Elin Selig

Att hantera nervositet i en virtuell studio

Vi startade vårt deltagande på Folk och Kultur med att medverka med en egen programpunkt. Originalplanen var att mycket kort prata om vad vi gjort i projektet och sedan ha en dialog om stöttande strukturer och regional kulturell infrastruktur. Vi hade tänkt testa någon av de övningarna som vi har använt.

Sen fattades beslut om att göra konventet digitalt. Och vi fick planerna om. Med teams-möten som inre bild av hur det hela skulle gå till i digital tappning så planerade vi således om vår programpunkt till att istället bli en digital dialog. Då fick vi info om hur plattformen som vi skulle använda fungerade. Inte alls som teams skulle det visa sig. Efter en snabb introduktion till plattformen och dess möjligheter så gjorde vi därför en tredje omplanering,

Sen var det dags. I en virtuell studio satt vi redo för att prata om hur vi jobbat i projektet och varför vi gjort de val som vi gjort. Halvtimmen flög iväg och innan vi hann säga ”kulturområdesöverskridande samordning” så var den slut. Så vad har jag lärt mig av medverkan i Folk och Kultur detta året?

  1. Jag älskar att få prata om projektet, sättet som vi jobbar på och om de resultat vi har.
  2. Kulturtanter i form av projektledare kan hantera teknik.
  3. Att kunna planera och planera om är en superkraft (om än en relativt tråkig sådan…)

Underbart är kort och även om det skulle vara roligt att medverka med fler programpunkter så tänker jag spendera de nästkommande två dagarna med att avnjuta det övriga (fantastiska) programmet på Folk och Kultur (det kan du hitta via denna länken).

Tyvärr går det inte att se vår programpunkt igen men det finns fortfarande möjlighet att uppdatera sig om det aktuella kulturpolitiska läget genom att köpa deltagarpass och titta på någon av de runt 90 andra programpunkterna. Det kan du göra via den här länken.

Elin Selig

Vi är med på Folk och Kultur!

Årets första blogginlägg!

…blir ett marknadsföringsinlägg för vår programpunkt på Folk och Kultur. Klockan 13.45-14.15 onsdagen den 9 februari är det dags! Till skillnad från förra året så kan man inte se samtalet i efterhand så missar man det, så missar man det. Gör inte det. Det kommer bli bra.

Vi håller för fullt på att förbereda workshopen som vi tänker ska vara ett samtal med de som deltar kring frågan om hur man kan bygga de där stabila kulturella infrastrukturerna i regionerna. Vi kommer ta avstamp i det arbetet som vi gjort under hösten. Förhoppningen är att det lägger en bra grund för en diskussion om samverkan och stöttande strukturer över organisations- och kulturområdesgränser.

Du hittar vår programpunkt (och övriga programmet) genom att klicka på den här länken.

På tal om arbetsgruppen så har vi också hunnit med att återse delar av arbetsgruppen vid ett tillfälle när vi fick chansen att ställa nya frågor kring flera av de områdena som vi arbetade med under hösten. Det var fantastiskt att se och prata med dem igen, vilken jäkla energi! Inte konstigt att det gick så bra under hösten.

Bild på en upplyst infrastruktur på en mörk bakgrund.

Elin Selig

Lyckade resultat är roligt att sprida!

November är lätt den månad som känns längst och samtidigt brukar man (jag?) jobba så mycket att den flyger förbi. Inga förändringar så långt det här året. Gissar att en av anledningarna att det gått så fort just i år är den superspännande och intensiva arbetsgruppsprocessen som vi ägnat oss åt sedan oktober. Saker går helt enkelt fort när man har roligt. Nu är den i alla fall avslutad och det känns lite konstigt. Fast samtidigt är det ju nu arbetet med förverkligandet drar igång och det ser jag verkligen fram emot!

Nu ska vi ägna oss åt en del rapportering av det här första projektåret. Bland annat genom att träffa olika instanser och berätta om vad vi gjort och vart det har tagit oss. Vi börjar med att presentera projektets resultat för samkultur Sörmland nu på fredag. Samkultur Sörmland är ett forum där regionens och kommunernas kulturpolitiker och kulturchefer samverkar. Senast vi träffade dem var på kulturkonferensen i slutet av april så det ska bli jätteroligt att få berätta för dem om vad som hänt i projektet sedan dess.

