Elin Selig

Lyckade resultat är roligt att sprida!

November är lätt den månad som känns längst och samtidigt brukar man (jag?) jobba så mycket att den flyger förbi. Inga förändringar så långt det här året. Gissar att en av anledningarna att det gått så fort just i år är den superspännande och intensiva arbetsgruppsprocessen som vi ägnat oss åt sedan oktober. Saker går helt enkelt fort när man har roligt. Nu är den i alla fall avslutad och det känns lite konstigt. Fast samtidigt är det ju nu arbetet med förverkligandet drar igång och det ser jag verkligen fram emot!

Nu ska vi ägna oss åt en del rapportering av det här första projektåret. Bland annat genom att träffa olika instanser och berätta om vad vi gjort och vart det har tagit oss. Vi börjar med att presentera projektets resultat för samkultur Sörmland nu på fredag. Samkultur Sörmland är ett forum där regionens och kommunernas kulturpolitiker och kulturchefer samverkar. Senast vi träffade dem var på kulturkonferensen i slutet av april så det ska bli jätteroligt att få berätta för dem om vad som hänt i projektet sedan dess.

Vi kommer också att träffa vår nämnd för att göra en likande presentation i nästa vecka. Du kan läsa mer om nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet genom att klicka på den här länken. I januari (yes, vi är nästan där nu) så kommer vi också att få chansen att berätta för Kulturrådet om projektet och det vi åstadkommit under 2021. 

Det är svårt att beskriva känslan av att få berätta om en process som det hänt så oerhört mycket i under så kort tid. Men det går kanske att sammanfatta i att det är väldigt, väldigt roligt! Det finns säkert flera anledningar till resultaten, där mycket givetvis beror på arbetsgruppens hängivna arbete. Jag gissar dock att vissa delar också beror på val av arbetssätt. Min ambition är att skriva mer om behovsdriven utveckling eller tjänstedesign och hur jag tänker att det har påverkat projektets process vid ett senare tillfälle men avvaktar tills alla funderingar kring detta har ramlat på plats.

Bild på delar av redovisningsblankett från Kulturrådets ansökningssystem.

Elin Selig

Tråkdöden medelst redovisning, eller redovisningspoesi?

Det kan låta trist och tråkigt men redovisning av projektmedel är en del av att arbeta i projektform. Det kan vara ett nödvändigt ont eller så kan man se det som en möjlighet. Som den kulturbyråkrat jag är, så väljer jag det senare.

Saker rör på sig rätt fort i projekt och rätt vad det är så händer något som gör att man tänker annorlunda än vad man gjorde från början. Det finns inte alltid tid att vänta och reflektera utan man behöver ta sig vidare och följa med i processen. På ett sätt är man hela tiden mitt i ett nu.

Redovisning av ett projekt blir i ljuset av det här en tid för reflektion och omstrukturerande. För redovisningen hänger ju så klart ihop med planeringen av det som kommer framåt.

Om utvärdering är en möjlighet att få en extern blick på det man gjort (jag har tidigare skrivit om det här), så är redovisning möjligheten att själv titta på det man gjort. För hur ska vi kunna lära eller ta tillvara på erfarenheter från historien om vi inte vet hur den har sett ut?

Bild som visar ett urval av frågorna i kulturkartläggningen och färgglada symboler.

Elin Selig

Hur ser förutsättningarna för kulturskapande ut i kommunerna?

Arbetsgrupperna tar upp det mesta av vår tid just nu, av förklarliga skäl kanske. Det är en rätt intensiv utvecklingsprocess vi ägnar oss åt med mycket funderingar, avvägningar och beslut. Oerhört spännande!

Men. Vi gör ändå en del andra saker också , bland annat en kultur-kartläggning. Man kan säga att den är ett försök till att skapa en sammanställning över förutsättningar för (framförallt) skapande av kultur i Sörmlands kommuner. Vi har ställt en mängd frågor om exempelvis vilka kulturaktörer som finns i kommunerna, vilka styrdokument som styr kulturen, hur upplägg ser ut för kulturbidrag, kulturbudgetar osv osv.

Vi är inte klara än men den bild som framträder är hur förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommunerna. Redan innan visste vi att kommunerna har olika förutsättningar men förhoppningen är att vi med hjälp av sammanställningen också ska kunna se vad det är som skiljer. Kanske kan vi också hitta likheter och områden där man kan lära av varandra i den dialog som vi kommer ha med kommunernas kultursamordnare nu på tisdag. Det ska bli intressant att se vad de tänker kring kulturkartläggningen och hur vi ska kunna använda oss av den framöver.

