Anteckningar från en kulturfrukost

Den här veckan blir det ett lite längre och annorlunda inlägg då vi som utlovat delar med oss av det som sades på vår första kulturfrukost.

Fredagen den 10 september var det alltså dags för vår första digitala kulturfrukost. Efter att inbjudan gått ut hade det rasslat till ordentligt i både inkorg och Facebookevenemang – uppenbarligen fanns det ett intresse hos både fria kulturskapare och tjänstepersoner inom offentlig kulturverksamhet om att höra om och diskutera projektets enkätresultat.

Vi inledde med att presentera enkätresultaten i 20 minuter för att sedan öppna för diskussion i smågrupper i break out-rooms (du hittar enkätrapporten och vår sammanfattande PowerPoint här på sidan under ”Om projektet > Nedladdningsbara dokument”). Vi ställde två frågor för deltagarna att ta med i ut i grupperna att diskutera. Den första var om man kände igen sig i bilden som framkom i enkätsvaren. Den andra handlade om det resultat som förbryllat oss projektledare lite: Behovet av stöd kring finansiering är stort men efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer är låg. Vad ser man för orsaker till att det är på det viset?

När vi åter sågs i storgrupp kom samtalet att röra sig kring just finansieringsfrågor och mötesplatser. Några av reflektionerna och kommentarer nedan kom till oss i chatten under själva mötet, några kom på mejlen i efterhand. Därför får man se nedanstående mer som ett underlag för fortsatta samtal än som rena minnesanteckningar. Jag har därför och för enkelhetens skull valt att anonymisera kommentarerna. Saknar du något inspel, hör av dig!

De flesta fann det föga förvånande att finansiering var en av de högst prioriterade frågorna i enkätsvaren. Man tog upp att de kommunala kulturbidragen i princip bara kan sökas av föreningar vilket utesluter många fria kulturskapare från systemet.

En deltagare med insyn i kulturbyråkratin menar att det är svårt för det offentliga att dela ut villkorslösa bidrag – så kallat autonoma stöd (som arbetsstipendium) som ofta delas ut på statlig nivå till konstutövare. Den typen av pengar finns sällan på kommunal och regional nivå. Eftersom regioner och kommuner har ett uttalat medborgarperspektiv är det här vanligare med instrumentellt stöd, dvs kulturskapare får bidrag eller uppdrag utifrån ens konstform, uppdrag som oftast har ett samhällsnyttigt syfte. Det kan vara utsmyckning, jobb med ungdomar, etc. Och denna stödform tilltalar inte alla och där kommer vi in på vår andra fråga på frukosten: varför efterfrågan på mötesplatser med potentiella kunder, uppdragsgivare och finansiärer var låg enligt enkäten.

Deltagaren resonerar vidare kring detta: personer som har investerat mycket i sitt konstnärliga yrke genom hårt arbete och lång utbildning tar många gånger hellre ”brödjobb” inom t ex vården än jagar uppdrag inom sitt konstområde eftersom man upplever att uppdrag oftast är villkorade och därmed inskränker på den konstnärliga friheten. Att lägga tid på att besöka en mötesplats som anordnats i syfte att hitta finansiering är därför inte intressant. Särskilt inte om man i samband med detta använder ord som ”kund”.

Det var dock flera deltagare som inte kände igen sig i den bilden. En konstnär uttryckte att hen definitivt saknade den typen av mötesplats. Här gled vi in på nyttan över att skapa fler mötesplatser för kulturaktörer. En författare konstaterade att de olika kulturskaparna ofta har sina egna nätverk för att nå ut inom sin disciplin men ställde frågan vad skulle hända om kulturskapare träffas över disciplingränserna? Kanske innebär det nya och oväntade samarbeten eller ny inspiration i största allmänhet.

Flera deltagare nämner just inspiration och utbyte av idéer som en god anledning till att träffas på organiserade mötesplatser. Dessa nämns också som en möjlig arena för att lyfta och synliggöra enskilda kulturutövare. Att mötas verkar över lag vara efterfrågat hos de närvarande (vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att de valt att träffas på denna frukost). Någon lyfter vikten av att de idéer som uppkommer när kreativa människor möts tas till vara och leder till vidare utveckling för att det ska vara någon idé att mötas i längden. Vems uppgift är i så fall detta?

Samtidigt blir det tydligt att bara att mötas en så här kort stund leder till att kunskap och idéer byter ägare. Andra stödstrukturer än de rent finansiella blir synliga. En deltagare tipsar om Linda Kowalski Nordfors och hennes arbete i nystartade PUNKS (Passionsdriven Utveckling av Näringsliv Kultur och Samhälle), en nationell branschoberoende förening som bland annat hjälper KKN-aktörer med affärsutveckling. Just nu pågår ett samarbete med Eskilstuna kommun där PUNKS anordnar flera workshops och seminarier i KKN-frågor under hösten. Den intresserade kan läsa mer på punks.se.

Ett annat livskraftigt initiativ som nämns är Fri Scen Sörmland där Sörmlands fria teatergrupper går ihop och arrangerar en teaterfestival som i år går av stapeln i Gnesta 1-3 oktober. Festivalen fungerar som utbudsdagar där de olika sörmländska teatergrupperna visar sina aktuella föreställningar. Ett initiativ som stöttas både på kommunal och regional nivå. Att gå samman har många fördelar. Man kan läsa mer om festivalen på teaterfestivalen.se.