Vi kommer också att träffa vår nämnd för att göra en likande presentation i nästa vecka. Du kan läsa mer om nämnden för kultur utbildning och friluftsverksamhet genom att klicka på den här länken. I januari (yes, vi är nästan där nu) så kommer vi också att få chansen att berätta för Kulturrådet om projektet och det vi åstadkommit under 2021. 

Det är svårt att beskriva känslan av att få berätta om en process som det hänt så oerhört mycket i under så kort tid. Men det går kanske att sammanfatta i att det är väldigt, väldigt roligt! Det finns säkert flera anledningar till resultaten, där mycket givetvis beror på arbetsgruppens hängivna arbete. Jag gissar dock att vissa delar också beror på val av arbetssätt. Min ambition är att skriva mer om behovsdriven utveckling eller tjänstedesign och hur jag tänker att det har påverkat projektets process vid ett senare tillfälle men avvaktar tills alla funderingar kring detta har ramlat på plats.

Bild på delar av redovisningsblankett från Kulturrådets ansökningssystem.

Elin Selig

Tråkdöden medelst redovisning, eller redovisningspoesi?

Det kan låta trist och tråkigt men redovisning av projektmedel är en del av att arbeta i projektform. Det kan vara ett nödvändigt ont eller så kan man se det som en möjlighet. Som den kulturbyråkrat jag är, så väljer jag det senare.

Saker rör på sig rätt fort i projekt och rätt vad det är så händer något som gör att man tänker annorlunda än vad man gjorde från början. Det finns inte alltid tid att vänta och reflektera utan man behöver ta sig vidare och följa med i processen. På ett sätt är man hela tiden mitt i ett nu.

Redovisning av ett projekt blir i ljuset av det här en tid för reflektion och omstrukturerande. För redovisningen hänger ju så klart ihop med planeringen av det som kommer framåt.

Om utvärdering är en möjlighet att få en extern blick på det man gjort (jag har tidigare skrivit om det här), så är redovisning möjligheten att själv titta på det man gjort. För hur ska vi kunna lära eller ta tillvara på erfarenheter från historien om vi inte vet hur den har sett ut?

Bild som visar ett urval av frågorna i kulturkartläggningen och färgglada symboler.

Elin Selig

Hur ser förutsättningarna för kulturskapande ut i kommunerna?

Arbetsgrupperna tar upp det mesta av vår tid just nu, av förklarliga skäl kanske. Det är en rätt intensiv utvecklingsprocess vi ägnar oss åt med mycket funderingar, avvägningar och beslut. Oerhört spännande!

Men. Vi gör ändå en del andra saker också , bland annat en kultur-kartläggning. Man kan säga att den är ett försök till att skapa en sammanställning över förutsättningar för (framförallt) skapande av kultur i Sörmlands kommuner. Vi har ställt en mängd frågor om exempelvis vilka kulturaktörer som finns i kommunerna, vilka styrdokument som styr kulturen, hur upplägg ser ut för kulturbidrag, kulturbudgetar osv osv.

Vi är inte klara än men den bild som framträder är hur förutsättningarna skiljer sig åt mellan kommunerna. Redan innan visste vi att kommunerna har olika förutsättningar men förhoppningen är att vi med hjälp av sammanställningen också ska kunna se vad det är som skiljer. Kanske kan vi också hitta likheter och områden där man kan lära av varandra i den dialog som vi kommer ha med kommunernas kultursamordnare nu på tisdag. Det ska bli intressant att se vad de tänker kring kulturkartläggningen och hur vi ska kunna använda oss av den framöver.

Jag tänker att vi kommer att presentera delar av kartläggningen här på bloggen så snart den finns i en mer presentabel form än en word-tabell.

Elin Selig

Slutet är början?

Jisses, vad tiden går fort när man har roligt! Våra onsdagsträffar med arbetsgruppen går inte bara fort som vinden utan är också fantastiskt inspirerande och energigivande.

Efter varje tillfälle får vi återkoppling om att det inte finns tillräckligt med tid för att hinna med att lösa uppgifterna. Vilket tyvärr stämmer. Tre timmar som är minutiöst planerade, in i minsta detalj är alldeles för kort tid. I alla fall för att på djupet kunna diskutera allt det man skulle vilja prata om kring stöttande strukturer för det fria kulturlivet. Efter en pandemi.