Jag tänker att vi kommer att presentera delar av kartläggningen här på bloggen så snart den finns i en mer presentabel form än en word-tabell.

Elin Selig

Slutet är början?

Jisses, vad tiden går fort när man har roligt! Våra onsdagsträffar med arbetsgruppen går inte bara fort som vinden utan är också fantastiskt inspirerande och energigivande.

Efter varje tillfälle får vi återkoppling om att det inte finns tillräckligt med tid för att hinna med att lösa uppgifterna. Vilket tyvärr stämmer. Tre timmar som är minutiöst planerade, in i minsta detalj är alldeles för kort tid. I alla fall för att på djupet kunna diskutera allt det man skulle vilja prata om kring stöttande strukturer för det fria kulturlivet. Efter en pandemi.

Men. Jag tänker att fyra timmar inte heller hade varit tillräckligt. Eller fem. Eller åtta. Sakerna som vi diskuterar är inget som lämpar sig särskilt bra för att lösa på bara några få timmar. Kanske behöver vi snarare se det vi gör i arbetsgruppen som startskottet på något mer, något vidare. När vi avslutar arbetsgruppsprocessen så avslutas ju det uppdrag som arbetsgruppen  har haft men det är samtidigt början på resten av projektet.

En av deltagarna inflikade igår att hen lärt sig att den tiden som var avsatt var tillräckligt med tid. Och kanske är det så vi måste förhålla oss till tiden (i projektet). För ärligt talat. När vi har riktigt roligt så är ju slutet alltid väldigt långt borta. Och någonstans är ju förhoppningen att det som projektet påbörjar inte kommer att sluta, utan resultera i långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Som även de kommer att behöva diskuteras, omvandlas och följa med behoven i det fria kulturlivet.

Marie Anstadius

Får vi presentera… Arbetsgruppens medlemmar!

Så här i väntan på den tredje arbetsgruppsträffen tänkte vi passa på att berätta vilka som sitter i arbetsgruppen för stöttande strukturer och hur vi tänkt när vi satte ihop den. Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg så är urvalet gjort med tanke på att gruppen i första hand ska representera ett tvärsnitt av det sörmländska kulturlivet i form av roller och erfarenheter, inte olika konstområden. Därför finns både representanter för yrkesverksamma kulturskapare, ideella kulturskapare/främjare och de som representerar de offentliga kulturuppdraget inom kommun och region. Detta för att vi vill ha så många vinklar på vad som är och skulle kunna vara stöttande strukturer för det sörmländska kulturlivet som möjligt.

Nedan är medlemmarna presenterade utifrån den roll/sammanhang som haft betydelse för urvalet. Flera har ytterligare roller, erfarenheter och yrkestitlar än de som nämns, men dessa kan betraktas som en bonus snarare än ett urvalskriterium.

Arbetsgruppen består av:

Ewa Olsson Westin, Teater Sörmland och Fri Scen Sörmland

Stefan Seidel, Drömfabriken och Träffpunkten i Stallarholmen

Gabriela Salazar, frilansande produktionsledare för film och tv-drama 

Oksana Verkhola, kulturtidskriften och föreningen Trakten 

Tamara Dwidar Valiente, konstnär, sakkunnig om mångfaldsfrågor i kulturbranschen

Nina Wande, Idéfarmen i Dunker

Ulla Johansson, Sörmlands Bygdegårdsdistrikt

Bengt Sunesson, Länsbildningsförbundet

Karolina Zander, STUA, projektledare för ”Kultur och turism för ökad attraktionskraft”

Therése Jonasson, Kulturutvecklare, Eskilstuna kommun

Carina Nilsson, kultursamordnare, Gnesta kommun

Sanna Svanberg, Bild- och formkonsulent, Region Sörmland

Iréne Karlbom Häll, litteraturutvecklare, Region Sörmland

Elin Selig

Vi vill ha in idéer!

När arbetsgruppen för stöttande strukturer träffades för andra gången nu i onsdags var det dags att formulera utvecklingsområden. Alltså att konstatera vad det är som vi ska hitta lösningar på.

Vi hade ett enormt material att analysera i form av 52 intervjuer där alla typer av aktörer inom kultursektorn fanns representerade. Arbetsgruppen dök in i materialet och formulerade insikter, klustrade dem, omformulerade insikterna till möjligheter/utvecklingsområden, prioriterade utvecklingsområden och skickade med 24 sådana med projektledarna. Vi omformulerade och sammanställde i vår tur dessa och landade i att styrgruppen fick fyra förslag på utvecklingsområden att ta ställning till. Tillsammans valde vi nedanstående förslag.

Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?