Det var i princip det vi hann med denna frukosttimme. Vi är glada över att intresset var så stort och hoppas att det var givande för er som deltog. För några krånglade tekniken både innan och under mötet och vi märkte att det var lite lurigt för oss att vara 100% närvarande i mötet och samtidigt hålla koll l på talarordning, inkommande mejl och chattmeddelanden, så till nästa gång ska vi se till att ha en tredje person som sköter teknik och meddelanden.

Och på tal om nästa gång – vi kan ju passa på att berätta att det blir fredagen 22 oktober kl 8.30-9.30. Vad vi ska prata om då? Det vet vi inte än men vi är öppna för förslag.

Mejla oss tips på skt@regionsormland.se!

…och nu blir det verkstad!

We’re back!
Semestern är avklarad i ett huj och det är nu dags att svinga sig upp på hästen och spränga iväg över de outforskade vidder som genomförandet av projektet än så länge är. Men! Innan jag börjar ge ledtrådar om vad vi har i kikaren tänkte jag summera projektets första 6 månader. Med tanke på att bloggen kom igång först i slutet av detta första halvår så kan det vara på sin plats med en kort återblick.

När jag och Elin kom in som projektledare i januari fanns en förstudie samt en idé om uppdraget som i korthet kan sammanfattas till ”att stärka den kulturella infrastrukturen i Sörmland”, eller, för att använda en ännu enklare formulering: göra det lättare för Sörmlands kulturliv att verka och växa.

För att ett projekt ska göra skillnad även efter att det avslutats måste man ha en klar struktur på arbetet samt en fördjupad kunskap om behoven hos dem som projektet ska göra skillnad för, så vårt första halvår innehöll dessa parallella arbeten. Att skapa en struktur innebär att sammanfatta syfte, mål och metod i en utförlig projektplan, liksom att göra budget, tidsplan, kommunikationsstrategi, arbetsrutiner och mycket mer för att vi ska kunna jobba effektivt och transparent. Flera av dessa viktiga arbetsverktyg har vi valt att dela med oss av här på vår webbsida för den som är nyfiken.

Sedan har vi kärnan i projektet: kunskapen om problemen/hindren/behoven som projektet ska hitta lösningar på. Vi hade en förstudie att utgå ifrån men behövde gå djupare och få svar på ett antal frågor som den väckt. Vi genomförde workshops med representanter från det fria kulturlivet, politiker och tjänstemän, vi intervjuade ett stort antal personer som är en del av den kulturella infrastrukturen inom den offentliga sektorn idag och vi gjorde en rejäl enkät riktad till det fria kulturlivet. Resultatet från den sistnämnda kan du läsa om i tidigare blogginlägg. Är du riktigt hungrig kan du även tugga i dig analysen av enkäten som du finner här på sidan under ”Om projektet”/”Nedladdningsbara dokument”.

Så. Nu är vi som sagt framme vid det stora, avgörande genomförandet. Men det är ju inte vi två projektledare som ska hitta lösningarna på det sörmländska kulturlivets utmaningar, det ska kulturaktörerna själva göra. Vi ska bara se till att det sker.

I oktober drar vi igång en första arbetsgrupp bestående av fria kulturaktörer samt representanter från offentliga sektorns kulturverksamheter som tillsammans ska jobba med lösningar på de utmaningar projektet identifierat. Vi kommer också arrangera öppna frukostmöten där de fria kulturaktörerna ska kunna komma till tals och delta i diskussioner kring dessa utmaningar. Det första äger rum den 10 september. Håll utkik! Mer info kommer snart.

Hästen stampar otåligt, dimman lättar över vidderna. Nu börjar äventyret!

Konsten att förklara så en förstår

För två veckor sedan intervjuades jag av Radio P4 Sörmland om projektet och vår enkät som riktade sig till det fria kulturlivet. Tyvärr sändes inslaget först i söndags då det bara var en dag kvar på enkätperioden, men kul var det att vi fick lite uppmärksamhet!

Det jag sa blev hårt nedklippt, trots att vi tog om intervjun ett par gånger för att journalisten tyckte mina svar var för långa och invecklade och jag själv tyckte jag att jag hade förenklat och förtydligat projektets syfte som om jag skulle förklara det för en Golden retriever. Men jag insåg i samma stund att jag under detta halvår vi varit igång aldrig beskrivit projektet för någon utomstående, alltså någon som inte är i kultursvängen och känner till kulturarbetarnas villkor eller kulturbyråkrat-lingot som vi frejdigt svänger oss med på möten och föredragningar.

Måste man förenkla allt till Golden retriever-nivå? Kan inte komplicerade ting få vara just komplicerade, förståeligt främst för den det berör? Som till exempel hur man bygger relevanta och hållbara stöttande strukturer för Sörmlands kulturaktörer. Jo, det måste man. Ibland. Framför allt för sig själv, för att påminna sig om varför man lägger ner tid och hårt arbete. Det är jag som är Golden retrievern.

På slutet av intervjun kommer jag ner till det:

Målet är ett välmående kulturliv i hela Sörmland. Punkt.

Här är inslaget: https://sverigesradio.se/artikel/kulturlivets-behov-ska-kartlaggas