Men. Jag tänker att fyra timmar inte heller hade varit tillräckligt. Eller fem. Eller åtta. Sakerna som vi diskuterar är inget som lämpar sig särskilt bra för att lösa på bara några få timmar. Kanske behöver vi snarare se det vi gör i arbetsgruppen som startskottet på något mer, något vidare. När vi avslutar arbetsgruppsprocessen så avslutas ju det uppdrag som arbetsgruppen  har haft men det är samtidigt början på resten av projektet.

En av deltagarna inflikade igår att hen lärt sig att den tiden som var avsatt var tillräckligt med tid. Och kanske är det så vi måste förhålla oss till tiden (i projektet). För ärligt talat. När vi har riktigt roligt så är ju slutet alltid väldigt långt borta. Och någonstans är ju förhoppningen att det som projektet påbörjar inte kommer att sluta, utan resultera i långsiktigt hållbara stöttande strukturer. Som även de kommer att behöva diskuteras, omvandlas och följa med behoven i det fria kulturlivet.

Elin Selig

Vi vill ha in idéer!

När arbetsgruppen för stöttande strukturer träffades för andra gången nu i onsdags var det dags att formulera utvecklingsområden. Alltså att konstatera vad det är som vi ska hitta lösningar på.

Vi hade ett enormt material att analysera i form av 52 intervjuer där alla typer av aktörer inom kultursektorn fanns representerade. Arbetsgruppen dök in i materialet och formulerade insikter, klustrade dem, omformulerade insikterna till möjligheter/utvecklingsområden, prioriterade utvecklingsområden och skickade med 24 sådana med projektledarna. Vi omformulerade och sammanställde i vår tur dessa och landade i att styrgruppen fick fyra förslag på utvecklingsområden att ta ställning till. Tillsammans valde vi nedanstående förslag.

Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?

Har ni idéer på hur vi ska kunna lösa detta så skicka ett mejl till elin.selig@regionsormland.se senast den 6 november med svar på följande:

  • Namn på idén:
  • Beskriv idén kortfattat:
  • Hur förbättrar idén situationen för användaren (det fria kulturlivet)?:
  • Beskriv hur idén knyter an till utvecklingsområdet ”Hur skulle vi kunna möjliggöra ett system för utbyte och lärande på lika villkor mellan alla kultursektorns aktörer?”:

Vi tar med idéerna som kommer in till nästa träff när vi ska arbeta fram lösningsförslag. Vi kommer inte att ta några av förslagen rakt av, utan alla idéer som kommer in kommer att bearbetas och omarbetas av arbetsgruppen.

Bild på betänkandet från återstartsutredningen

Elin Selig

Lästips för sömnlösa kulturbyråkrater

I slutet av september så överlämnades betänkandet från återstartsutredningen ”Från kris till kraft” (SOU 2021:77) från den särskilda utredaren Linda Zachrisson till regeringen.

Betänkandet beskriver konsekvenserna för kulturlivet av corona-pandemin och ger förslag på åtgärder. Detta både på kort och på lång sikt. Utredarna (den särskilda utredaren tillsatte en utredar-grupp) konstaterar bland annat att kultursektorn är en av de hårdast drabbade sektorerna (tredje plats efter hotell/restaurang och reseföretag) och att det finns en risk för långsiktiga konsekvenser. De menar också att pandemin har blottlagt brister i relation till både självständighetsmålet, delaktighetsmålet och samhällsmålet i de nationella kulturpolitiska målen.*

För att försöka sammanfatta så menar utredarna i relation till självständighetsmålet att konstnärernas villkor var bristfälliga redan innan pandemin, bland annat avseende ekonomi och sociala trygghetssystemet, och att detta har förstärkts. De belyser också att digitaliseringen får konsekvenser för kulturskapande och deltagande, men att den inte har resulterat i ett breddat deltagande. Utredarna konstaterar också att näringslivspolitiken inte är anpassad till kulturföretagen.

Så kort, och inte så gott, kan man säga att pandemin förstärkt en redan existerande problematik. Våra egna, i sammanhanget blygsamma, undersökningar visar på samma sak. Många av förslagen på återstartslösningar från betänkandet är tillskjutna medel till olika satsningar men också att öka internationalisering, stärka trygghetssystemen, öka kunskapen om den nya upphovsrätten och att ta tillvara på digitaliseringen.

Vill ni läsa mer i detalj vad utredningen kommer fram till eller deras förslag på åtgärder så kan ni hitta ”Från kris till kraft” (SOU 2021:77) här.