Har ni idéer på hur vi ska kunna lösa detta så skicka ett mejl till elin.selig@regionsormland.se senast den 6 november med svar på följande:

  • Namn på idén:
  • Beskriv idén kortfattat:
  • Hur förbättrar idén situationen för användaren (det fria kulturlivet)?:
  • Beskriv hur idén knyter an till utvecklingsområdet ”Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?”:

Vi tar med idéerna som kommer in till nästa träff när vi ska arbeta fram lösningsförslag. Vi kommer inte att ta några av förslagen rakt av, utan alla idéer som kommer in kommer att bearbetas och omarbetas av arbetsgruppen.

Bild på betänkandet från återstartsutredningen

Elin Selig

Lästips för sömnlösa kulturbyråkrater

I slutet av september så överlämnades betänkandet från återstartsutredningen ”Från kris till kraft” (SOU 2021:77) från den särskilda utredaren Linda Zachrisson till regeringen.

Betänkandet beskriver konsekvenserna för kulturlivet av corona-pandemin och ger förslag på åtgärder. Detta både på kort och på lång sikt. Utredarna (den särskilda utredaren tillsatte en utredar-grupp) konstaterar bland annat att kultursektorn är en av de hårdast drabbade sektorerna (tredje plats efter hotell/restaurang och reseföretag) och att det finns en risk för långsiktiga konsekvenser. De menar också att pandemin har blottlagt brister i relation till både självständighetsmålet, delaktighetsmålet och samhällsmålet i de nationella kulturpolitiska målen.*

För att försöka sammanfatta så menar utredarna i relation till självständighetsmålet att konstnärernas villkor var bristfälliga redan innan pandemin, bland annat avseende ekonomi och sociala trygghetssystemet, och att detta har förstärkts. De belyser också att digitaliseringen får konsekvenser för kulturskapande och deltagande, men att den inte har resulterat i ett breddat deltagande. Utredarna konstaterar också att näringslivspolitiken inte är anpassad till kulturföretagen.

Så kort, och inte så gott, kan man säga att pandemin förstärkt en redan existerande problematik. Våra egna, i sammanhanget blygsamma, undersökningar visar på samma sak. Många av förslagen på återstartslösningar från betänkandet är tillskjutna medel till olika satsningar men också att öka internationalisering, stärka trygghetssystemen, öka kunskapen om den nya upphovsrätten och att ta tillvara på digitaliseringen.

Vill ni läsa mer i detalj vad utredningen kommer fram till eller deras förslag på åtgärder så kan ni hitta ”Från kris till kraft” (SOU 2021:77) här.

Igår kom regeringen med besked om att de tar frågan om trygghetssystemen vidare och tillsätter en utredning för sjukpenningsgrundande inkomst (så kallad SGI) med Calle Nathanson som utredare. Nu väntar vi med spänning på vilka fler av återstartsförslagen från betänkandet som kommer plockas upp av regeringen.

*Nationella kulturpolitiska målen:

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefrihet som grund.* Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet.** Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.*** (*Självständighetsmålet, **Delaktighetsmålet, ***Samhällsmålet)

 

Marie Anstadius

Resan börjar!

Så möttes vi hjärtat av Sörmland, tretton sörmländska kulturaktörer och vi projektledare. Efter att ha presenterat oss för varandra och jag och Elin redogjort planen för arbetsgruppens uppdrag kastade vi oss in i den första uppgiften – att testa ”Processresan” på varandra. Processresan är en intervjumetod som vi vill använda för att identifiera utmaningar i en kreativ process.* Nästa steg är nämligen att arbetsgruppens deltagare ska intervjua andra kulturaktörer inom sina respektive områden för att vi tillsammans ska kunna skapa oss en tydligare bild av kulturlivets utmaningar.

Metoden är inte en helt lätt match att få grepp om men deltagarna testade sig fram med liv och lust. Efter en dryg timmes febrilt utfrågande och antecknande hade tolv beskrivningar av kreativa processer hamnat på papper (eftersom vi var ojämnt antal fick en av deltagarna avstå att bli intervjuad) och fler kommer det alltså bli när deltagarna de närmaste dagarna ger sig ut i sina nätverk och utforskar behov, glapp och utmaningar som kan dyka upp på vägen för den som skapar kultur.

Det som blev så uppenbart för mig denna kväll var hur oslagbart (och efterlängtat) det är att ses i samma rum och göra saker ihop. A-salen på Åsa folkhögskola riktigt kokade av positiv energi och nyfikenhet. Det slog mig också att det är sällan en sådan bredd av kulturlivet samlas under samma tak för att arbeta tillsammans. Inom gruppen ryms erfarenheter och kompetens inom scenkonst, film, litteratur, bild och form, arrangörskap, entreprenörskap, ideellt engagemang, folkbildning, nätverksbyggande, kulturbyråkrati och mycket, mycket mer.

