkligen fram emot!

Nu ska vi ägna oss åt en del rapportering av det här första projektåret. Bland annat genom att träffa olika instanser och berätta om vad vi gjort och vart det har tagit oss. Vi börjar med att presentera projektets resultat för samkultur Sörmland nu på fredag. Samkultur Sörmland är ett forum där regionens och kommunernas kulturpolitiker och kulturchefer samverkar. Senast vi träffade dem var på kulturkonferensen i slutet av april så det ska bli jätteroligt att få berätta för dem om vad som hänt i projektet sedan dess.

Vi kommer också att träffa vår nämnd för att göra en likande presentation i nästa vecka. Du kan läsa mer om nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet genom att klicka på den här länken. I januari (yes, vi är nästan där nu) så kommer vi också att få chansen att berätta för Kulturrådet om projektet och det vi åstadkommit under 2021. 

Det är svårt att beskriva känslan av att få berätta om en process som det hänt så oerhört mycket i under så kort tid. Men det går kanske att sammanfatta i att det är väldigt, väldigt roligt! Det finns säkert flera anledningar till resultaten, där mycket givetvis beror på arbetsgruppens hängivna arbete. Jag gissar dock att vissa delar också beror på val av arbetssätt. Min ambition är att skriva mer om behovsdriven utveckling eller tjänstedesign och hur jag tänker att det har påverkat projektets process vid ett senare tillfälle men avvaktar tills alla funderingar kring detta har ramlat på plats.

Bild på delar av redovisningsblankett från Kulturrådets ansökningssystem.

Elin Selig

Tråkdöden medelst redovisning, eller redovisningspoesi?

Det kan låta trist och tråkigt men redovisning av projektmedel är en del av att arbeta i projektform. Det kan vara ett nödvändigt ont eller så kan man se det som en möjlighet. Som den kulturbyråkrat jag är, så väljer jag det senare.

Saker rör på sig rätt fort i projekt och rätt vad det är så händer något som gör att man tänker annorlunda än vad man gjorde från början. Det finns inte alltid tid att vänta och reflektera utan man behöver ta sig vidare och följa med i processen. På ett sätt är man hela tiden mitt i ett nu.

Redovisning av ett projekt blir i ljuset av det här en tid för reflektion och omstrukturerande. För redovisningen hänger ju så klart ihop med planeringen av det som kommer framåt.

Om utvärdering är en möjlighet att få en extern blick på det man gjort (jag har tidigare skrivit om det här), så är redovisning möjligheten att själv titta på det man gjort. För hur ska vi kunna lära eller ta tillvara på erfarenheter från historien om vi inte vet hur den har sett ut?

Bild som visar ett urval av frågorna i kulturkartläggningen och färgglada symboler.

Elin Selig

Hur ser förutsättningarna för kulturskapande ut i kommunerna?

Arbetsgrupperna tar upp det mesta av vår tid just nu, av förklarliga skäl kanske. Det är en rätt intensiv utvecklingsprocess vi ägnar oss åt med mycket funderingar, avvägningar och beslut. Oerhört spännande!

Men. Vi gör ändå en del andra saker också , bland annat en kultur-kartläggning. Man kan säga att den är ett försök till att skapa en sammanställning över förutsättningar för (framförallt) skapande av kultur i Sörmlands kommuner. Vi har ställt en mängd frågor om exempelvis vilka kulturaktörer som finns i kommunerna, vilka styrdokument som styr kulturen, hur upplägg ser ut för kulturbidrag, kulturbudgetar osv osv.

Vi är inte klara än men den bild som framträder är hur förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommunerna. Redan innan visste vi att kommunerna har olika förutsättningar men förhoppningen är att vi med hjälp av sammanställningen också ska kunna se vad det är som skiljer. Kanske kan vi också hitta likheter och områden där man kan lära av varandra i den dialog som vi kommer ha med kommunernas kultursamordnare nu på tisdag. Det ska bli intressant att se vad de tänker kring kulturkartläggningen och hur vi ska kunna använda oss av den framöver.

Jag tänker att vi kommer att presentera delar av kartläggningen här på bloggen så snart den finns i en mer presentabel form än en word-tabell.

Elin Selig

Slutet är början?

Jisses, vad tiden går fort när man har roligt! Våra onsdagsträffar med arbetsgruppen går inte bara fort som vinden utan är också fantastiskt inspirerande och energigivande.

Efter varje tillfälle får vi återkoppling om att det inte finns tillräckligt med tid för att hinna med att lösa uppgifterna. Vilket tyvärr stämmer. Tre timmar som är minutiöst planerade, in i minsta detalj är alldeles för kort tid. I alla fall för att på djupet kunna diskutera allt det man skulle vilja prata om kring stöttande strukturer för det fria kulturlivet. Efter en pandemi.

Men. Jag tänker att fyra timmar inte heller hade varit tillräckligt. Eller fem. Eller åtta. Sakerna som vi diskuterar är inget som lämpar sig särskilt bra för att lösa på bara några få timmar. Kanske behöver vi snarare se det vi gör i arbetsgruppen som startskottet på något mer, något vidare. När vi avslutar arbetsgruppsprocessen så avslutas ju det uppdrag som arbetsgruppen  har haft men det är samtidigt början på resten av projektet.

En av deltagarna inflikade igår att hen lärt sig att den tiden som var avsatt var tillräckligt med tid. Och kanske är det så vi måste förhålla oss till tiden (i projektet). För ärligt talat. När vi har riktigt roligt så är ju slutet alltid väldigt långt borta. Och någonstans är ju förhoppningen att det som projektet påbörjar inte kommer att sluta, utan resultera i långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Som även de kommer att behöva diskuteras, omvandlas och följa med behoven i det fria kulturlivet.