Igår kom regeringen med besked om att de tar frågan om trygghetssystemen vidare och tillsätter en utredning för sjukpenningsgrundande inkomst (så kallad SGI) med Calle Nathanson som utredare. Nu väntar vi med spänning på vilka fler av återstartsförslagen från betänkandet som kommer plockas upp av regeringen.

*Nationella kulturpolitiska målen:

Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefrihet som grund.* Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet.** Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.*** (*Självständighetsmålet, **Delaktighetsmålet, ***Samhällsmålet)

 

Elin Selig

Ett universum av planera och planera om

När vi började efter semestrarna fanns eoner av tid innan vi skulle dra igång med den efterlängtade arbetsgruppsprocessen kring stöttande strukturer. Sen blinkade vi, det blev mörkare på både kvällar och mornar och plötsligt är vi nästan där.

Jag säger att vi blinkade men det är en halvsanning. Vi har planerat och diskuterat och planerat om i en slags oändlig tjänstedesignsprocess-loop som nu slutligen har utvecklat sig framför oss som en plan som faktiskt känns genomförbar.

Vi hade en grundtanke som blev till en ram som blev någon form av grundschema som blev en faktiskt tidsplan. Övningar har tänkts igenom, förkastats, testats, tänkts om och fastställts som övningar som vi faktiskt ska använda oss av. Instruktioner har skrivits och mallar producerats.

Vi vet att vi kommer få planera om flera gånger till innan vi har ett resultat från arbetsgruppens arbete men jäklar vad vi ser fram emot att få jobba praktiskt och testa allt det vi tänkt på riktigt.

Vi är supertaggade på att sätta igång och nu med släppta restriktioner vet vi att vi kommer köra träffarna på plats på Åsa folkhögskola. Snart är vi där. Äntligen!

Elin Selig

En slags vision om utvärdering

Precis som jag gillar enkäter (här kan du läsa om det) på gillar jag utvärdering. Missförstå mig rätt, jag tycker inte att allt ska utvärderas alltid men som princip tycker jag att utvärdering är en rätt bra grej. När den gör det den ska.

Framför allt så är utvärdering bra för olika typer av utvecklings- eller förändringsprojekt. Att få en extern blick på det man gör är toppen när man ska göra olika typer av vägval. Man blir ju nämligen rätt insyltad i själva ”görandet” av projektet som projektledare. Ibland behöver man då en mer objektiv bedömning på var projektet står i relation till de förväntade resultaten. När utvärderingen är bra så svarar den på:

  1. om projektet gör det som det ska,
  2. om detta i sin tur verkar skapa den förändring som man vill uppnå samt,
  3. (förhoppningsvis) vad som skapar förändringen.

Tidigare gjorde man ofta så att man genomförde ett projekt och sist så utvärderade man om det hade uppnått sina resultat. Supertrist om man lagt tre år på att utveckla något och kommer fram till att det inte alls har skapat förändring, när man inte längre har någon möjlighet att påverka. Också supertrist om man faktiskt har kommit på något som skapar förändring men som inte går att implementera i verksamheten på grund av att projekttiden är slut. 

Därför ägnar man sig numera ofta åt något som kallas lärande utvärdering (eller processutvärdering eller följeforskning eller genomförandeutvärdering… ”kärt barn…” osv). Som namnet indikerar så är detta en metod för utvärdera under hela projektet. På så sätt kan man tidigt se om något är på väg att gå åt skogen eller om någon oväntad insats verkar fungera så bra att man borde justera projektet åt det hållet. Man tar helt enkelt tillvara på projektets hela lärande och inte bara på slutresultatet. Eftersom projekt på många sätt är ett konstant testande och lärande skulle man kunna hävda att detta är ett bättre sätt att använda allmänna medel på*.

Jag gillar utvärdering. Därför att för mig är utvärdering lärande, och att ta tillvara på saker som kanske vid första ögonkastet inte hoppar på en och skriker ”Resultat!”. För att utvärdering är en tyst följeslagare som går vid ens sida och petar lite på en när man behöver vara uppmärksam. För att utvärdering påminner om att projektet är så mycket mer än bara de slutliga resultaten, det är också allt som händer på vägen dit. Jag gillar utvärdering som ser helheten.

*Eftersom Sörmländska kulturtillgångar är ett utvecklingsprojekt som dessutom vill skapa förändring kändes det också lämpligt att koppla på lärande utvärdering till projektet. Upphandlingen är precis i sitt slutskede och vi är glada för att kunna påbörja arbetet med utvärderarna i början av oktober.