Tillsammans har vi alla förutsättningar för att åstadkomma något riktigt bra. Stay tuned!

* Processresan skildrar en kreativ process från ax till limpa, exempelvis från att du som konstnär får en idé till att ditt konstverk möter mottagaren. Andra processer kan vara ett kulturprojekt, en programläggning av ett höstprogram, en filmproduktion, tillkomsten av en bok och så vidare. Vi beskriver denna och andra metoder vi arbetar med under fliken ”Arbetsgrupper” här på sidan. Klicka här för att komma till den pågående arbetsprocessen.

Marie Anstadius

…och ibland behöver man bara säga ”hej, här är jag, vem är du?”

I ett stort och komplext utvecklingsprojekt som detta, med högt ställda ambitioner och förväntningar, fylls tiden snabbt med aktiviteter som ska undersöka, definiera, formulera, etablera, implementera, kontrollera, rapportera och utvärdera. Allt för att nå bästa möjliga resultat för dem projektet är till för.

I allt detta viktiga kan det vara lätt att glömma bort betydelsen av de där tillfälliga, många gånger oplanerade, samtalen. De som bara uppstår när man springer på någon ute på ett jobb eller under fikapausen på ett evenemang, den sortens möten som det knappast rått något överskott på de senaste åren på grund av… ja, ni vet vad.

Dessa tillfälliga möten gör en oftast upplivad i stunden – man får ett litet energipåslag och ett minne av en person som kanske sysslar med något intressant eller som bara var trevlig att prata med i största allmänhet. Men ibland kan dessa möten göra hela skillnaden för det man gör härnäst.  Man kanske får en helt ny idé, man kanske byter jobb, startar ett projekt ihop, gifter sig… Ja, saker kan hända helt enkelt.

Efter vår första kulturfrukost var det flera som nämnde att det hade varit roligt att veta vilka de andra på frukosten var, då många inte kände till varandra och vad man hade för roller i det sörmländska kulturlivet. Det fanns inte tid för någon presentationsrunda utan vi ångade på med enkätresultaten och sedan diskussioner på det. Ur feedbacken vi fick efteråt föddes idén att skapa ett tillfälle att bara träffas och lära känna varandra, så vi tänkte ägna nästa kulturfrukost fredagen den 22 oktober kl 8.30-9.30 åt…

(trumvirvel)

Speeddating för kulturaktörer!

Inga förväntningar på formulerade insikter, inga problem som ska lösas, bara vanligt ”Hej! Vem är du, vad pysslar du med? Jag gör det här och det här”.

För att så många som möjligt ska kunna vara med så träffas vi digitalt även denna gång. Vi ses i storgrupp först och sedan kommer vi slumpa in deltagarna i olika digitala mötesrum två och två. Här får man pratas vid i 3-4 minuter innan man slumpas in i nästa möte. Som deltagare behöver du inte tänka på några förberedelser (än möjligtvis kaffe och att inte ha ett alltför vresigt morgonhumör) – att bara ses, snacka och lära känna nya ansikten är målet denna gång.

För att veta hur många som kommer och kunna skicka ut möteslänken bör du anmäla dig till frukosten på skt@regionsormlan.se senast tisdag 19/10. Gör det redan nu vetja!

Elin Selig

Ett universum av planera och planera om

När vi började efter semestrarna fanns eoner av tid innan vi skulle dra igång med den efterlängtade arbetsgruppsprocessen kring stöttande strukturer. Sen blinkade vi, det blev mörkare på både kvällar och mornar och plötsligt är vi nästan där.

Jag säger att vi blinkade men det är en halvsanning. Vi har planerat och diskuterat och planerat om i en slags oändlig tjänstedesignsprocess-loop som nu slutligen har utvecklat sig framför oss som en plan som faktiskt känns genomförbar.

Vi hade en grundtanke som blev till en ram som blev någon form av grundschema som blev en faktiskt tidsplan. Övningar har tänkts igenom, förkastats, testats, tänkts om och fastställts som övningar som vi faktiskt ska använda oss av. Instruktioner har skrivits och mallar producerats.

Vi vet att vi kommer få planera om flera gånger till innan vi har ett resultat från arbetsgruppens arbete men jäklar vad vi ser fram emot att få jobba praktiskt och testa allt det vi tänkt på riktigt.

Vi är supertaggade på att sätta igång och nu med släppta restriktioner vet vi att vi kommer köra träffarna på plats på Åsa folkhögskola. Snart är vi där. Äntligen!